torsdag 28 juni 2012
Spartacus. En sista säsong
Spartacus: Blood and Sand slog ner som en bomb i serievärlden och blev snabbt väldigt populär genom sin mix av action, naket, intrig och ond, bråd död. Serien kan beskrivas som en mix av Rome och filmen 300 och tilltalade uppenbarligen många människor, inklusive mig.
Tyvärr stötte produktionen ganska omgående på problem i form av att huvudrollsinnehavaren Andy Whitfields fick cancer, en sjukdom som till slut tog hans liv. För att ge fansen något att titta på medan Andys kamp mot cancern pågick så beslöt man sig för att göra en prequel som fick namnet Spartacus: Gods of the Arena, som bjöd på mer av samma vara som den ursprungliga produktionen.
Andy förlorade som vi vet tragiskt nog kampen mot cancern, men trots det så beslöt sig Starz för att göra ytterligare en säsong av Spartacus: Blood and Sand, denna gång med Andys ersättare Liam Mcintyre i huvudrollen. Det verkar nu som om serien bara kommer att gå i ytterligare en säsong och den har fått namnet War of the Damned och kommer fokusera på kampen mellan Spartacus och Crassus. Även om många säkert vill se mer av serien så var det nog ett klokt val. Den andra säsongen var betydligt svagare än den första och Gods of the Arena. Trots det kommer jag sitta bänkade framför säsong tre.
Läs mer på:
Spartacus säsong 3
Tyvärr stötte produktionen ganska omgående på problem i form av att huvudrollsinnehavaren Andy Whitfields fick cancer, en sjukdom som till slut tog hans liv. För att ge fansen något att titta på medan Andys kamp mot cancern pågick så beslöt man sig för att göra en prequel som fick namnet Spartacus: Gods of the Arena, som bjöd på mer av samma vara som den ursprungliga produktionen.
Andy förlorade som vi vet tragiskt nog kampen mot cancern, men trots det så beslöt sig Starz för att göra ytterligare en säsong av Spartacus: Blood and Sand, denna gång med Andys ersättare Liam Mcintyre i huvudrollen. Det verkar nu som om serien bara kommer att gå i ytterligare en säsong och den har fått namnet War of the Damned och kommer fokusera på kampen mellan Spartacus och Crassus. Även om många säkert vill se mer av serien så var det nog ett klokt val. Den andra säsongen var betydligt svagare än den första och Gods of the Arena. Trots det kommer jag sitta bänkade framför säsong tre.
Läs mer på:
Spartacus säsong 3
söndag 24 juni 2012
Futurama säsong sju
För er som inte märkt det så har Futurama säsongsstartat säsong sju. Två avsnitt har hunnit sändas av totalt tretton och jag kan intyga att de jag sett håller samma gamla goda kvalitet som tidigare säsonger. Det tredje avsnittet sänds den 27:e juni, så kryssa för det i kalendern!
Futuramas säsonger
Futuramas säsonger
onsdag 6 juni 2012
Prometheus
Ridley Scotts återkomst till alienuniversumet var efterlängtat av många och hypen kring Prometheus har varit stor. Så lever den upp till förväntningarna? Både ja och nej. Filmen svarar på en del av de frågor man haft ända sedan man såg första alien-filmen. Den viktigaste är förstås: varifrån kommer alienvarelserna? Men man får även en begränsad inblick i en annan livsforms historia. De stora varelser som man för första gången får se när Ripley och besättningen från Nostrom går in i det stora skeppet på LV-223, och hur de passar in i alienuniversumet.
Historien i filmen är intressant och är i grund och botten ett sökande efter mänsklighetens ursprung. Detta sökande visar sig snart vara oerhört farligt och något som leder till oväntade upptäckter.
Det man finner på LV-223 är inte alls vad man väntat sig och snart har man omedvetet ställt hela mänskligheten inför ett hot som legat inaktivt under mycket lång tid.
Som vanligt behandlar Scott det visuella på ett mästerligt sätt. Prometheus är snyggt filmad och många av vyerna från den ogästvänliga planeten LV-223 tar andan ur en. Det är även något speciellt med Scotts sätt att skilda insidan på rymdskepp som gör att det känns väldigt autentiskt och klaustrofobiskt, nästan som att befinna sig i en ubåt.
Tempot i filmen är bra och även om speltiden är över två timmar lång känns filmen aldrig tråkig. Små actionsekvenser blandas med ledtrådar kring mänsklighetens ursprung och alienvarelserna fram till det storslagna slutet och håller hela tiden nyfikenheten och spänning vid liv. Prometheus är dock relativt sparsam med action och inte heller blir man speciellt rädd under någon del av filmen, det är snarare så att man blir lite äcklad av allt slem och blod man får se. Ett tips är att äta upp snacksen tidigt under biobesöket.
Skådespeleriet är det heller inget fel på. Michael Fassbender är speciellt sevärd som androiden David. Han gör ett lysande jobb att gestalta något som är fysiskt mänskligt, men som i grund och botten är en maskin. Resten av ensemblen gör också godkända insatser även om ingen av dem direkt står ut. Noomi Rapace fungerar skapligt som Dr Shaw, men jag känner ändå att detta inte är en av hennes starkare gestaltningar. Charlize Therons roll känns lite ovidkommande och slarvas bort, man hade kunnat gjort mycket mer med den karaktären. Av birollerna är kapten Janek en skön kontrast mot den övervägande delen forskare som är med på resan.
Som helhet är Prometheus en intelligent och välsvarvad science fiction-skapelse som besvarar många frågor och bjuder på både action och spänning. Det finns förstås några "plot holes" och underliga händelser i filmen som inte förklaras tillräckligt, men de överskuggar lyckligtvis inte allt som är bra med filmen. Det man emellertid kan känna är att Scott lånat lite för många av sina gamla knep från föregående filmer. Vi har återigen ett skepp och en besättning som utforskar en främmande planet och stöter på patrull. Vi har en android som återigen får huvudet avslitet. Vi har en kvinnlig hjältinna och det eviga hotet från Peter Weylands ondskefulla företag. Igenkännande och referenser från andra filmer kan vara bra i lagom mängder, men det får inte bli för mycket och filmen måste kunna stå på egna ben. Personligen hade jag gärna sett lite fler nya grepp på detta tema. Det är som att Scott blivit lite rädd att förstöra den formel som gav honom framgångarna med Alien. Det är emellertid inte ofta man får gå på bio och se science fiction av denna kaliber, så betyget blir starkt. (7.7/10).
Historien i filmen är intressant och är i grund och botten ett sökande efter mänsklighetens ursprung. Detta sökande visar sig snart vara oerhört farligt och något som leder till oväntade upptäckter.
Det man finner på LV-223 är inte alls vad man väntat sig och snart har man omedvetet ställt hela mänskligheten inför ett hot som legat inaktivt under mycket lång tid.
Som vanligt behandlar Scott det visuella på ett mästerligt sätt. Prometheus är snyggt filmad och många av vyerna från den ogästvänliga planeten LV-223 tar andan ur en. Det är även något speciellt med Scotts sätt att skilda insidan på rymdskepp som gör att det känns väldigt autentiskt och klaustrofobiskt, nästan som att befinna sig i en ubåt.
Tempot i filmen är bra och även om speltiden är över två timmar lång känns filmen aldrig tråkig. Små actionsekvenser blandas med ledtrådar kring mänsklighetens ursprung och alienvarelserna fram till det storslagna slutet och håller hela tiden nyfikenheten och spänning vid liv. Prometheus är dock relativt sparsam med action och inte heller blir man speciellt rädd under någon del av filmen, det är snarare så att man blir lite äcklad av allt slem och blod man får se. Ett tips är att äta upp snacksen tidigt under biobesöket.
Skådespeleriet är det heller inget fel på. Michael Fassbender är speciellt sevärd som androiden David. Han gör ett lysande jobb att gestalta något som är fysiskt mänskligt, men som i grund och botten är en maskin. Resten av ensemblen gör också godkända insatser även om ingen av dem direkt står ut. Noomi Rapace fungerar skapligt som Dr Shaw, men jag känner ändå att detta inte är en av hennes starkare gestaltningar. Charlize Therons roll känns lite ovidkommande och slarvas bort, man hade kunnat gjort mycket mer med den karaktären. Av birollerna är kapten Janek en skön kontrast mot den övervägande delen forskare som är med på resan.
Som helhet är Prometheus en intelligent och välsvarvad science fiction-skapelse som besvarar många frågor och bjuder på både action och spänning. Det finns förstås några "plot holes" och underliga händelser i filmen som inte förklaras tillräckligt, men de överskuggar lyckligtvis inte allt som är bra med filmen. Det man emellertid kan känna är att Scott lånat lite för många av sina gamla knep från föregående filmer. Vi har återigen ett skepp och en besättning som utforskar en främmande planet och stöter på patrull. Vi har en android som återigen får huvudet avslitet. Vi har en kvinnlig hjältinna och det eviga hotet från Peter Weylands ondskefulla företag. Igenkännande och referenser från andra filmer kan vara bra i lagom mängder, men det får inte bli för mycket och filmen måste kunna stå på egna ben. Personligen hade jag gärna sett lite fler nya grepp på detta tema. Det är som att Scott blivit lite rädd att förstöra den formel som gav honom framgångarna med Alien. Det är emellertid inte ofta man får gå på bio och se science fiction av denna kaliber, så betyget blir starkt. (7.7/10).
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)