Krigsfilmer

Det har gjorts en hel del krigsfilmer genom åren, en del bra, en större del inte så bra. Problemet är förstås att vaska fram guldkornen ur den cinematiska ursörjan. Lyckligtvis har jag redan gjort en del av arbetet och tänkte därför dela med mig av mina result. Så har du ett intresse av krigsfilmer så kolla in listan nedan.

Äldre filmer

Örnnästet - En av de bästa, om inte den bästa, krigsfilmen från sextiotalet som gjorts om andra världskriget. Filmen har allt. Action, spänning, ondskefulla tyskar med blont hår och blåa ögon, vackra alplandskap och självklart en ung Clint Eastwood.

Kanonerna på Navarone - En annan konkurrent till titeln bästa krigsfilm som spelats in på sextiotalet om andra världskriget. Liten grupp med specialister skickas ut på ett till synes omöjligt uppdrag. Gregory Peck, David Niven och Anthony Quinn är lysande.

Kommandostyrka 10 från Navarone - En slags uppföljare till ovanstående film. Inte riktigt lika bra som den första, men underhållande och i samma anda. En ung Harrison Ford återfinns i rollistan.

Tobruk - Rommel hotar Tobruk och britterna måste göra något för att stoppa hans framfart. En liten grupp ledd av Rock Hudson skickas ut genom öknen för att infiltrera staden och spränga dess drivmedelsdepåer.

Bridge at remagen - De allierade rycker allt längre in i det tyska rikets områden, men de kan hindras vid floden Rhen om inte en bro säkras.

Moderna filmer
Saving private ryan - En verklig modern klassiker. Regisserad av Steven Spielberg och med Tom Hanks i huvudrollen. En grupp soldater skickas ut för att leta på en soldat vars samtliga bröder stupat i kriget. Mycket händer på vägen. Utmärkt skådespeleri och en av de mest realistiska krigsfilmer som någonsin spelats in.

Letters from Iwo Jima - Denna var tänkt som en slags parentes till Clint Eastwoods storfilm Flags of our fathers. I min mening är denna film överlägsen sin svulstiga broder. Här får man följa de japanska soldater som försvarar Iwo Jima. Starkt och välspelat.

Hoppas någon av filmerna ska falla er i smaken.

Underhållande om The town

Rekommenderar alla med ett sinne för humor, ett horn i sidan till Ben Affleck, eller en kombination av de båda, att läsa Erik Helmerssons recension av filmen The town. Fantatiskt rolig och inte ens Bens haka går säker för kritik!

Alien anthology

Efter en del funderande inhandlade jag idag Alien Anthology-boxen på bluray. Boxen innehåller samtliga fyra filmer och en hel del dokumentärt material. Priset på nätet ligger på de flesta ställen runt 550 kronor plus frakt. Ett ganska skäligt pris anser jag efter att ha studerat innehåll och kvalitet. En första reflektion är hur himla bra den första alien-filmen faktiskt är och vilken superb bildkvalitet man lyckats pressa fram ur en så gammal film!

Alien Anthology

Om inte filmerna i sig är tillräckligt för att locka till inköp så är boxen i sig väldigt läcker =)

Något för er som gillar betong

Såg en bra dokumentär igår på svt2 som heter Hitlers hemliga anläggningar. Tillsammans med författaren Anthony Beevor fick man följa med på en rundvandring i vad som fanns kvar av ett flertal gamla bunkersystem och fortifierade byggnader i Berlin. Rundturerna i byggnaderna varvades med arkivfoton från andra världskriget och historien bakom varje byggnad. Speciellt intressant var delen om de väldiga luftvärnstornen i Berlin.

Om ni missade den på tv så finns den på svtplay:
Hitlers hemliga anläggningar

Tropa de elite 2

Tropa de elite, som kom 2007, handlade om den hårda vardagen för poliserna i elitstyrkan BOPE och deras kamp mot ligorna i favelorna, och blev en stor framgång. Nu har äntligen en uppföljare dykt upp och slår kassarekord i Brasilien. Återstår att se när den kommer till Sverige och i vilken form.

Tropa de elite 2

Hämnden

Det är inte speciellt ofta som jag betalar nittio kronor för att gå på bio och se en dansk film. Det är förövrigt inte speciellt ofta jag går och ser nordisk film överhuvudtaget. Den bittra eftersmaken från att ha genomlidit alltför många massproducerade dussindeckare a la Beck med usla manus, pinsamma skådespelarinsatser och noll spänning, och tragiska och magplaskliknande försök till humor som Göta kanal 2 och 3, så är det inte konstigt att man hyser vissa reservationer för nordisk film i allmänhet och svensk film i synnerhet. Givetvis ska det erkännas att det finns verkliga guldkorn här och där, men oftast tycker jag dessa återfinns i andra genrer än de man traditionellt associerar med svensk film, och som svensk film är mest känd för utomlands, som exempel kan nämnas Låt den rätte komma in. Alla de nordiska länderna har sina svagheter och styrkor i sitt filmskapande, men av alla dessa måste jag säga att Danmark allt mer framstår som klassens ledare vad gäller att leverera genomgående kvalitet i sina produktioner. Sakta men säkert har jag gett allt fler danska filmer chansen och upptäckt att de sällan lämnar mig med en känsla av besvikelse. Som exempel på mycket gedigna danska filmer kan jag nämna Festen och Europa.

Nå väl, ursäkta den lilla avstickaren, men jag ville bara förklara varför jag hade relativt höga förväntningar när jag lutade mig tillbaka med mina popcorn i biosalongens mörker. Så till filmen. Hämnden är en film av Susanne Bier och
om ni inte känner till henne så har hon har verkligen etablerat sig som en skicklig regissör med flera fina filmer bakom sig, bland annat var hennes film Efter bröllopet Oscarsnominerad 2006. Historien i Hämnden kretsar kring Mikael Persbrandts karaktär, Anton, som arbetar som läkare i Afrika, och hans familj å ena sidan, och Ulrich Thomsen karaktär Claus och hans familj å andra sidan. Båda familjerna har sina problem att brottas med och när deras två familjer kommer i kontakt med varandra startar en reaktion som kommer få ödesdigra konsekvenser. Antons son Elias mobbas i skolan och av en slump dras Claus son Christian i situationen när han blir vän med Elias. Medan Elias mer eller mindre finner sig i mobbandet är Christian av en helt annan natur. Med uppdämd ilska mot sin far för hans mors bortgång, så svarar han med samma mynt mot mobbarna vilket leder till att han allt mer förleds till att tro att saker och ting alltid kan lösas med våld och att "backa tillbaka" mot någon som provocerar dig är ett nederlag och ett tecken på svaghet. När Elias far, Anton, utsätts för en provokation som han väljer att backa tillbaka inför, väcks en lust i Christian att hämnas detta och han försöker dra med sig Elias i denna aktion. Parallellt med denna huvudhistoria försöker Anton och hans fru reparera den skada som deras relation utsatts för genom Antons otrohet, och Claus försöker desperat att vinna tillbaka sin sons förtroende och kärlek bäst han kan efter moderns smärtsamma bortgång.


Hämnden är till att börja med en vacker film, och med vacker menar jag filmens miljöer. Långsamma, färgsprakande landskapsscener ackompanjerade av vacker musik har sprängts in i filmen både här och där för att ge ett slags internationell känsla över det hela, något som är ganska vanligt nu för tiden. Det fungerar faktiskt riktigt bra, bättre än i någon annan nordisk film jag sett. Kontrasterna mellan miljöerna i Danmark och Antons vardag i Afrika är slående, även om inslagen från Afrika ibland kan kännas som en distraktion från filmens huvudspår. Varför de tagits med kan man dock förstå, eftersom det till viss del förklarar en del av de val som Elias gör och det tillåter också skapandet av kraftfulla scener som svårligen kunnat gestaltas i det lugna och civiliserade Danmark. Filmens underliggande tema är gott och ont och människors handlande och vilka svåröverskådliga konsekvenser det kan få. Med detta lyckas Susanne Bier bra, Hämnden griper tag i dig och släpper inte taget förrän filmen är slut, trots att inledningen kan kännas lite avslagen. Skådespeleriet är verkligen bland det bästa jag sett i en nordisk film, Mikael
Persbrandt fungerar bra som läkaren Anton och samspelet mellan Trine Dyrholm, som spelar hans fru Marianne, är starkt och trovärdigt. Den resterande ensemblen är kanske inte utmärkande men synnerligen kompetent. Utropstecknet är dock barnskådespelaren William Jøhnk Nielsen som fullständigt briljerar och dominerar varje scen han är med i. Det var länge sedan jag såg en nordisk barnskådis med sådan glöd, hans gestaltning av den arge och lidande Christian lyfter filmen. Detta är en person att hålla ögonen på.

Det finns saker som är mindre bra med Hämnden också. Filmen känns aningen för lång, speciellt inledningen känns ur fas med resten av filmen. Den hade med lätthet kunnat kortas ner med fem till tio minuter. Scenerna från Afrika ger filmen ett något splittrat intryck, även om man kan förstå varför de inkluderades. Filmen kan också upplevas som något övertydlig i sina budskap, vilket kan vara en aning irriterande. Dessutom är det redan i ett tidigt skede ganska lätt att förutsäga hur filmen kommer att sluta i stora drag.

Trots sina tillkortakommanden så är Hämnden en mycket bra film som jag starkt rekommenderar. Ett tydligt exempel på vad nordisk film kan åstadkomma om alla bitar finns på plats och inte krystats fram enligt mall 1a i någon svensk wannabe Hollywoodfabrik. Jag ger Hämnden 7/10 i betyg. Passa på att se den bio för att få ut maximalt av de vackra landskapsscenerna.

Googlefilm?

Som jag nämnde i mitt förra inlägg så skulle jag gärna se en Googlefilm, speciellt nu efter att Facebookfilmen gått upp på biograferna och dessutom fått ett bra mottagande.
Det verkar nu som om det kanske inte är så osannolikt, enligt ett par källor så är det något på gång i den riktningen. Manuset som ska ligga som grund för filmen bygger på boken: "Googled: The End of the World As We Know it". Jag känner inte till boken, men jag ser redan fram emot filmen. Storyn bakom Googles grundande ska tydligen inte vara lika spännande som Facebooks, så det återstår att se hur man tänkt vinkla det. Spännande hur som helst!

Searchengineland

Thenextweb

The Social Network

Historien bakom Facebooks uppkomst innehåller allt som en manusförfattare kan behöva för att göra en intressant film. Så det är egentligen inte konstigt att filmen nästan unisont hyllas av såväl media som vanliga människor på nätet. Det är egentligen bara underligt att filmen inte gjorts tidigare. En ung, talangfull, men något socialt missanpassad kille, som genom en briljant idé och hårt arbete lyckas skapa ett internetfenomen; en del skulle till och med påstå att han skapat ett nytt sätt att kommunicera och umgås med sina vänner och bekanta. Den amerikanska drömmen är ju närmast manifesterad i Mark Zuckerberg. Den yngsta miljardären genom tiderna.

Filmen är uppdelad i två parallella tidsspår. I det ena får man i huvudsak följa Marc och hans vän Eduardo under tiden på Harvard university år 2003, den tidpunkt då idén om Facebook föddes och grundarbetet gjordes, och tiden strax efter. I det andra spåret sitter man med i en rättsförhandling mellan Mark Zuckerberg och hans advokater och flera motparter; bland annat hans vän Eduardo, några år senare. Så redan där förstår man att något kommer att skära sig mellan de två vännerna. Filmen hoppar fram och tillbaka mellan dessa tidsspår och det kan vara lite förvirrande till en början, men det hela görs på ett bra sätt och när man vant sig så är det faktiskt en tillgång för filmen.

The Social Network har rapp och fin dialog, bra tempo, och Eisenberg gör en strålande insats som Zuckerberg (bli inte förvånade om hans namn kommer att nämnas både en och två gånger när det är dags att dela ut de stora filmpriserna borta i staterna). Filmen är pratig, det är dialogen som driver filmen framåt, inga stora händelser. Jag upplevde filmen som något platt i sin struktur, den har egentligen inga toppar och dalar, ingen större spänning, men trots det så funkar The Social Network bra, för den blir aldrig tråkig, som en film av det här slaget lätt skulle kunna bli. För ämnet i sig är så fascinerande och slitningarna mellan framförallt Mark och Eduardo som kommer upp till ytan i takt med att Facebook växer är mycket gripande. Men framförallt är det karaktären Zuckerberg som gör det svårt att sluta titta. Han porträtteras inte speciellt smickrande, det ska medges, men det finns ändå tillräckligt mycket "gott" med för att man inte helt ska avskriva honom som en missunsam, egoistisk idiot (vilket är nära många gånger). Det finns nyanser i hans karaktär som gör honom oerhört intressant att studera.

Om man enbart tittar på materialet som filmen bygger på, skådespelarnas prestationer och själva produktionen så är det en mycket bra film, men naturligtvis finns det en fråga som hela tiden cirkulerar långt bak i skallen när man ser filmen. Hur mycket är sant? För Mark Zuckerberg har inte samarbetat med produktionen överhuvudtaget, utan materialet bygger i huvudsak på vittnesmål från från de stämningar som Eduardo Severin satte igång mot Zuckerberg.
Trots att jag inte känner mig speciellt sympatiskt inställd mot Mark Zuckerberg, så kan man inte bortse ifrån att The Social Network är en intressant och engagerande film. Det är ett välspelat drama om ett högst aktuellt ämne som lämnar mersmak. Nu väntar jag bara på googlefilmen, som jag skulle tycka var ännu mer intressant.

Betyget blir (7,5/10).

Gladiator i ny utgåva på bluray

Jag har tidigare skrivit om de klagomål som riktats mot den första releasen av Gladiator på bluray och även rapporterat om att en ny release var trolig. Nu har den äntligen dykt upp och jag kan intyga att den nya versionen inte lämnar någon besviken. Den kallas 10th anniversary edition och innehåller både den förlängda versionen av filmen och den som gick på bio.
Bildkvalitetsmässigt är det här en av de bästa filmerna jag sett hittills. Skäggstrån, rynkor, allt är kristallklart och färgerna är välbalanserade och trogen dvd-versionen.
Så alla som tvekade att köpa filmen tidigare kan nu äntligen få njuta av en av världens bästa filmer i en blurayutgåva som gör filmens storhet rättvisa.


Discshop

Discshop (Mobil)

Matt Damon kommer inte medverka i nya Bourne

Det ser ut att bli en ny Bournefilm, men inte med Matt Damon i huvudrollen. Faktum är att inte ens karaktären Jason Bourne kommer vara med i filmen... Istället verkar det bli en helt ny hjälte "och ett helt nytt kapitel". Hur detta ska realiseras är oklart, men det luktar illa. Riktigt illa.

Spartacus på kanal 6

För er som inte hörsammat mina böner i tidigare inlägg om att genast släppa allt och kika på Spartacus: Blood and sand, så finns det nu chans till bot och bättring. Tv6 kommer att börja sända första säsongen med start den 15:e oktober klockan 22.00 och avsnitten kommer även vara tillgängliga via tv6play. Bra initiativ av tv6 att köpa hem den här serien och en bra chans för de som bara har standardutbudet av kanaler att kunna se lite romersk gladiatoraction.

Spartacus tv6

Ser ut som det kan bli en fin höst framför tvn =)

Ny serie med Les Stroud

Överlevnadsveteranen och musikern Les Stroud som tidigare haft programmet Survivorman på discovery har nu dykt upp i en ny serie som är fokuserad på överlevnad. Denna gång besöker han olika ursprungsbefolkningar världen över för att ta del av de knep som de använt genom tiderna för att överleva.

Beyond survival

Predators Steelbook

Fick nyss ett mail från Discshop där man kunde förhandsboka en Predators Limitied Edition Steelbook. Brukar sällan köpa sånt, men den här var faktiskt väldigt snygg. Tydligen är dom också den enda återförsäljaren i Sverige som kommer sälja den.

Kolla in på:
Predators Steelbook

The American

Jag tycker alla borde läsa Erik Helmersons recension av the American i dagens LT. Filmen verkar inget vidare, men själva recensionen är desto bättre =)

Vildmark

Det finns en ny serie på Channel 4 som liknar Man vs wild och survivorman som sänts på discovery. Denna gång är det skotten Ed Wardles tur att klara sig själv ute i vildmarken. Han har bestämt sig för att under tre månader leva ensam med begränsad utrustning i Yukon. Serien liknar suvivorman i tempo och upplägg och innehåller fantastiska naturvyer och intressanta djur. Mycket sevärt för den naturintresserade.

Alone in the wild

Senaste filmskörden

Här kommer några tips på filmer att njuta av när temperaturen sjunker och dagarna blir mörkare.

Defendor - Skön film med Woody Harrelsson i huvudrollen. Handligen kretsar kring Arthur Poppington som är övertygad om att han är en superhjälte. Trots avsaknad av superkrafter så klär han ut sig till Defendor och försöker bekämpa brott så gott han kan. Det här är en ovanlig komedi, för det är inte helt tydligt att det verkligen är en komedi. Trots att den vid många tillfällen är roande, så kan den också vara ganska dyster. Sevärd och en av Woodys starkare rollprestationer.

Kick-ass - Den här filmen har vissa likheter med Defendor, för även i denna film så kretsar filmen kring en person, en ganska anonym tonåring, som bestämmer sig för att klä ut sig till superhjälte och stoppa brott. Han kallar sig för Kick-ass och har ingen större framgång i sina ingripanden tills han stöter på likasinnade. En hysterisk komedi som har både humor och hjärta. En fullträff.

Centurion - Romarnas nionde legion marscherar för att slå till mot pikterna, men förråds av sin spanare och hamnar i ett bakhåll. Romarna blir massakrerade och endast ett fåtal lyckas överleva. Dessa få soldater får kämpa för att överleva bakom fiendens linjer och försöker desperat ta sig till vänligt sinnade linjer med fienden hack i häl. En actionfylld historia som inte lägger tyngdpunkten på realism, men som ändå lyckas underhålla och skapa lite spänning. Gillar man våldsamheter så gillar man nog Centurion, men vänta er inte Gladiator.

Nya beställningar

Det var länge jag beställde, eller köpte, några nya blu-rayfilmer, mest på grund av att det inte släppts något som jag verkligen känner att jag behöver ha på blu-ray.
I början av veckan när jag bläddrade igenom CDONs utbud så hittade jag emellertid några filmer jag ville ha.

-Saving private ryan
Filmen
-District 9
Filmen
-The day after tomorrow
Filmen

Dessutom passade jag på att beställa en riktig monsterbox, Twin Peaks definitive gold edition, med hela serien på tio dvd-skivor! =)För endast 299 var det ett riktigt fynd.
Twin peaks

Väntar fortfarande att priserna på Star trek och Shutter island ska gå ner, sen blir det en ny beställning.

Star wars: det lönar sig att vänta

Det ser ut som om många av de stora titlarna i filmvärlden nu äntligen börjat få releasedatum på bluray. Bara för ett par veckor sedan meddelades det att Alienfilmerna skulle dyka upp på bluray, nu är det de kanske mest efterlängtade filmerna av dem allas tur. Star Wars. Alla sex filmer.

Detta är naturligtvis fantastiska nyheter för alla filmälskare. Filmerna kommer att släppas samtidigt, dock endast i special editions, inte originalversionerna. Filmerna verkar också vara laddade med extrainnehåll. Mer att läsa:

Lucas tillkännager Star Wars

Nu vill vi ha Jurassic Park och extended editions av Sagan om ringen också =)

3D-bio på väg till Östersund

Ser ut som vi Östersundsbor äntligen kommer få möjlighet att se 3D-film inom kort. Det är biostaden som nu har utrustningen på plats, men som fortfarande behöver installeras. Det är väl bara att säga som Gert Fylking: äntligen! Mer finns att läsa i dagens LT, hittade dock inte artikeln på deras websida.

Inception

En av sommarens underligaste och mest intetsägande, men samtidigt intresseväckande, trailers får tillskrivas filmen Inception. När jag såg den för första gången förstod jag inte alls vad filmen handlade om. Andra gången jag såg den förstod jag lika lite, så jag gav upp. Men det trailern gjorde var att plantera ett frö av nyfikenhet. Så utan att veta vad filmen egentligen handlade om så satt jag där i biosalongen några veckor senare. Det var en intressant och befriande upplevelse. Inga förväntningar, inga farhågor. Bara en historia som skulle berättas.

Eftersom trailern inte presenterade filmens historia på ett speciellt bra sätt, så får jag göra ett försök. Filmen är en thriller, med en del actioninslag. Leonardo Dicaprio gör huvudrollen som Dom, en expert inom ett mycket udda område. Han kan nästla sig in i människors hjärnor genom deras drömmar. Genom att bygga upp virtuella miljöer så Dom få offret att tro att han fortfarande är vaken, och i denna fantasivärld avslöja de hemligheter som DiCaprios uppdragsgivare vill att han ska extrahera. Kort sagt, upplagt för att det ska bli grötigt och komplext. Vilket det också till viss del blir. Det gäller att vara alert när man tittar på Inception, för tappar man fokus ett tag så kan det vara svårt att förstå vad som händer. Faktum är att Inception är något så ovanligt som en amerikansk film där tittaren faktiskt får
fundera lite själv, allt presenteras inte på ett övertydligt sätt. Det är något jag gillar. Fast det finns förstås gränser för hur mycket man kan lämna till tittaren. Inception närmar sig troligen gränsen för hur mycket man kan begära att en "Svensson" ska behöva tänka under en biofilm.

Åter till filmen. Grunden i historien är uppdraget som Dom får: att placera en idé i en persons undermedvetna, något som allmänt anses vara omöjligt. Som betalning för detta erbjuder hans uppdragsgivare att rensa Doms brottsregister så att han kan återvända till USA och därmed träffa sina barn igen. Naturligtvis accepterar Dom uppdraget, men för att lösa sin uppgift blir han tvungen att rekrytera ett antal personer för att hjälpa till och tillsammans ger de sig på sin "omöjliga" uppgift.

Inceptions miljöer är storslagna och häftiga. Specialeffekterna på många sätt imponerande, speciellt i de scener när de virtuella miljöerna skapas. Som exempel kan nämnas hur en del av en stad plötsligt viks upp i nittio grader, en effekt jag aldrig sett tidigare. Skådespeleriet är också mycket bra. Leonardo DiCaprio levererar en trovärdig och något dyster karaktär, plågad av sitt förflutna. Kanske inte DiCaprios mest spännande karaktär, men de andra personerna kring honom är tillräckligt intressanta för att man inte bryr sig så mycket om det. Ken Watanabe är som alltid lysande och även Tom Hardy kräver ett omnämnande.

Som helhet en spännande film med imponerande specialeffekter där tittaren får använda sig egen hjärna när det dyks ner i människors drömmar, både en, två och tre gånger efter varandra. Jag ger den 8 av 10 i betyg.

Alien goes HD

Ser ut som det blir högtidsstund för alla Alienälskare i höst. Det är nu bekräftat att samtliga fyra Alienfilmerna kommer att släppas på bluray. Något exakt datum verkar inte finnas angett ännu, men de finns redan att förboka på discshop.
Filmerna kommer i två boxar, antingen en enklare variant för dryga 500 kr, eller en värstingbox för närmare 1500 kr. Nu återstår bara frågan: den stora eller den lilla boxen? =)

Lilla boxen

Stora boxen

Jag vet att det är många som gått och längtat efter de här filmerna på bluray och jag är en av dem. Ska bli mycket intressant att se vad, och då speciellt de äldre filmerna, kan prestera i HD. Det är bara hålla tummarna för att överföringen görs på ett professionellt sätt. Nu väntar vi bara på Indiana Jones-filmerna, Jurassic Park och Star Wars-filmerna!

Ny Rambo?

Det verkar som om Sylvester Stallone inte helt gett upp sina filmidéer kring karaktären John Rambo. Många trodde säkert att man sett enmansarmén för sista gången på bioduken efter den senaste filmen, enbart betitlad "Rambo", som kom 2008. I den fick man följa en åldrad John Rambo som åter fick ta till vapen för att rädda en grupp hjälparbetare. Den här gången verkar dock Stallone fundera på att göra film om Rambos tidiga år, det vill säga före filmen First blood. Med det sagt, kommer vi alltså inte få se Stallone själv i huvudrollen denna gång. Ett intressant projekt som jag kommer hålla ögonen på.

Rambo 5?

Futurama reborn

Om ni inte redan noterat det så har serien Futurama fått sig en nystart i och med säsong 6. Serien gick tidigare mellan 1999 och 2003. Trots att serien inte producerat några nya avsnitt sedan 2003 så har det släppts ett antal Futuramafilmer under denna tid. Hursomhelst, kul att serien är tillbaka. Än så länge finns fyra stycken avsnitt från den nya säsongen ute.

Några filmtips inför de regniga dagarna

Tänkte det var dags för några filmtips igen. Visserligen har finvädret anlänt till Jämtland, men man kan vara säker på att det inte kommer vara så länge, så det är bra att ladda upp med lite bra filmer inför de regniga dagarna =) Här kommer tre som fastnat hos mig:

Solomon Kane - En äventyrsfilm om en legoknekt, Kane, som genom sina kontakter med djävulen hamnar i svårigheter hos densamme. Efter att med liten marginal lyckats ta sig undan inkasseringen av hans själ, vänder Kane ryggen åt våld och de saker hans gjort som legoknekt och söker ett liv i fred. Dessvärre vill djävulen inte låta saken bero och försöker inkassera skulden och det leder till att Kane snart finner sig tillbaka med att göra det han gör bäst: döda folk.
En modern och underhållande äventyrsfilm med fina miljöer, helt ok specialeffekter, överlag bra skådespelarinsatser och en allmänt skön atmosfär. Något för action- och äventyrsfans.

Wallander: Indrivaren - Wallander har gått på tomgång ganska länge nu, de tama birollerna har tagit farten ur produktionerna och Wallander själv känns gammal och förutsägbar. Ibland dyker dock ett guldkorn upp (eller ja, kanske silver eller brons iallafall). Indrivaren känns betydligt mer gedigen än de, säg, 7-8 senaste filmerna. Historien denna gång kretsar kring Isabelle och hennes förflutna, som inte riktigt är vad man förväntar sig. En intressant story och bra skådisar lyfter filmen. En helt ok Wallanderrulle för den som gillar genren.

Lucky Number Slevin - Den här filmen hade legat länge på sin plats utan att jag sett den. Jag hade faktiskt spolat igenom den ett par gånger och kommit fram till att jag nog inte skulle gilla den. Men så en dag så bestämde jag mig för att ge den en chans, och gissa om jag blev förvånad. Den visade sig vara en mycket underhållande historia som jag hade svårt att släppa när jag väl börjat titta. Huvudpersonen i filmen är Josh Hartnetts karaktär som misstas för en av sina kompisar. Detta ger honom stora problem i form av stadens två stora maffiabossar, som anser att han är skyldig dem pengar. Oförmögen att bevisa vem han är tvingas han gå med på att mörda en person för att bli kvitt sin skuld.
Man kan beskriva filmen som en amerikaniserad, snällare och aningen smartare version av Lock, stock och Snatch, med en antydan av The usual suspects. Fina skådisar, spännande historia med en del fina vändningar som håller en intresserad genom hela filmen. Rekommenderas för alla som vill ha en smart och rolig film med en hel del kända namn.

Enjoy!

Nya alienfilmer på gång

Glädjande nyheter för alla er som älskar filmen Alien; och hela Alien-franchisen för den delen, uppföljare är på gång. Det var mer än trettio år sedan Ridley Scott regisserade den första Alienfilmen, men det ser ut som om han nu bestämt sig för att regissera ytterligare två filmer i serien. Dessa två nya filmer kommer att utspela sig långt tidigare än den första Alienfilmen.

Den första filmen anses av många vara den bästa i serien, och det var den filmen som skapade förutsättningarna för de framgångsrika uppföljarna. Tyvärr tillfrågades Ridley Scott, av någon anledning, inte för uppföljarna.


Ridley Scott om de nya filmerna

Något att se fram emot =)

Re-release av Gladiator?

Ända sedan Gladiator släpptes på blu-ray har det funnits personer som högljutt krävt en ny release av filmen på grund av att överföringen var så illa skött av filmbolaget. Bildkvaliteten levde helt enkelt inte upp till förhoppningarna.
Efter att själv ha studerat klipp från filmen kan jag delvis hålla med, överföringen kunde definitivt ha gjorts bättre; även om den inte är en katastrof, och det är också anledningen till att jag själv inte omedelbart sprang ut och köpte filmen när den dök upp i butikerna. Istället höll jag tummarna på att filmbolaget skulle ta till sig kritiken och släppa en ny utgåva. Det verkar nu som jag kanske blivit bönhörd, jag fann nyligen ett inlägg som pekar på att en ny utgåva kan vara på gång under slutet av året.

Inside pulse movies

En sådan här film förtjänar verkligen en bättre utgåva.

Prince of persia: Sands of time

I början av nittiotalet kom jag för första gången i kontakt med Jordan Mechners pc-spel Prince of persia. Det var ett av de första plattformsspel som jag fick nöjet att prova på och ett av de första spel som jag verkligen fastnade för. De spännande miljöerna, den för sin tid eleganta grafiken, de pc-speaker baserade ljudeffekterna och det kluriga upplägget av spelet gjorde det till en fascinerande upplevelse. Ända sedan den tiden har jag haft ett gott öga till allt som använder sig av namnet Prince of persia. Även om jag inte utforskat alla uppföljare till de olika spelkonsolerna så har jag åtminstone slängt ett öga på dom och konstaterat att de inte är lika bra som originalet, men att det fortfarande är kul att det kommer ut nya spel baserade på det gamla originalspelet från 1989.

Nåväl, nog om detta, den här bloggen handlar ju trots allt om film. Jag visste redan från början att det skulle bli en utmaning för en regissör att fånga magin från originalspelet i en film. Det har gjorts liknande försök så många gånger att man tappat räkningen. Statistiken är dyster, jag skulle vilja påstå att så mycket som åttio procent av filmer som bygger på spel blir stora misslyckanden.
Tyvärr kunde jag inte ana hur mycket Disney valt att tappa konceptet på blod. De har gjort en film som främst verkar vara riktad mot tolvåringar med ADHD. Inte ett uns av den mystik som fanns i spelet, och till och med till viss del i uppföljarna, finns kvar i denna sörja. Det här är bara publikfrieri, häftiga specialeffekter för att dölja en haltande historia, stereotypa karaktärer utan djup, misslyckade försök till humor och felcastade skådespelare som inte ens verkar vilja vara där (Hej, Ben Kingsley). Jake Gyllenhals enda uppgift i filmen verkar vara att slänga med sitt hår, le med sitt colgateleende och se lite gulligt förvirrad ut ibland. Han som annars brukar vara en pålitlig skådespelare reduceras här till en muskelsvällande studsboll. Knappast hans fel, snarare en brist i manus, men det gör ont att se.
På tal om ointressanta karaktärer, så blev jag lätt chockad över Gemma Artertons fullständigt charmlösa och irriterande roll som prinsessan Tamina. Allvarligt, när såg man senaste en kvinnlig karaktär som var så hjälplös, anemisk och själlös? Indiana Jones och de fördömdas tempel känns som en bra gissning. Huvuddelen av filmen satt jag och önskade att hon skulle bli nedtrampad av kamel eller något annat som skulle få henne att försvinna ur bild.
Det enda förlåtande draget hos Prince of persia: Sands of time är en del fina miljöer och schyssta specialeffekter. Det kanske räcker för att roa barn, men inte mer. Det som är så synd är att jag känner att man kunnat göra en verkligt, verkligt bra film av materialet. En mörkare och mer seriös film i stil med Gladiator och Kingdom of heaven. Ett sånt slöseri.
Betyget blir (3,4/10). Är du över tolv år så lägg pengarna på något annat.

Robin Hood

Det har gjorts många filmer om Robin Hood, vissa bra, vissa dåliga. Det som de flesta har gemensamt är dock en ganska likartad bild av vem Robin Hood var och hur personerna i hans närhet var. Marion var god, Tuck var berusad och sheriffen var ond, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, tänker nog många. För mig lät det därför intressant när det ryktades om att Ridley Scott skulle ta sig an legenden och att han skulle ha en liten annan approach till Robin och historien. Det lät heller inte sämre av att Russell Crowe skulle axla rollen som Robin. De två hade ju tidigare samarbetat i en av tidernas stora moderna filmmästerverk, Gladiator.
Det är inte lätt att upprepa en succé, men Ridley Scott hade visat att det var möjligt med en lång rad av riktigt bra filmer i bagaget, så förväntningarna var med rätta satt högt.

Det är lika bra att få det sagt. Robin Hood är inte en usel film, men den är heller inte speciellt bra. Den är sannerligen inget nytt mästerverk. Det är väldigt lätt att dra paralleller till Gladiator och gör man det, så är är Robin Hood en underlägsen produktion på alla sätt. Den kommer aldrig i närheten av samma storslagenhet. Detaljrikedomen, de intressanta karaktärerna, den realistiska atmosfären och den gripande historian saknas helt enkelt. Därutöver tillkommer ett fundamentalt problem med filmens upplägg. Filmen inleds visserligen med en tempofylld stridsscen, som dock snabbt är över, men därefter tycks filmen gå på halvfart alldeles för länge, inte förrän alldeles på slutet börjar det hända saker igen. För ett drama hade det varit helt i sin ordning, men för en film av denna typ förväntar sig folk mer action än så här.
Även om tempot är ett av de stora problemen med filmen, så slutar det inte där. Russell Crowe känns malplacerade i rollen som Robin och hans porträtt av honom är långt ifrån det vi är vana att se. Det kunde ha varit intressant, men nu går Crowe omkring mest hela filmen med samma känslolösa och buttra uppsyn, det är som om han blivit lobotomerad eller något. Han verkar trött, sur och gammal genom hela filmen och det hindrar effektivt publiken från att emotionellt fästa sig vid honom. Man blir allt mer less på honom ju längre filmen lider, man börjar faktiskt att längta efter att få se scener med Robins "övertokiga" kamrater, eller ja kanske till och med fina vyer av det engelska landskapet istället.
Robins kamrater ja, de är ett kapitel för sig. Deras uppgift verkar vara att stå för filmens Comic relief, vilket överdrivs och får filmen att kännas oseriös och som en publikfriare, vilket leder till en slags personlighetsklyvning av filmen, som om den försöker vara alla till lags. Dessutom får de goda kamraterna alldeles för lite tid på sig för karaktärsutveckling, de hade med fördel kunnat tilldelas en 15-20 minuter till av filmen.
Klippningen av filmen är ett annat problem. Det finns logiska luckor som säkerligen tillkommit genom att man klippt bort scener som överbryggat frågetecknen, det är förvånansvärt uppenbart för en produktion av denna dignitet.
Robin Hood håller trots allt detta en någorlunda värdig nivå fram till slutet. Sällan har en enskild händelse fått mig att kapa bort nära ett par poäng från en film, men utan att säga för mycket så får Marion en ny roll i slutet av filmen som slår in den sista spiken i kistan och placerar Robin Hood farligt nära en b-filmsstämpel. Slutstriden är också något av ett anti-klimax. Det är aldrig spännande. Det är förövrigt ett ganska gott omdöme för hela filmen.
Det finns dock några ljusglimtar. Max von Sydow dominerar varje scen han i med i och man glömmer nästan bort att Russell Crowe och Cate Blanchett ens är med i filmen när man beundrar hans fina skådespeleri. Scenerna från den engelska landsbygden är också mycket fina och en framtida blu-rayrelease kan bli mycket sevärd bara därför.

Med alla dessa brister så tar sig Robin Hood tyvärr inte upp på mer än (5/10), precis på godkänt alltså. Knappt.

Kampsportsfilm

Under tidiga nittiotalet tyckte jag att kampsportsfilmer var det coolaste som fanns. Med åren så tappade jag lite av intresset för dem, men mitt intresse för kampsport är fortfarande stort och jag uppskattar därför en sådan rulle då och då, men då måste den vara välgjord. Genren är ju inte alls lika stor nu som den var under min uppväxttid, men det görs fortfarande en och annan film. Nedan listar jag fyra bra moderna kampsportsfilmer som jag sett de senaste åren. Jag är ingen stor fan av wire-tekniken, så det här är filmer utan sånt trams =)

Blood and bone

Fighting

Never back down

Redbelt'

Enjoy!

Filmtips

Återigen tänkte jag rekommendera några nya filmer som jag sett. Min tanke med de här tipsen är att fungera lite som ett filter för er vanliga filmtittare. Jag ser mycket film, både bra och dålig, och de jag lägger upp här har passerat flera kvalitetskontroller. Anledningen till att de inte alltid dyker upp regelbundet (tanken var i början att jag skulle ha några tips varje vecka) är att jag inte ser tillräckligt många filmer som jag anser värda att rekommendera. Så även i fortsättningen kommer tipsen komma när jag samlat på mig ett gäng.

Thriler - För drygt en vecka sedan såg jag filmen Harry Brown. Namnet säger förstås inte så mycket, det var nog anledningen till att jag missade filmen, som faktiskt kom ut redan 2009. Filmen utspelar sig i en av de mindre fina av Londons förorter där en äldre man, Harry Brown, gestaltad av Michael Caine, lever. Hans fru är sjuk och hans dagar är ganska ensamma och händelselösa, med besök till sjukhuset som en av få distraktioner. Hans bästa, och tills synes enda vän, är en man i hans egen ålder och de umgås oftast på den lokala puben. Den stillsamma vardagen slås dock snart i spillror när Harrys fru går bort och hans vän blir mördad av ett gäng av ungdomar som gör hela området osäkert. Med de personer som han älskar borta, så finns det inte längre någonting kvar som hindrar honom från att konfrontera gänget som mördade hans vän och därmed riskera sitt eget liv. Han bestämmer sig för att hämnas sin väns död. Från denna punkt tar filmen en lite annan vändning och blir mer våldsam när Harry ger sig på jakt efter mördarna. Den åldrande Caine är utmärkt som godhjärtad pensionär som fått nog av att trakasseras av ungdomsgäng och ignoreras av polisen. Bra realism i miljöerna, aktuellt ämne och fina skådespelarinsatser lyfter denna film.

Harry Brown/


Drama - Five minutes of heaven var lite av en chansning. Jag har inget emot ett bra drama, men historien måste intressera mig. Så var inte fallet i denna film, det var snarare Liam Nessons namn som lockade in mig. Det var dock inget val jag senare ångrade. Filmen handlar om en man som begår ett otäckt brott som ung och som långt senare i livet inser att han inte kan gå vidare i sitt liv utan att försöka konfrontera vad som hänt. Sättet han väljer är att försöka få det enda vittnet till hans brott att träffa honom. Vittnet är själv svårt sargad av vad som hänt och under den nervösa ytan kokar han av hämndbegär. Han vill döda den man som i hans tycke förstört hans liv. Vägen fram till mötet visar sig emellertid bli svårare än beräknat. Det här är en lugn film som främst drivs av dialogen och skådespelarnas känslor. Liam Neeson är som alltid stabil och bra, men det är James Nesbitt som stjäl showen. Hans porträtt av Joe Griffen är smått fantastiskt och biter sig fast i ens medvetande. Klart sevärd för er som gillar ett välspelat och tänkvärt drama.

Five minutes of heaven

Clash of the titans

Smörja. Fullständigt bedrövlig smörja. En timme och fyrtiosex minuter av ditt liv du aldrig kommer att få tillbaka.

Special forces-serier

Jag är en stor fan av serier som utspelar sig inom militära specialförband och då kan ni säkert förstå att man inte har så mycket att välja på =) Tänkte därför tipsa om två av de bästa som jag stött på:

The unit - den här serien bygger tydligen på Eric L. Haneys bok Inside delta force. Jag har själv läst boken och kan säga att likheterna är ganska små, de har mer använt det som skrivits i boken som någon slags utgångspunkt för hur ett förband av denna typ opererar, vilket förstås bidrar till ökad realism. I serien får man följa operatörer från "The unit", vilket då är en motsvarighet till verklighetens Delta force. Gruppen tar hand om alla möjliga typer av uppdrag, allt från att agera livvakter, spåra upp eftersökta personer, eliminera värdefulla mål, rädda krigsfångar och mycket annat. Detta spektrum av uppdrag ger serien hög variation,så man tröttnar inte i första taget. De rent militära uppdragen minskar dock något ju längre in i serien man går och mer tid läggs på att följa operatörernas familjer, vilket jag personligen tycker gör att serien känns ofokuserad och spretig. Som sammanfattning är det här dock en riktigt bra serie för alla som är intresserad av det militära och är generellt en actionladdad serie.

The unit

Ultimate force - den här serien är ungefär som en brittisk variant av The unit. Men i den här serien följer man istället operatörer ur alla specialförbands urmoder, SAS. Ultimate force är lite äldre än The unit och har inte lika hög budget, men det kompenserar den med med större realism och mindre fokus på operatörernas familjer. Den här serien har en del riktig fina actionscener a'la heat, vilka är mycket verklighetstrogna och ger hög närvarokänsla. På minuskontot kan nämnas några något stereotypa karaktärer, men det får man ha överseende med. Som sammanfattning kan sägas att serien är välskriven, har hög variation, intressanta historier och åtminstone delvis hög realism och närvaro i actionscenerna. Som kuriosa kan nämnas att Chris Ryan var med som teknisk konsult och även spelar en mindre roll i första säsongen.

Ultimate force

The Lord of the Rings: bluray

Fick en fråga för ett par dagar sedan angående hur kvaliteten på den nyligen släppta ringen-trilogen var på bluray. Jag rapporterade tidigare om att den hett efterlängtade filmsamlingen äntligen fanns i HD. Det jag också rapporterade om var att det endast var bioversionerna, vilket också var anledningen till att jag efter att ha läst en tidig, och ganska sparsmakad, recension, lade det hela till handlingarna och började vänta på den RIKTIGA trilogin, det vill säga den med de förlängda versionerna. Det slog mig dock att jag nog kanske, trots allt, borde ge lite vägledning till kvaliteten även på denna, något anemiska, samling.

Efter att ha kikat runt litet på nätet kan jag konstatera att kvaliteten inte är så hög som många hoppats på. Filmerna är inte någon katastrof vad gäller bildkvalitet, men lämnar trots allt en del övrigt att önska. Speciellt den första filmen verkar ha problem med bildkvalitet, men ju längre fram man kommer i trilogin, desto bättre blir även kvaliteten. Det sammanlagda betyget för filmerna hamnar trots allt överlag på tre av fem, vilket inte är så tokigt. Som sammanfattning kan man säga att kvaliteten är ojämn, att extramaterialet faktiskt är på vanlig dvd och att det därför kan löna sig att vänta tills de förlängda versionerna dyker upp. Det tänker åtminstone jag göra.

Eftersom jag inte har köpt filmerna själv så överlämnar jag själva detaljarbetet till de kunniga människorna på high-def digest. Nedan finns en länk till deras recension:

Recension

The pacific

För alla krigsintresserade där ute så vill jag tipsa om en ny amerikansk serie som jag just hittat. Den heter The Pacific och utspelar sig under amerikanarnas krig mot japanerna i stilla havet 1942-43, i synnerhet kring slaget om Guadalcanal.
Det är samma gäng som tidigare givit oss den eminenta serien Band of brothers som levererar den här och man känner igen det goda hantverket. Gillade du Band of brothers, Saving private ryan etc, så kommer du gilla den här!
The pacific

De stora krigarna

Hittade nyss en dokumentärserie som jag letat efter ända sedan den gick på svt för ett eller ett par år sedan. Serien heter De stora krigarna och ger en inblick i de mest avgörande slagen för några av de skickligaste härförarna i vår historia. Ett måste för alla med ett militärhistoriskt intresse.

De stora krigarna

*Notera också att den är i widescreenformat =)

Shutter island

Jag och en kompis var iväg och såg Shutter Island i fredags. Jag visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig, men eftersom Martin Scorsese stod som regissör så förväntade jag mig åtminstone kvalitet i hantverket. Tyvärr fanns också Leonardo DiCaprio med i huvudrollen, något som oroade mig en aning. Jag har aldrig varit någon beundrare av hans arbete; även om han vid några tillfällen faktiskt givit prov på att han har lite skådespelartalang, även om han nuförtiden verkar välja roller som inte låter detta komma till fullt uttryck.

Shutter island är mörk och stämningsfull thriller av bästa sort. Redan från början sätts tonen i filmen genom skickligt användning av musik och scener som osar av obehag och hemligheter.
Filmen utspelar sig på femtiotalet, vilket starkt bidrar till stämningen. DiCaprio är som sagt huvudpersonen och han och hans kollega från FBI skickas ut till ett mentalsjukhus, beläget på en enslig ö, för att utreda en kvinnlig patients mystiska försvinnande. Saker och ting är dock inte som det först förefaller. Mycket mer än så kan man inte säga om handlingen utan att riskera förstöra biobesökarens upplevelse. Det man kan säga är att storyn kan till en början tyckas enkel, men fungerar mycket bra och visar sig vara betydligt mer komplex ju längre in i filmen man kommer. Skådespelarinsatserna är fenomenala, med mycket fina insatser av DiCaprio, Ted Levine, Ben Kingsley och inte minst Max von Sydow. Ja, hur kan man misslyckas med en sådan ensemble? Speciellt omnämnande kräver nog trots allt DiCaprio. Detta är troligen det bästa jag sett av honom sedan Gilbert Grape. Han fungerar förvånansvärt bra som den plågade polisen och i de mer känslosamma scenerna missar han inget! Håll speciellt utkik efter scenen i slutet av filmen där han befinner sig vid familjens stuga. Det är stort skådespeleri. Troligen är det samarbetet med Scorsese och en passande roll för DiCaprio som äntligen genererar ett så fint resultat.

Det ska förstås tilläggas att denna film inte är för alla. Är du en sådan person som gillar en film där din hjärna får jobba en hel och där allt inte presenteras för dig så tydligt som för ett litet barn, och där oväntade saker kan ske, då kommer du gilla Shutter Island. Vill du mest underhållas i biosalongen och lämnar hjärnan utanför, då ska du definitivt se något annat.

Jag ger den här filmen 8 av 10 i betyg, med snudd på en nia. En mycket sevärd film för filmkonnässören.

Kommande filmer på bluray

Tänkte tipsa om ett par filmer som jag precis upptäckt finns tillgängliga på bluray.
Den första är ett riktigt actionäventyr från 1991, känd både för Kevin Costners amerikanska dialekt och Alan Rickmans fantastiska prestation som Sheriffen av Nottingham. En riktigt skön film till ett riktigt skönt pris:

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=80246&lang=se&subsite=bluray&&ref=

En annan skön film som är lite nyare är Law abiding citizen. En actionthriller med tunga namn som Gerard Butler och Jamie Foxx. Bra film till ett helt godkänt pris.

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=78975&lang=se&subsite=bluray&&ref=

Till slut en filmsamling som äntligen är på gång. Det är säkert många som sett fram emot Sagan om ringen-filmerna i HD och nu är det i görningen. Preliminärt releasedatum är den sjunde april. Tyvärr så är det bara bioversionerna som släpps till att börja med, men det kanske finns personer som föredrar de kortare versionerna också =)

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=74295&lang=se&subsite=bluray&&ref=

Bluraybränning

När jag införskaffade min bluray-brännare för ungefär ett år sedan så var en av tankarna att kunna bränna ut kopior av mina filmer. Det visade sig tyvärr vara lättare sagt än gjort. Program för att rippa en bluray fanns, men det verkade som att program/kunskap om hur man skulle bränna ut det på skiva och kunna få det att spela på vanliga stand alone-spelare var mycket knapphändig. Efter flera misslyckade försök så lade jag tillfälligt ner projektet för att vänta på att utvecklingen gick framåt.
När jag så för en vecka sedan åter gjorde en djupdykning i ämnet så var det med stor glädje jag fann att utvecklingen verkligen hade gått framåt som jag hoppats på. Med hjälp av två program lyckades jag bränna en fullt fungerande bluray-kopia som dessutom gick utmärkt att spela upp på min stand alone-spelare. Äntligen kan jag utnyttja min bluraybrännare till sitt avsedda ändamål!

Om någon är intresserad av hur man rippar en BD-rom och bränner ner det på en BD-r så kan ni e-maila mig så kan jag lägga ut en guide =)

Ny serie

Om ni som jag är svag för romarriket så finns det en ny serie som ni kanske skulle uppskatta, Spartacus: Blood and sand. Jag har än så länge sett fyra avsnitt och tycker det är riktigt underhållande. Man kan säga att serien är en blandning av filmen 300, filmen Gladiator och serien Rome. Mycket blod, mycket naket och mycket underhållande =)

http://www.imdb.com/title/tt1442449/

Bio, bio och bio!

Det har blivit en del biobesök de senaste veckorna, tyvärr har jag inte hunnit uppdatera bloggen med detaljerna. I samma anda som jag förra gången när jag testade en annan typ av recension kommer jag den här gången göra ett flertal minirecensioner.

The wolfman - Efter att ha sett trailern så tänkte jag att det här skulle kunna bli en rätt underhållande historia i stil med Van Helsing och Underworldfilmerna. Att både Anthony Hopkins och Benicio Del Toro var ombord tycktes garantera att detta inte bara var en ny b-film i varulvsgenren, utan en film med viss känsla för kvalitet och med en budget som kunde bringa en sådan historia till liv. Tyvärr måste jag säga att filmen blev en besvikelse. Filmen har brister på flera ställen som tillsammans gör att filmen aldrig riktigt lyfter, aldrig blir spännande eller engagerande. Benicio Del Toro är osedvanligt tråkig i denna film, med i stort sett ett enda ansiktsuttryck genom hela filmen. Hans repliker levereras många gånger nästan viskande och med föga trovärdighet. Om bristen av känslor beror på ett medvetet val eller bristande engagemang vet jag inte, men det leder till att man inte känner något alls för hans karaktär, eftersom man egentligen aldrig får lära känna honom; ett annat problem i filmen. Anthony Hopkins är lika dålig han, hans insatser i första delen är nästan skrattretande. Först i slutet av filmen glimmar han till och visar vilken skicklig skådis han egentligen är. För litet betalt?
Förutom bristerna i skådespeleri och avsaknaden av kemin mellan skådespelarna (speciellt mellan Del Toro och Emily Blunt), så finns andra svagheter. Dialogen är sparsmakad och intetsägande och det tillsammans med avsaknaden av djup i karaktärerna gör att intresset aldrig riktigt vill infinna sig. Störande moment är också det ryckiga och lätt epilepsiliknande kameraarbetet som bara verkar vara ute efter att få filmen att kännas "cool", men i själv verket blir det irriterande och distraherande. De gråa och mörka miljöerna bidrar inte heller till att lyfta filmen, snarare tvärtom, det får den att verkar dyster och tragisk.
Till sist måste man också säga att filmen missar chansen att utforska varulvar, det centrala i filmen. Utan att avslöja något av filmens handling så kan jag ända säga att man aldrig får något insikt i varför en varulv handlar som han gör, han förefaller bara vara en mördarmaskin som agerar helt utan logik. Som helhet känns detta som ett litet hafsigt verk som missar sitt mål. Betyget blir bara godkänt och inget mer.

Edge of Darkness - Det var ett tag sedan man såg Mel Gibson på vita duken. Jag är en stor fan av hans skådespeleri och speciellt hans egenregisserade filmer så det var med stor glädje som jag såg fram emot att se denna film.
Handlingen i sig är inte ny, vi har sett det hela i olika tappningar tidigare, men hämnd är ett bra tema som nästan alltid fungerar, vilket det även gör denna gång. Mels dotter blir mördad och man tror först att mördarens mål var Gibson (som arbetar som polis), men när Gibson börjar nysta i sin dotters bakgrund finner han att saker och ting inte är så som de verkar. Det blir tydligt att hans dotter var involverad i saker som han inte hade en aning om. Han ger sig ut för att hämnas sin dotters död och han bryr sig inte om vad konsekvenserna kommer att bli. Det är grunden i filmen och Gibson presterar som vanligt en trovärdig karaktär utan några egentliga överraskningar. Filmen har lagom mycket action och där det förekommer är det ofta överraskande, snyggt och skickligt genomfört.
En pålitlig film om hämnd som knappast gör någon action- eller thrillerfan besviken.

Avatar - Det har varit en hel del hajp kring Avatar ända sedan projektet först lanserades. Jag såg den några dagar efter premiären och jag fick ungefär vad jag förväntade mig. Om du läst om denna film på forum och i tidningar och förväntar dig en ny Sagan om ringen, Star wars eller något sådant så kan jag direkt avfärda alla sådana tankar. Avatar är en gammal historia som vi sett massor av gånger tidigare, men denna gång är den inbakad i ett hav av datoranimationer och 3d. Vissa verkar anse att det gör den förtjänt av lovord utan dess like, själv är jag skeptisk. Ser man igenom specialeffekterna så finner man ytterst lite substans. Detta är en egentligen inget annat än en hårt sminkad gris; en gris vi redan sett oss less på! Det är en barnfilm fylld med fina datoranimationer, alla klyschor du kan komma på och en historia som inte bjuder på en enda överraskning under över två timmars speltid. Redan efter tjugo minuter kunde jag i stort se exakt hur filmen skulle sluta och förutse varenda kast i filmens handling.
Räcker det för dig att en film är visuellt tilltalande, så visst gå och se den, annars skulle jag rekommendera att du behåller dina pengar.

Snabba cash

** Tänkte det kunde vara kul att variera formen för mina recensioner, så den här gången blir det en i lite friare form än vanligt.**

Det är med en känsla av förundran man lämnar biosalongen. Hur har det här gått till? undrar man. För Snabba cash är något så ovanligt som en svensk film som håller internationell klass. Nu tänker du säkert att det måste finns många sådana svenska filmer? Om du frågar mig så är svaret tyvärr nej. Det är faktiskt ytterst få svenska filmer som har alla de element som krävs för att de ska kunna mäta sig med amerikanska och engelska produktioner. En del kanske är så vana vid saker som uselt ljud, taffligt kameraarbete, krystad dialog och pinsamt dåliga birollsskådespelare som verkar ha tagits in direkt från gatan, så att de helt enkelt kallar det för en del av svensk filmproduktion. Det är olyckligt. Jag anser helt enkelt att svensk film behöver studera tidigare nämnda nationers filmskapande istället. Det är därför som jag blir så glad när jag ser Snabba cash. Äntligen en film som vi kan skicka till internationella filmfestivaler utan att skämmas. För det som är så unikt med Snabba cash är att den har alla ingredienser som krävs för att film ska bli en riktigt njutbar upplevelse på alla plan, när du inte en enda gång under föreställning behöver snegla på klockan för att bittert konstatera att du kunnat varit hemma och sett på ett avsnitt av 24 istället, eller att du efter filmen känner dig manad att ge betyget: "Den var bra. För att vara svensk alltså..." till din kompis som undrade om han borde gå och se filmen.

Snabba cash har ett perfekt avvägt tempo som aldrig får tittaren att känna att filmen stannar av eller att den går för fort på något ställe. Uppbyggnaden av karaktärerna sker så smidigt att man knappt förstår att det är vad det handlar om i filmens inledning. Nästa sak som slår mig är skådespelarinsatserna. Vart i hela världen har man hållit ensemblen till denna film inlåst? Har dessa unga svenska skådisar internerats någonstans för att de ansetts utgöra ett hot mot de etablerade svenska skådisar som vi har? Frågan är berättigad. För en gångs skull slipper vi till och med de tidigare nämnda endimensionella birollerna som ser ut som de befinner sig på en anställningsintervju och låter som de läser direkt från ett papper (se Wallander- och Beck-filmerna). För över hela spektrat levererar skådespelarna lysande prestationer. Ett särskilt omnämnande kräver Mattias Padin och Dragomir Mrsic, som både är som klippta och skurna för sina roller. Den fantastiske Joel Kinnaman gör förstås heller ingen besviken och visar att hans insats i Johan Falk-filmerna inte var en lyckoträff, han kommer utan tvekan framträda som en, om inte den, främsta unga svenska skådespelare vi har i Sverige. Med ett bra tempo, intressanta karaktärer, en trovärdig historia, ovanligt kreativt kamera- och ljudarbete tillsammans med suveräna skådespelarinsatser så är Snabba cash en av de bästa och mest kompletta svenska filmer jag sett. Den är riktigt bra, och inte för att vara svensk, utan fullt jämförbar med internationella gelikar.

Upddatering Stardust

Som jag skrev om i december så pekade rykten på att Stardust skulle finnas tillgänglig som bluray under februari månad. Verkar som den informationen var pålitigt och även gäller för Sverige, Discshop listar nu filmen som tillgänglig den 10 februari. Det här är en special edition så det finns en del extramaterial med också som inte fanns med på DVD-utgåvan. Bara att förboka =)

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=79069&lang=se&subsite=movies&&ref=

Steven Sjömås

Var bara tvungen att tipsa om en serie som jag just upptäckt. Kommer ni ihåg den gamla actionstjärnan Steven Seagal? Klart ni gör! Nu har ni äntligen chansen att se honom mot bad guys på riktigt i Steven Seagal: Lawman. Serien är ungefär upplagd som tv serien cops, men med undantaget att här är det Steven som står för gripanden, patrulleringar och kick ass. Så nu kanske vi äntligen kan få svaret på frågan: Hur skulle Steven Seagal klara sig mot riktigt bus ute på gatorna? =)

http://www.imdb.com/title/tt1329291/

Några filmtips för det nya året

Då har vi tagit steget in i 2010 och ett nytt filmår. Så vad passar då bättre än några filmtips för att starta igång det på ett bra sätt? =)

Det har varit ganska kallt och mörkt ute under julledigheten så det har funnits tid för att se en inte helt försumbar mängd med film. Tänkte nämna några av de filmer som jag tyckte var bäst. Som vanligt tänkte jag presentera dem per kategori.

Drama
The Messenger - En ganska tung film som följer soldaten Will Montgomerys återkomst till USA efter att ha skadats i Irak. På grund av sin skada placeras han vid en enhet som har som uppdrag att meddela närstående om att deras anhöriga stupat i kriget mot terrorn. Det är ett mentalt mycket påfrestande uppdrag som han tar sig an med till en början måttligt intresse. Till sin hjälp har han den luttrade Tony Stone, en veteran inom området, som försöker lära honom att undvika de vanligaste fallgroparna. Saker och ting går dock inte som planerat när Will blir kär i en av
änkorna som de informerat om att hennes make avlidit.
Denna film levererar en rörande, trovärdig, om än lite ofokuserad historia, om en desillusionerad soldat och den verklighet han möter efter sin tid i Irak och hans konfrontation av en annan sida av kriget som han tidigare inte kommit i kontakt med. Två mycket fina skådespelarinsatser ser vi också från Ben Foster och Woody Harrelson. Ingen film för den som vill att det händer mycket hela tiden, det här är en lugn film som kräver tålamod från tittaren, men belöning är väl värd ansträngningen.

Action/komedi
Zombieland - Om en zombiefilm görs rätt kan den vara mycket underhållande. Görs den fel kan den vara otroligt plågsam att överhuvudtaget ta sig igenom. Zombieland är en film av den förstnämnda typen. Här blandar man den typiska zombiefilmen med en stor portion av humor och det fungerar förvånansvärt bra. Jag ska inte gå in på storyn, den tror jag ni redan kan föreställa er. Det jag kan säga är att det är en typ av roadmovie, åtminstone delvis. Handling fokuserar runt tönten Columbus, som är på väg hem för att se om hans föräldrar fortfarande lever, och hårdingen Tallahassee, som egentligen endast verkar vilja döda zombies och hitta den sista twinkien. Dessa två slår sig ihop när de möts ute på en motorväg eftersom de båda ska åt samma håll. Efter vägen stöter de sedan på två tjejer, Wichita och Little Rock och filmen tar en ny vändning.
Filmen innehåller flera riktigt roliga scenar, bland annat ett besök i skådespelaren Bill Murrays hus (känd från Lost in translation, Groundhog day mfl). Roligt och lättsamt, med en gnutta romantik inbakat. En perfekt popcornrulle.

Thriller
Nothing but the truth - Hur långt är en journalist redo att gå för att skydda en källa? Den frågan måste Rachel Armstrong (Kate Beckinsale) ställa sig efter att hon publicerat en artikel där hon pekar ut en CIA-agent. Naturligtvis anser inte staten att det är förenligt med lagen att skydda någon som lämnat ut namnet på en hemlig agent och därmed äventyrat den nationella säkerheten. Vad ska Rachel ta sig till och vad blir konsekvenserna om hon vägrar lämna ut namnet på sin källa? Detta är en spännande, om än något långsamt berättad, thriller som man snabbt dras in i och som får en att tänka efter och ställa sig frågan hur man själv skulle agerat i samma situation. När man ser konsekvenserna av besluten som Rachel fattar så känns allting faktiskt inte så svart och vitt som man först kan tro.
Välgjord, tänkvärd film med en mycket bra insats från Kate Beckinsale, som jag tror har gått och blivit en ny favoritskådis för mig =)

Dokumentär
Grizzly man - Det här en sådan dokumentär som man kommer ihåg långt efter att man sett den. Den är såpass speciell att jag faktiskt lovar att du kommer att tänka på den titt som tätt i flera dagar efter att du sett den. Filmen är en dokumentär om Timothy Treadwell, en man som under en tioårsperiod till och från levde bland grizzlybjörnar uppe i Alaska. Hans tragiska öde fick filmaren Werner Herzog att göra denna film om hans liv. Trots att vi får reda på hur Timothys liv ska sluta redan i början av dokumentärfilmen så tar det inte bort intresset, snarare tvärtom. Ju längre filmen går desto mer vill man veta om denne mycket specielle man, vad som drev honom och hur han tänkte. Timothy filmade själv sin tid bland björnarna och det är dessa klipp som utgör grunden för filmen och blandas sedan med Herzogs egna klipp från intervjuer med sådana som kände Timothy. Trots sina egenheter så lyckades Timothy komma fysiskt närmare björnar än vad åtminstone jag sett tidigare, men ju mer tid Timothy spenderade bland björnarna desto mer världsfrånvänd blev han och allt mer fäst vid sina björnar och den tillvaro han skapat bland dem.
Herzog tecknar skickligt ett porträtt av denne unika man och försöker också ge en insikt till varför Timothy valde att leva som han gjorde och varför det slutade på det vis det gjorde. Ett rörande, fascinerande och tragiskt livsöde som gör intryck.