Det är ingen lätt uppgift att följa upp en av de bästa och mest inkomstbringande agenttrilogierna någonsin. Men det är precis vad man försöker göra med The Bourne Legacy. Som man hör på namnet så försöker filmen knyta an till det universum som byggdes upp med de tre föregående filmerna med Matt Damon i huvudrollen.
De tre föregångarna banade på sätt och vis vägen för en ny typ av agentfilmer. Smarta, snabba och råa, men med en; till stor del, mänsklig person i huvudrollen. Visserligen en person med exceptionell träning, men som inte utförde något som kändes omänskligt. Fokus låg i högre grad på realism och hjälten förlitade sig inte på coola "gadgets" till skillnad från en del andra filmserier kring samma ämne. Det nya sättet att göra agentfilm knöt filmtittarna närmare huvudpersonen, och gjorde filmerna så medryckande och sevärda.
The Bourne Legacy har föreståeligt nog försökt kopiera det koncept som fungerade i de tre första Bourne-filmerna. Det lyckas delvis. Kameraarbete, personporträtt, tempo och miljöer är klassiskt Bourne, men det finns en sak som inte vill infinna sig. Och det är känslan av angelägenhet i historien. Med andra ord, varför ska jag intressera mig för det här? Det är tyvärr något som dröjer sig kvar i filmen och är en av dess få svagheter.
Trots att filmen fortfarande bär Bourne-namnet så har vår huvudperson ersatts av Aaron Cross, en annan agent från de hemliga projekt som CIA bedriver. Cross porträtteras av begåvade Jeremy Renner och han gör en god insats och ger oss en stark men samtidigt sårbar agent som finner sig sviken av den organisation som han offrat så mycket för. De går så långt att de till och med försöker mörda honom, till synes utan anledning.
För att bättre förstå sin situation så kontaktar han en kvinnlig läkare, Rachel Weisz, som för CIAs räkning medicinskt övervakat deltagarna i programmet som Cross ingått i. Även hon utsätts för CIAs nyckfullhet och tillsammans försöker de klara sig undan sin föredetta arbetsgivare.
Superagent på flykt undan CIA med en kvinna på halsen. Känner vi igen det? Ja.Trots att vi har samma formel som i de andra Bourne-filmerna är det inte riktigt samma sak. Det är helt enkelt som en lite blekare version av de tidigare nämnda. Det är något som saknas och den känslan dröjer sig kvar, även om jag inte helt kan sätta fingret på vad det är.
Filmen är trots sina brister klart sevärd. Höjdpunkter är bland annat en otroligt lång bil/fot/motorcykel-jakt i filmens slutskede, en spektakulär eldstrid i Weiszs hus och hela konceptet med genetiskt manipulerade superagenter är bra. Vi har också fina skådespelarinsatser. Weisz är lysande och känns trovärdig i sin roll, och Norton är en energiinjektion
som antagonist. Renner gör också Aaron Cross till en intressant individ, även om jag inte finner karaktären lika intressant som Jason Bourne.
Gillade du Bourne-filmerna så kommer du gilla den här, men risken är att du kommer gå från biografen en aning besviken. Det betyder inte att filmen är dålig, bara att den inte helt lyckas leva upp till de stora förväntningar som naturligt byggts upp genom dess filmens föregångare. Betyget blir (7.3/10).
