Ny Star Trek-film på gång

Vet inte hur jag kunnat missa det här, men 2013 kommer vi få nöjet att avnjuta ytterligare en film i Star Trek-universumet. Precis som i den föregående filmen så är det J.J. Abrams som står för regin, och Zachary Quinto och Chris Pine som spelar Spock och Kirk. Om den här filmen ens kommer i närheten av Star Trek (2009) så kommer det här bli en högtidsstund. Trailern känns lovande, med en mörkare ton än vad man är van vid från Star Trek. Får hoppas att Abrams kan fortsätta injicera lagom stora doser vitaminer i Star Trek-franschisen.

Men avgör själva vad ni tror om den kommande filmen, här är trailern:

Star Trek Into Darkness Trailer

Blood and Chrome

Jag är säkert inte den enda som saknar serien Battlestar Galactica. När den dök upp 2004 så kändes den som en frisk fläkt, och var ett avsteg från de lite väl "glättiga" sci fi-serier som sändes för tillfället, såsom Stargate-serierna och Andromeda, för att nämna några. Battlestar Galactica var mörkare, brutalare, hade utmärkta personporträtt, en intressant storyline, och mer realism än många liknande serier, något som uppskattades av många.

Det dröjde inte länge förrän vi fick en spin-off i form av Caprica, som jag personligen blev ganska besviken på. Jag ville ha mer av det som vi fick i BSG, och det verkar som jag, och säkert många andra med mig kommer, att få det vi vill ha nu.

Nästa spin-off är här och kallas Battlerstar Galactica: Blood and Chrome. Det är en så kallade "prequel" och utspelar sig därmed innan BSG. I den nya serien får vi följa William Adamas tidiga liv och karriär under det första cylon-kriget. Avsnitt ett och två finns redan ute och jag har sett båda. Än så länge tycker jag att det verkar intressant, det enda jag kan ha lite synpunkter är den unge William Adamas attityd, och den ojämna CGI:n som ibland känns sämre i kvalitet än det man vande sig vid i BSG. Jag läste något om att det kan bero på att man använder sig av 3D-skanningar av BSGs ursprungliga kulisser, se mer om det här: Blood and Chrome. I vilket fall som helst så kan det här bli riktigt bra om resten av serien fortsätter i samma riktning.

Tio tolvminuters-avsnitt ska släppas på nätet, men det har varit mycket fram och tillbaka kring hur serien ska sändas. För den som vill gräva ner sig i det finns det en del relevant information på wikipedia. Här är i alla fall en länk till det första avsnittet på youtube, Blood and Chrome avsnitt 1. Enjoy!

The Walking Dead, säsong 3

Har du saknat zombies, blod, gurglande ljud och allmän splatter? Du är inte ensam! Idag, den fjortonde oktober, så drar en av AMCs största succéer igång igen efter ett längre uppehåll. Det är säsong tre av The Walking Dead som startas upp, och det verkar som den kommer att bestå av sju stycken avsnitt.

Som brukligt lämnade avslutningen av säsong två oss i ovisshet om framtiden för vårt tappra gäng med överlevare. Bondgården som varit deras hem under en längre tid har de tvingats lämna. Shane är död. Ricks ledarskap ifrågasatt, och sammanhållningen i gruppen skakig.

Det är nog fler än jag som är nyfiken på om serien kan fortsätta leverera underhållning som den gjort under två säsonger. Men för mig känns det som en stor fördel att de nu är mobila igen, det började bli lite tjatigt med den där bondgården.

South Park igång med nya avsnitt

Det är säkert många som saknat det härliga gänget i South Park under våren och sommaren, men nu kan ni andas ut! Säsong 16 har kört igång efter sommaruppehållet och det första avsnittet finns redan ute. Nästa avsnitt sänds imorgon, 3:e oktober, och ytterligare 5 avsnitt finns planerade innan säsongen är över. Good times!



Epguides

Indiana Jones-boxen

Inhandlade nya indiana jones-boxen idag på bluray. Bildkvaliteten är lysande och ger verkligen nytt liv till filmerna. Kan bli din för endast 550 kr, vilket är ett klipp! Handla!

http://www.blu-ray.com/movies/Indiana-Jones-The-Complete-Adventures-Blu-ray/3956/

Survivorman säsong 4

Gillar du att se folk äta vidrig insekter? Slänga sig ut för lodräta klippor? Eller ge sig ut på en fors med en provocerande sjöoduglig flotte? Om svaret är ja, så har du säkert följt någon av de överlevnadsserier som gått på bland annat discovery channel. Mest känd är kanske Man vs Wild med Bear Grylls. Men innan Grylls fanns Survivorman med Les Stroud som banade väg för hela den formen av underhållning.

Survivorman slutade sändas 2008 och få hade någon förhoppning om att den någonsin skulle återuppstå. Döm av min förvåning när jag igår fann nyinspelade avsnitt av serien! Det finns fem avsnitt ute av säsong fyra, bland annat två från Norge. Njut av att se en riktig expert i farten!

Ytterligare en Bourne-film

Det ser ut som om The Bourne Legacy kommer att få en uppföljare efter ett relativt starkt resultat på biograferna. I USA tjänade den på öppningshelgen in mer än vad The Bourne Identity gjorde, men mindre än de två efterföljande filmerna.

Den nya filmen kommer att bli den femte i serien och troligen blir det Jeremy Renner som kommer att fortsätta porträttera agenten Aaron Cross. Utöver det är inte mycket annat känt om projektet.

Nyinköpt på bluray

Det har varit lite dåligt med inköp av nya bluray-filmer senaste månaderna, men idag slog jag till och köpte två stycken. Den första är Star Trek (2012) och den andra är Alien vs Predator (2004). Den förstnämnda är en 2-diskars special edition som innehåller en hel del extramaterial. Båda filmerna levererar bra ljud och bild, men Star Trek står verkligen ut. Det är en av de bästa HD-upplevelser man kan få och det finns egentligen inget att klaga på vad gäller bildkvalitet. Kan starkt rekommendera den som referensmaterial att visa upp för polarna när man vill imponera =)

Robocop

Det görs väldigt många remakes på gamla filmer nu för tiden. Senast i raden att gå upp på bio är Total Recall, som filmades redan 1990 med Arnold Schwarznegger i huvudrollen. Det kommer därför kanske inte helt som en överraskning att man valt att försöka sig på en annan gammal goding, nämligen Robocop från 1987. Värt att notera för oss svenskar är att vi i rollen som Murphy faktiskt ser vår egen Joel Kinnaman. Att försöka toppa en sådan klassiker är förstås inte enkelt, och vi får bara hålla tummarna för att den inte får ett lika svalt mottagande som Total Recall. Premiären är beräknad till augusti 2013.

Robocop

The Bourne Legacy

Det är ingen lätt uppgift att följa upp en av de bästa och mest inkomstbringande agenttrilogierna någonsin. Men det är precis vad man försöker göra med The Bourne Legacy. Som man hör på namnet så försöker filmen knyta an till det universum som byggdes upp med de tre föregående filmerna med Matt Damon i huvudrollen.

De tre föregångarna banade på sätt och vis vägen för en ny typ av agentfilmer. Smarta, snabba och råa, men med en; till stor del, mänsklig person i huvudrollen. Visserligen en person med exceptionell träning, men som inte utförde något som kändes omänskligt. Fokus låg i högre grad på realism och hjälten förlitade sig inte på coola "gadgets" till skillnad från en del andra filmserier kring samma ämne. Det nya sättet att göra agentfilm knöt filmtittarna närmare huvudpersonen, och gjorde filmerna så medryckande och sevärda.

The Bourne Legacy har föreståeligt nog försökt kopiera det koncept som fungerade i de tre första Bourne-filmerna. Det lyckas delvis. Kameraarbete, personporträtt, tempo och miljöer är klassiskt Bourne, men det finns en sak som inte vill infinna sig. Och det är känslan av angelägenhet i historien. Med andra ord, varför ska jag intressera mig för det här? Det är tyvärr något som dröjer sig kvar i filmen och är en av dess få svagheter.

Trots att filmen fortfarande bär Bourne-namnet så har vår huvudperson ersatts av Aaron Cross, en annan agent från de hemliga projekt som CIA bedriver. Cross porträtteras av begåvade Jeremy Renner och han gör en god insats och ger oss en stark men samtidigt sårbar agent som finner sig sviken av den organisation som han offrat så mycket för. De går så långt att de till och med försöker mörda honom, till synes utan anledning.

För att bättre förstå sin situation så kontaktar han en kvinnlig läkare, Rachel Weisz, som för CIAs räkning medicinskt övervakat deltagarna i programmet som Cross ingått i. Även hon utsätts för CIAs nyckfullhet och tillsammans försöker de klara sig undan sin föredetta arbetsgivare.

Superagent på flykt undan CIA med en kvinna på halsen. Känner vi igen det? Ja.Trots att vi har samma formel som i de andra Bourne-filmerna är det inte riktigt samma sak. Det är helt enkelt som en lite blekare version av de tidigare nämnda. Det är något som saknas och den känslan dröjer sig kvar, även om jag inte helt kan sätta fingret på vad det är.

Filmen är trots sina brister klart sevärd. Höjdpunkter är bland annat en otroligt lång bil/fot/motorcykel-jakt i filmens slutskede, en spektakulär eldstrid i Weiszs hus och hela konceptet med genetiskt manipulerade superagenter är bra. Vi har också fina skådespelarinsatser. Weisz är lysande och känns trovärdig i sin roll, och Norton är en energiinjektion som antagonist. Renner gör också Aaron Cross till en intressant individ, även om jag inte finner karaktären lika intressant som Jason Bourne.


Gillade du Bourne-filmerna så kommer du gilla den här, men risken är att du kommer gå från biografen en aning besviken. Det betyder inte att filmen är dålig, bara att den inte helt lyckas leva upp till de stora förväntningar som naturligt byggts upp genom dess filmens föregångare. Betyget blir (7.3/10).

Strike Back säsong 3

För er som följt den brittiska action-serien Strike Back så kan jag glädja er med att den tredje säsongen nu börjat sändas. Än så länge finns fyra stycken avsnitt ute och serien verkar fortsätta i den riktning som säsong två stakade ut. Det är högt tempo, mycket action och en hel del naket. Just det sistnämnda kan kännas lite malplacerat ibland och Demians kvinnoaffärer känns tyvärr allt mer krystade och osannolika; se mitt under pågående eldstrid.

Kan man stå ut med dessa tillkortakommanden så är strike back en mycket sevärd serie för den som gillar action med militär anknytning och kan jämföras med till exempel The Unit, och även till viss del med 24. Inspelningsplatserna är i toppklass och ger produktionen en tilltalande internationell prägel. Pilotavsnitten skulle faktiskt lika gärna kunna vara en medium-budgeterad film. Dessutom rör sig och beter sig huvudpersonerna som de elitsoldater de faktiskt är i stridssituationer, vilket alltid är uppskattat.

Stirke Back

Indiana Jones på bluray!

Äntligen kommer en riktigt klassisk filmtetralogi (eller ja, åtminstone tre av fyra filmer...) ut på bluray! Vi snackar förstås om George Lucas Indiana Jones-filmer, 1-4. Boxen kommer att släppas den 18:e september i staterna och ser ut att landa i Sverige den 26:e om man ska tro discshop. Det är förstås köptvång på den här och 549 kr för den här skatten är inte mycket. Bara att köpa!

Engadget

köp hos discshop

The Dark Knight Rises

Av alla de nya filmer om serietidningshjältar som gjorts de senare åren så är nog Christopher Nolans filmer om batman mina favoriter. Jag orkar som inte riktigt med det här "over-the-top", klämkäcka som finns i många andra filmer inom samma genre. Nolans verk är mörka och brutala och har en större känsla av realism. I hans filmer kan till exempel även vår till synes övermänskliga hjälte drabbas av vardagsproblem, som depression. Det gillar jag.

Historien i The Dark Knight Rises är enkel. Batman har dragit sig tillbaka och inte setts på flera år och ett lugn har lagt sig över Gotham som fått stadens poliskår att slöa till. När så en ny super-buse dyker upp, Bane, så blir det naturligtvis problem. Det dröjer förstås inte länge förrän Bruce Wayne drar på sig sin fladdermusdräkt för att bekämpa ondskan. Bane visar sig emellertid vara ett större problem än väntat och Batman får känna på vad det kostar att vara "out of action" i flera år och drabbas av bakslag. Situationen blir kritisk när Bane hotar att spränga hela staden med ett kärnvapen. När omvärlden inte kan gripa in måste Batman och Gothams poliskår arbeta tillsammans för att rädda staden.

Batman Begins satte på ett mästerligt sätt upp kulissen och standarden för vad som skulle komma. Några år senare kom uppföljaren The Dark Knight som på sitt sätt nådde lika stora höjder, mycket tack vare en av de mest karismatiska och underhållande skurkar vi någonsin sett i en film i form av Heath Ledgers jokern.

Tack vare de två lysande föregångarna så är förväntningarna naturligtvis mycket höga när jag sätter mig ner i biosalongen för att se The Dark Knight Rises. Inte nog med att de tidigare filmerna var så bra, men detta är också avslutningen på trilogin. Tyvärr kände nog Nolan också av denna press. För han begår samma fel som så många gör i uppföljare, och speciellt i avslutningar av en serie av filmer. Det tas i för mycket. På flera plan. Jo, jag sa det.

Filmen är för lång till att börja med. Att behålla besökarens uppmärksamhet i nästan tre timmar är ingen lätt sak och här går Nolan tyvärr på grund. Tempot i filmen är inte bra. Om man nödvändigtvis måste ha med allt som var med i filmen, så gör för guds skull två filmer. Eller ännu bättre, skär bort det som är oväsentligt. Tro mig, det finns lätt en halvtimme att skära bort i den här filmen, som inte bara skulle lyfta tempot i filmen men också behålla besökarens fokus på vad som faktiskt är viktigt. Dessutom är försöken att få besökaren att förstå hur viktigt något visst parti är genom att behålla kameran i närbild på skådespelarnas ansikten samtidigt som man spelar körmusik inte rätt väg att gå. Vi fattar ändå och det går stick i stäv med resten av filmens stil (för att inte nämna föregångarna) och blir bara en källa till irritation och missnöje.

Nästa sak som jag irriterar mig på är slagsmålsscenerna. Vad är det som har hänt? I tidigare filmer skedde allt så rappt, och med en helt annan kameraföring. Det var nära, det fanns teknik och det var blixtrande snabbt. Det bibehöll intrycket av att Batman faktiskt var tränad i kampsport. I The Dark Knight Rises känns det som man dragit tillbaka kameran några steg så man får med kämparna i helbild och då försvinner snabbt det explosiva och farliga intryck man fick i de andra filmerna. Plötsligt känns allt som ett saloonslagsmål i någon western-serie från sextiotalet. Det är långsamma rallarsvingar som dominerar.

Något annat som jag saknar i filmen är Alfred. Han är med väldigt lite i filmen, av skäl som visserligen förklaras och är en del av handling, men det hindrar mig inte från att sakna Michael Caines charm. Han lämnar ett tomrum i filmen som inte Anne Hathaway eller Joseph Gordon-Levitt kan fylla som biskådisar.

Nu har jag klagat en hel del, men det finns också ljuspunkter. Skådespelarinsatserna är överlag goda. Bale, Freeman och Oldman levererar pålitligt om än utan större överraskningar. Marion Cotillard gör en okej roll som Waynes nya kärleksintresse, men inget mer. Gordon-Levitt gör samma sak. (Parentes för Anne Hathaways karaktär som jag mest finner irriterande.) Den som lyser mest är trots allt Tom Hardy i rollen som Bane. Han har inte fått en lätt uppgift att skådespela med en stor mask som täcker större delen av ansiktet, men trots det så tar han befälet över rutan så fort han är med. Han är stor, karismatisk och elak, precis som en skurk ska vara. Givetvis får han svårt att mäta sig med Heath Ledgers joker, men han har helt enkelt inte samma möjligheter.

Slutet har också några "aha-upplevelser" och vändningar som faktiskt är lite överraskande. Effekter och kameraarbete är också bra, även om det jag skrev tidigare om slagsmålsscenerna fortfarande gäller.

Som sammanfattning kan jag inte ge den här filmen mer än (6.7/10). Den har underhållningsvärde, den har bra skådespelarinsatser och en del action, men åtminstone jag hade förväntat mig... mer.

Fox gör ingen säsong två av Terra Nova

På papperet såg det riktigt bra ut. En science fiction-serier producerad av Steven Spielberg med generös budget och innehållande något som Spielberg är intimt förknippad med. Dinosaurier. Tyvärr blev verkligheten en helt annan.

För er som inte gett serien en chans så kan den beskrivas som en slags blandning av Jurassic Park och Tillbaka till framtiden. Jorden håller på att dö och ett antal människor väljs ut för att "starta på nytt" genom att resa tillbaka i tiden 85 miljoner år. Problemet är ju förstås att för 85 miljoner år sedan beboddes jorden av dinosaurier. Det blir därför en kamp för människokolonin Terra Nova att överleva i en sådan fientlig miljö.

Terra Nova är ett bra exempel på att det inte räcker med mycket pengar och specialeffekter för att göra en serie som lockar folk till tv-sofforna avsnitt efter avsnitt. Man måste även ha trovärdiga karaktärer, bra handling och bra dialog. Terra Nova saknar allt detta. Efter uteblivna publikframgångar letar nu Fox efter andra bolag som vill driva serien vidare för ytterligare säsonger, för Fox kommer inte göra det. Med största sannolikhet innebär detta beslut att vi inte kommer att få se en säsong två av Terra Nova. Och lika bra är väl det.

Taken 2 trailer!

Awesome!

Taken 2

Spartacus. En sista säsong

Spartacus: Blood and Sand slog ner som en bomb i serievärlden och blev snabbt väldigt populär genom sin mix av action, naket, intrig och ond, bråd död. Serien kan beskrivas som en mix av Rome och filmen 300 och tilltalade uppenbarligen många människor, inklusive mig.
Tyvärr stötte produktionen ganska omgående på problem i form av att huvudrollsinnehavaren Andy Whitfields fick cancer, en sjukdom som till slut tog hans liv. För att ge fansen något att titta på medan Andys kamp mot cancern pågick så beslöt man sig för att göra en prequel som fick namnet Spartacus: Gods of the Arena, som bjöd på mer av samma vara som den ursprungliga produktionen.
Andy förlorade som vi vet tragiskt nog kampen mot cancern, men trots det så beslöt sig Starz för att göra ytterligare en säsong av Spartacus: Blood and Sand, denna gång med Andys ersättare Liam Mcintyre i huvudrollen. Det verkar nu som om serien bara kommer att gå i ytterligare en säsong och den har fått namnet War of the Damned och kommer fokusera på kampen mellan Spartacus och Crassus. Även om många säkert vill se mer av serien så var det nog ett klokt val. Den andra säsongen var betydligt svagare än den första och Gods of the Arena. Trots det kommer jag sitta bänkade framför säsong tre.

Läs mer på:

Spartacus säsong 3

Futurama säsong sju

För er som inte märkt det så har Futurama säsongsstartat säsong sju. Två  avsnitt har hunnit sändas av totalt tretton och jag kan intyga att de jag sett håller samma gamla goda kvalitet som tidigare säsonger. Det tredje avsnittet sänds den 27:e juni, så kryssa för det i kalendern!

Futuramas säsonger

Prometheus

Ridley Scotts återkomst till alienuniversumet var efterlängtat av många och hypen kring Prometheus har varit stor. Så lever den upp till förväntningarna? Både ja och nej. Filmen svarar på en del av de frågor man haft ända sedan man såg första alien-filmen. Den viktigaste är förstås: varifrån kommer alienvarelserna? Men man får även en begränsad inblick i en annan livsforms historia. De stora varelser som man för första gången får se när Ripley och besättningen från Nostrom går in i det stora skeppet på LV-223, och hur de passar in i alienuniversumet.

Historien i filmen är intressant och är i grund och botten ett sökande efter mänsklighetens ursprung. Detta sökande visar sig snart vara oerhört farligt och något som leder till oväntade upptäckter.
Det man finner på LV-223 är inte alls vad man väntat sig och snart har man omedvetet ställt hela mänskligheten inför ett hot som legat inaktivt under mycket lång tid.

Som vanligt behandlar Scott det visuella på ett mästerligt sätt. Prometheus är snyggt filmad och många av vyerna från den ogästvänliga planeten LV-223 tar andan ur en. Det är även något speciellt med Scotts sätt att skilda insidan på rymdskepp som gör att det känns väldigt autentiskt och klaustrofobiskt, nästan som att befinna sig i en ubåt.

Tempot i filmen är bra och även om speltiden är över två timmar lång känns filmen aldrig tråkig. Små actionsekvenser blandas med ledtrådar kring mänsklighetens ursprung och alienvarelserna fram till det storslagna slutet och håller hela tiden nyfikenheten och spänning vid liv. Prometheus är dock relativt sparsam med action och inte heller blir man speciellt rädd under någon del av filmen, det är snarare så att man blir lite äcklad av allt slem och blod man får se. Ett tips är att äta upp snacksen tidigt under biobesöket.

Skådespeleriet är det heller inget fel på. Michael Fassbender är speciellt sevärd som androiden David. Han gör ett lysande jobb att gestalta något som är fysiskt mänskligt, men som i grund och botten är en maskin. Resten av ensemblen gör också godkända insatser även om ingen av dem direkt står ut. Noomi Rapace fungerar skapligt som Dr Shaw, men jag känner ändå att detta inte är en av hennes starkare gestaltningar. Charlize Therons roll känns lite ovidkommande och slarvas bort, man hade kunnat gjort mycket mer med den karaktären. Av birollerna är kapten Janek en skön kontrast mot den övervägande delen forskare som är med på resan.

Som helhet är Prometheus en intelligent och välsvarvad science fiction-skapelse som besvarar många frågor och bjuder på både action och spänning. Det finns förstås några "plot holes" och underliga händelser i filmen som inte förklaras tillräckligt, men de överskuggar lyckligtvis inte allt som är bra med filmen. Det man emellertid kan känna är att Scott lånat lite för många av sina gamla knep från föregående filmer. Vi har återigen ett skepp och en besättning som utforskar en främmande planet och stöter på patrull. Vi har en android som återigen får huvudet avslitet. Vi har en kvinnlig hjältinna och det eviga hotet från Peter Weylands ondskefulla företag. Igenkännande och referenser från andra filmer kan vara bra i lagom mängder, men det får inte bli för mycket och filmen måste kunna stå på egna ben. Personligen hade jag gärna sett lite fler nya grepp på detta tema. Det är som att Scott blivit lite rädd att förstöra den formel som gav honom framgångarna med Alien. Det är emellertid inte ofta man får gå på bio och se science fiction av denna kaliber, så betyget blir starkt. (7.7/10).

The Avengers

De är inte dumma i Hollywood. Eller jo det är de faktiskt, men inte när det gäller serietidningshjältar. Sedan slutet av nittiotalet så har vi mer eller mindre dränkts av en till synes ändlös ström av mer eller mindre framgångsrika män och kvinnor i trikåer. Men även inom detta filmsegment finns risken för en flopp, för bland alla Spiderman, Batman och Iron Man så finns också Cat woman, The Phantom och The Green Lantern, bara för att nämna några. Hollywood verkar nämligen oförmögna att klarlägga varför vissa hjältar funkar så bra på vita duken, och varför andra bara blir fruktansvärt dåliga. Så vad gör man då, för att vara riktigt säker på framgång? Jo, man tar naturligtvis en massa hjältar som redan visat sitt värde i egna filmer och trycker in dem i samma! Konceptet är lika enkelt som genialt. Men frågan är, funkar det i verkligheten? Det korta svaret är ja.

The Avengers är en actionfylld specialeffektskavalkad av stora mått, där man trots det inte glömt bort vad som är viktigast. En fungerande story med passande tempo och karaktärerna. Det kan låta fånigt att prata karaktärer i en sån här typ av film, men det spelar ingen roll hur mycket effekter och action en film har om det inte finns något att relatera till. Nu ska man förstås inte förvänta sig något i stil med Daniel Day Lewis porträtt av Daniel Plainview från There will be blood i The Avengers; det vore heller inte önskvärt. Men likväl så vill man ha något att knyta an till, på någon nivå. Det lyckas man bra med i The Avengers, men bara med några karaktärer. Lyckligtvis är dessa så bra att de kan bära de andras misslyckanden. Robert Downey Jrs. färgsprakande och karismatiske Tony Stark och Mark Ruffalos klyftige, men samtidigt plågade, Dr Banner kompenserar för de ganska platta porträtt som Jeremy Renner och Scarlett Johansson levererar av Hawkeye och Black Widow. Det är nog inte enbart skådisarnas fel, utan även en manusfråga. Jag är inte speciellt bekant med varken Black widow eller Hawkeye, men jag ifrågasätter konceptet att sätta dessa två bredvid "larger than life"-karaktärer som Tony Stark eller Thor. De reduceras tyvärr bara till ganska ointressanta bi-saker i det stora sammanhanget, utan "riktiga", synliga superkrafter eller egenskaper så blir de bara en side-show. Detta hade man till viss del kunnat kompensera med riktiga intressanta karaktärer a'la Tony Stark, men där finns väl förstås begränsningar från serietidningsarvet.

Förutom vissa svagheter i persongalleriet finns även andra mindre problem. Storyn är okej i serietidningssammanhang, det är vad man kan förvänta sig. Vem trodde att det rörde sig om något annat än att rädda jorden? Att det är Thors bror Loki som är huvudantagonist gör ju genast saken lite intressantare och han levererar en underhållande skurk som väl kompletterar hjältarna.

Tempot är aningen långsamt i början av filmen, men det tar sig efterhand med lite internt käbbel mellan hjältarna och en show down ombord på ett luftburet hangarskepp, och drar verkligen igång på allvar mot slutet. Avslutningen av filmen är också The Avengers starkaste punkt, med så mycket action som man kan tänka sig och imponerande strider och effekter. Att man sparsamt använt hulken fram till denna punkt av filmen är smart gjort och gör hans debut på slagfältet så mycket mer minnesvärd. Med det sagt så kan jag konstatera att Hulken är min absoluta favorit och att hans raseri är utmärkt gestaltat, man känner det ända nere i biostolen. Men även Mark Ruffalos porträtt av Dr Banner är värt att lyfta fram; jag finner det nästan lika fascinerande som det gröna monstret, och en karaktär jag omedelbart känner att jag ville veta mer om. Både Hulken och Iron Man förtjänar faktiskt att lyftas fram, de är klistret som håller ihop filmen, och de gör det bra.

Man måste bedöma en sån här film utifrån vad den försöker vara, och som serietidningsunderhållning på filmduken så är den mycket bra. Troligtvis den mest underhållande filmen av dess slag som jag sett sedan Captain America. Betyget blir (6.9/10).

Senaste Prometheustrailern med Noomi

Såg nyss den senaste trailern för kommande storfilmen Prometheus där vår egen Noomi Rapace medverkar en hel del. Hennes roll verkar vara relativt stor med en hel del dialog, vilket är glädjande. Hon påminner faktiskt lite om en yngre, och kortare Sigourney Weaver =)

Prometheustrailer

Haywire: När tanken är god, men genomförandet uselt.

En kväll för inte länge sedan slog jag mig ner  i soffan med mina sedvanliga film-accessoarer: kaffe och fikabröd. Filmen denna gång hette Haywire och var något jag sett fram emot under en längre tid. Uppenbart var att jag gradvis dragits med i den uppmärksamhet och förväntan som omgärdat filmen, främst från MMA-communityn. Detta var trots allt första gången en känd kvinnlig MMA-utövare fått äran att axla huvudrollen i en film med en respekterad regissör, en generös budget och en gäng med framstående skådespelare. Det var nog sant även om man tog bort "kvinnlig" ur föregående mening.

Nå väl. Filmen beskrevs av någon som en Bourne-film men med en kvinnlig huvudrollsinnehaverska. I mitt stilla sinne lät ju detta alldeles utmärkt. Jag uppskattade faktiskt filmen Salt med Angelina Jolie som lanserades på liknande sätt.

Inledningen var faktiskt ganska lovande. Man slängs in i filmen "mitt i" så att säga, för att sedan få bakgrunden förklarad för sig genom en lång tillbakablick. Det är nästan alltid effektfullt och fångar intresset i början av en film. Tyvärr kräver knepet också att man faktiskt har något mer att komma med än just detta. Haywire är inte en smart Bourne-lik film med en kvinnlig skådespelerska. Det är snarare Bourne-filmernas anti-tes. Det finns inget smart med denna film. Det finns inga karaktärer man känner för. Det finns inte ens en spännande historia. Det finns en snygg kvinnlig huvudrollsinnehaverska (som faktiskt klarar sig skapligt i sin debut), en tunn historia, papperstunna karaktärer och oklara motiv. Inte ens actionscenerna, som man kunnat förväntat skulle vara spektakulära och autentiska, levererar. De känns stela, orealistiska och inövade (inte på det bra sättet).

Denna film är ett strålande exempel på hur stora skådespelare sannerligen inte gör en stor film. Skippa denna och se om en Bourne-film istället. Eller om du letar efter en tuff kvinnlig hjältinna, se Salt eller Hanna.

Betyget blir bara  godkänt (5.1/10).

Epguides.com

Det kan vara svårt att hålla reda på hur många säsonger det finns av Mad men, när nästa avsnitt av Family guy kommer att sändas i USA, och om det blir en säsong 3 av Game of thrones. För att avhjälpa detta i-landsproblem så finns det tack och lov ett flertal ställen på nätet som kan hjälpa dig med detta. Jag tänkte tipsa om den tjänst jag oftast använder som heter epguides.com. Inte nog med att man kan hålla reda på de saker som jag nyss beskrev, man kan också få en beskrivning, ett betyg och kommentarer för ett specifikt avsnitt. Epguides är väldigt minimalistisk i sin design utan massa onödigt trams, vilket passar mig utmärkt.

Så om det låter som något för dig, kolla in epguides.

Epguides

Säsongspremiär för Game of Thrones.

Äntligen får vi ta del av George R. R. Martins underbara värld igen efter ett längre uppehåll för serien Game of Thrones. Säsong två satte igång med att sända det första avsnittet den första april och även göra avsnitt två tillgängligt på HBO Go, vilket är HBOs motsvarighet till SVT Play. 

Säsong två vilar inte på lagrarna. Redan i de två första avsnitten händer en hel del och man kommer snabbt ihåg varför man blev så tagen av serien till att börja med. De intressanta karaktärerna. Kvaliteten på skådespelarna. Den trovärdiga dialogen. De varierande miljöerna. Smutsen. Man har verkligen fått till en mycket tilltalande helhet i Game of Thrones som jag finner oemotståndlig. Att kläder, vapen och kulisser är lika påkostade som i en Hollywoodfilm, gör inte saken sämre. 

Bäst är som vanligt Peter Dinklage som Tyrion, hans karaktär är helt enkelt underbar! Det enda som känns sorgset med serien är att Sean Bean är borta ur bilden. Jag hade gärna sett honom i säsong två också. Nå väl, det ser ut som det blir en härlig vår med Game of Thrones.

I am Bruce Lee

Det här blir den andra kampsportsrelaterade dokumentären på rad som jag tipsar om, men det kan inte hjälpas. Många dokumentärer har gjorts om den fascinerande kampkonstnären Bruce Lee, och jag har sett de flesta. I am Bruce Lee står ut från mängden och tar ett helhetsgrepp om Bruce Lee som person och fenomen. En rad med sportstjärnor och andra kändisar fyller ut dokumentären med beskrivningar av sin egen relation till Bruce och hans påverkan på deras sportkarriärer. Några framstående exempel är Dana White, Gina Carano och Cung Lee. Ett måste för alla kampsportsfan!

Like water, en dokumentär om Anderson Silva

En av de absolut bästa kamsportsutövarna i världen; enligt många den bäste, är UFC:s mästare i mellanvikt, det brasilianska precisionsinstrumentet, Anderson Silva. Han har dominerat sin viktklass under en längre tid och hans vinster är många gånger riktigt spektakulära, han är det närmaste vi kommer en slags livs levande Bruce Lee inom MMA. Hans precision, slagkraft och allmänna skicklighet inom alla delar av sporten är imponerande och fascinerande.

Skriverierna har dock inte alltid varit så positiva om hans matcher, speciellt den mot Demian Maia blev källan till många negativa uttalanden. I matchen joggade Anderson mest runt i oktagonen och tycktes håna sin motståndare. Han buades ut av publiken och ägaren av UFC, Dana White, hotade med att sparka ut Anderson om han betedde sig på samma sätt i nästa match. Som tur var gjorde han inte det utan levererade mer av det vi är vana att förvänta oss av honom. Han tycks således sitta säkert på sin tron, men tyvärr finns det inte så mycket information kring denne spännande slagskämpe, speciellt inte vad gäller hans privatliv.

Det är därför väldigt glädjande att en dokumentär som följer honom i hans vardagsliv nu äntligen finns tillgänglig. Det heter Like water, och titeln kommer från något Bruce Lee en gång sa, och som också finns med i början av filmen. Den är mycket välgjord och man får svar på en hel del frågor om hur Anderson är som privatperson och om hans träning. Like water är ett måste för alla kampsportsfan, eller egentligen för vem som helst som är intresserad av stora idrottsliga prestationer.

Like water

Prometheus, ny video

Som de flesta vet har Ridley Scott arbetat hårt på sin nya film Prometheus, men premiären ligger fortfarande en bit in i framtiden, troligen någon gång i början av sommaren. Känns det som oändligt långt borta kan man stilla sina abstinens genom att kolla in en video jag nyligen hittade. Förutom våra små söta aliens i filmerna så är företaget Weyland-Yutani en central antagonist i flera av filmerna. Företaget är enligt efterforskningar en sammanslagning av två oberoende företag, Weyland och Yutani. I videon får man se grundaren av det ena av företagen, Peter Weyland, hålla ett tal där han siar om framtiden och pratar sig varm om cybernetiska organismer. Vi vet ju att det han pratar om kommer att bli verklighet, och det är fascinerande att få en liten inblick i hur företaget uppstod. Förhoppningsvis får vi resten av företagets historia i filmen när den har premiär. 

Prometheus

The Bourne Legacy

Såg nyss att det fanns en trailer ute för den kommande storfilmen The Bourne Legacy. För er som inte följt med så är detta en slags fristående fortsättning på den utmärkta Bourne-trilogin med Matt Damon i huvudrollen som Jason Bourne. Dessvärre valde Damon att inte ställa upp i denna den fjärde filmen som baserar sig på Robert Ludlums böcker. Detta ställde givetvis projektet i ett prekärt läge, som dock löstes genom att introducera en ny karaktär i huvudrollen, Aaron Cross. Cross är precis som Bourne en agent som skapats inom det beryktade Treadstone-projeket och spelas av Jeremy Renner, som säkert många lade märke till i The Hurt Locker. Anledningen till att man trots detta valt att behålla Bourne i titeln är förstås förståeligt, men samtidigt en aning missvisande.

Döm själva om detta kan vara en värdig efterföljare/uppföljare till de tre ursprungliga  Bourne-filmerna.
Bourne Legacy trailer

Säsongstart för The Walking Dead

Tänkte påminna er om att det äntligen varit säsongstart för den hajpade serien The Walking Dead på AMC. Den tolfte februari gick första avsnittet för säsongen i USA. Så äntligen kan vi få våra zombie-, och blodbegär tillfredställda igen! Jag har följt serien sedan den startade 2010 och jag tycker att den fortsätter att vara underhållande, spännande och kreativ. Hoppas den fortsätter leverera samma kvalitet i många fler säsonger.


Säsongens första avsnitt

The Grey

Eftersom jag har en stor förkärlek för filmer som utspelar sig i vildmarker, speciellt i vintermiljöer, så måste jag passa på att tipsa om filmen The Grey. Historien är lite lik den i Alive 1993 och The edge från 1997 (två filmer som jag verkligen tycker om). Ett gäng med oljeborrare störtar med sitt plan i ett iskallt Alaska och måste kämpa för att överleva, utsatta som de är för vädrets makter och vilda djur. För att göra det hela mer intressant ser vi ingen mindre än Liam Neeson i huvudrollen. Låter det som något för dig? Kolla då in trailern på länken nedan.

The Grey 2012 Trailer

Underworld: Awakening

Det ser ut som ytterligare en film i Underworld-serien är färdigställd, Underworld: Awakening. Fortfarande ser vi Kate Beckinsale i huvudrollen som vampyren Selene och denna gång har hon blivit infångad av människorna; som nu fått klart för sig att både vampyrer och varulvar existerar. När hon efter flera år lyckas rymma upptäcker hon att människorna under tiden bedrivit ett utrotningskrig mot både varulvar och vampyrer. Endast en liten population av vampyrer återstår och de försöker desperat samla sig för att bjuda motstånd, men människorna är inte deras enda fiende, kvar finns också hotet från deras gamla rivaler, varulvarna.


Historien denna gång låter faktiskt ganska intressant. Rise of the lycans var väl i mitt tycke en något svag uppföljare, men jag hoppas Awakening kommer att leverera bättre, för jag gillar Underworld-filmerna. Den 16:e mars är det premiär och känner du att det är svårt att vänta så kan du åtminstone trösta dig med trailern i HD.


 Underworld: Awakening trailer

Hamilton: I nationens intresse

Så har ytterligare en person lagts till listan av skådespelare som fått chansen att gestalta Jan Guillous Carl Hamilton. Denna gång är det Mikael Persbrandt som tar på sig rollen som Sveriges James Bond. Det är faktiskt underligt att han inte fått chansen tidigare, när man ser honom i rollen så känns han ganska självklar. Hans roll som Gunvald Larsson har ju redan visat att han kan spela hårding.

Det verkar vara en tradition att vid varje ny Hamiltonfilm byta ut den tidigare huvudrollsinnehavaren och ge en annan skådespelare chansen att göra sin tolkning. Det tror jag faktiskt mest har varit till seriens nackdel. I den här typen av filmer vill man bygga upp ett förhållande till karaktären och det gör man inte genom att byta huvudrollsinnehavare vid varje film. Istället skulle man ha satsat på kontinuitet på samma sätt som varit framgångsrikt i till exempel James Bond-filmerna och Bourne-trilogin. Jag vet inte vem som skött castingen för tidigare Hamiltonfilmer, men när man ens försöker använda Peter Haber i rollen så vet man att något är riktigt, riktigt fel. Faktiskt hade jag inte blivit speciellt förvånad om de försökt sätta Rolf Lassgård i rollen denna gång.

Nå väl, det går inte göra något historien, det är bara att blicka framåt, och denna gång kan man göra det med större tillförsikt än någonsin tidigare. Persbrandt är nämligen utmärkt för rollen. Äntligen verkar det som man funnit en Hamilton som man direkt kan tänka sig i flera uppföljare. Han har rätt balans av egenskaper för att gestalta någon som Carl Hamilton. Han är trovärdig som extrem våldsverkare, men samtidigt har han inte ett för råbarkat utseende eller kroppsspråk som reducerar honom till någons slags buse. Han är dessutom en så pass duktig skådespelare att han även klarar de mer känslosamma scenerna med bravur. Till detta kan läggas att han rör och för sig som en agent ska göra, smidigt och elegant. Hans blick ser skarp ut och han behåller sin kyla i de situationer han försätts i. Att det ibland skiner igenom mänskliga svagheter på ett annat sätt än i tidigare Hamiltonfilmer gör honom desto lättare att relatera till.

Så till själva filmen. Det återstår inte mycket i filmen från Guillious bok med samma namn, I nationens intresse. Sovjet har bytts ut mot ett modernt säkerhetsföretag i stil med amerikanska Blackwater, i filmen kallat Sectragon. Det var nog smart att göra så, sovjetiska ubåtskränkningar i vår skärgård känns inte längre så aktuellt. Däremot är de privata säkerhetsföretagen, deras härjningar i krigszoner, och bristen på kontroll över deras verksamhet, en högintressant fråga. I centrum av handlingen står svenska GPS-styrda artillerigranater. Hamilton är tidigt i filmen på uppdrag i en sådan där gammal sovjetstat som man aldrig kommer ihåg namnet på. Granater ska säljas till terrorister och Hamilton är där för att se till att sändningen spåras. Detta går emellertid inte som planerat och vapnen hamnar i orätta händer, vilket får oönskade effekter för Sverige. När en svensk man som jobbar för det företag som tillverkat granaterna blir tagen gisslan i ett land i Afrika, så hyr Sverige in Sectragon för att frita honom. Hamilton följer emellertid med som observatör som svar på ett krav från statsministern. Under uppdraget så inser Hamilton att Sectragon inte är att lita på och han finner sig plötsligt jagad av företagets legoknektar. Företaget är djupt involverat i det afrikanska landets pågående militära och politiska maktkamp och vill inte att det ska komma ut. Den svenske mannen som tagits gisslan och en avhoppare från företaget riskerar att sprida denna information och båda befinner sig i Sveriges förvar tack vare Hamiltons insatser. Det visar sig att Sectragon är villiga att ta till vilka metoder som helst för att få sin vilja igenom.

Handligen är tillräckligt bra för att intresset ska hållas uppe, tempot funkar också bra, men med några långsammare partier. Det är kul att se en svensk film som har ekonomiska resurser för att göra utlandsscener och actionscener rättvisa. Det är även glädjande att se utländska skådespelare i filmen som man faktiskt hört talas om tidigare, det är sällan fallet i svenska filmer. Att dessa pengar mest troligen kommer från Microsoft kan nog ingen missa, för det är en av filmens svagheter. Produktplaceringen är väldigt framträdande, snudd på löjlig i sin tydlighet. En annan svaghet är skådespelaren som gestaltar DG, hans undermåliga och anemiska insats blir extra tydlig när han ställs i samma rum som skådespelare som till exempel Persbrandt. Samma svaghet finns hos den kvinnliga kriminalare som figurerar i en sidohistoria, hon utreder Carl för ett mord. Hennes försök till att skådespela är närmast smärtsamma, och resulterar i att hon går omkring och ser dum och bortkommen ut hela filmen. Hela sidohistorien känns faktiskt ur fas med resten av filmen och borde ha fått mer tid eller strukits helt. Kan man förtränga dessa svagheter, och att skurkarna ibland mycket lägligt agerar som de typiska inkompetenta filmskurkar de inte borde vara, så får man en filmupplevelse som bjuder på de snyggaste och mest påkostade actionscenerna jag kan minnas från en svensk film. Man får också en fin prestation från Persbrandt, ett kameraarbete och slagsmålscener som helt tydligt tagit stort intryck från Bournefilmerna. Det kan man tycka mycket om, men som helhet gillar jag det. Nu är det bara att hoppas att Persbrandt får chansen att bryta förbannelsen med Hamiltonfilmerna och får göra en uppföljare.

Filmen får ett starkt betyg (7.1/10).

Spartacus: Vengeance

Det verkar som om Spartacus: Vengeance har smygstartat på webben. Starz har gjort det möjligt att se första avsnittet på säsongen på nätet. Tyvärr verkar det bara gälla för amerikaner, men det går förstås att komma runt med en proxy eller genom att ladda ner det via andra källor =)

Första avsnittet

Game of thrones

För er som följer serien Game of thrones så kan det vara intressant att veta att HBO meddelat att premiären för säsong två blir den första april och att säsongen kommer att bestå av tio avsnitt. Hade personligen hoppats på ett tidigare datum, men nu har man ju åtminstone ett datum att låsa blicken på.

Haywire

För alla mma-fans därute så tänkte jag passa på att tipsa om filmen Haywire av Steven Soderbergh. Förutom en uppsättning kändisar som Ewan McGregor, Michael Douglas och Antonio Banderas så finns en annan anledning att kolla närmare på filmen, huvudrollen spelas nämligen av mma-stjärnan Gina Carano, känd bland annat från organisationen Strikeforce.

Haywire trailer

The Stig-Helmer Story

Det är inte ofta jag går på bio för att se en svensk komedi. Det händer nog högst ett par gånger per år, om ens så ofta. Jag förväntade mig inte att The Stig-Helmer Story skulle vara någon fantastisk upplevelse på en stor bioduk, det handlade mer om att filmen troligen markerar slutet på en lång rad av Stig-Helmer-filmer och att jag inte sett någon av de andra på bio. Mina förväntningar var inte speciellt högt ställda, de två filmerna är fortfarande de i särklass bästa i mitt tycke, med ett hedersomnämnande för SOS. De senare filmerna har inte varit lika roliga och hela konceptet har ärligt talat börjat kännas lite uttjatat. Denna den sista filmen, är en värdig avslutning på serien, men inget mer. Den svarar på en del frågor man haft från de andra filmerna kring Stig-Helmers barndom och bjuder här och där på en del roligheter, även om man kanske inte skrattar rakt ut över något i filmen.

Denna gång reser inte Ole och Stig-Helmer iväg någonstans på semester, istället får vi hålla oss i Stockholm och istället resa i tiden. Filmen är fylld av tillbakablickar och det fungerar bra, även om det inte är vad man är van från de tidigare filmerna. Miljöerna från Stig-Helmers barndom är välgjorda och känns äkta. Skådespeleriet är godkänt, med undantag i både positiv och negativ bemärkelse. Ole känns osedvanligt trött och levererar sina repliker med föga entusiasm eller eftertryck, medan  skådespelaren som spelar den ungdomlige Stig-Helmer gör ett mycket bra jobb med att gestalta denne i sina unga år. Även Stig-Helmers romantiska intresse gör ett bra jobb, hon är rolig och livfull och ger lite krydda till filmen. Om du är en Stig-Helmer-fan, så gå för all del och se den, men förvänta dig inte filmer i samma kaliber som de två första Sällskapsresanfilmerna.

Betyget blir (5/10).

The hobbit

Ingen har väl missat att Peter Jacksons nästa filmprojekt fått en officiell thriller. Det är med stor glädje som jag återser några av de kära karaktärerna från Sagan om ringen-trilogin. Kvalitetskänslan som präglade dessa filmer verkar i allra högsta grad även finnas med i det material som visas i trailern. Speciellt det vackra musikstycket fångade mitt intresse. Detta lovar gott inför december 2012.

Om du inte sett trailern, gör det nu!

The hobbit hd