Snabba cash

** Tänkte det kunde vara kul att variera formen för mina recensioner, så den här gången blir det en i lite friare form än vanligt.**

Det är med en känsla av förundran man lämnar biosalongen. Hur har det här gått till? undrar man. För Snabba cash är något så ovanligt som en svensk film som håller internationell klass. Nu tänker du säkert att det måste finns många sådana svenska filmer? Om du frågar mig så är svaret tyvärr nej. Det är faktiskt ytterst få svenska filmer som har alla de element som krävs för att de ska kunna mäta sig med amerikanska och engelska produktioner. En del kanske är så vana vid saker som uselt ljud, taffligt kameraarbete, krystad dialog och pinsamt dåliga birollsskådespelare som verkar ha tagits in direkt från gatan, så att de helt enkelt kallar det för en del av svensk filmproduktion. Det är olyckligt. Jag anser helt enkelt att svensk film behöver studera tidigare nämnda nationers filmskapande istället. Det är därför som jag blir så glad när jag ser Snabba cash. Äntligen en film som vi kan skicka till internationella filmfestivaler utan att skämmas. För det som är så unikt med Snabba cash är att den har alla ingredienser som krävs för att film ska bli en riktigt njutbar upplevelse på alla plan, när du inte en enda gång under föreställning behöver snegla på klockan för att bittert konstatera att du kunnat varit hemma och sett på ett avsnitt av 24 istället, eller att du efter filmen känner dig manad att ge betyget: "Den var bra. För att vara svensk alltså..." till din kompis som undrade om han borde gå och se filmen.

Snabba cash har ett perfekt avvägt tempo som aldrig får tittaren att känna att filmen stannar av eller att den går för fort på något ställe. Uppbyggnaden av karaktärerna sker så smidigt att man knappt förstår att det är vad det handlar om i filmens inledning. Nästa sak som slår mig är skådespelarinsatserna. Vart i hela världen har man hållit ensemblen till denna film inlåst? Har dessa unga svenska skådisar internerats någonstans för att de ansetts utgöra ett hot mot de etablerade svenska skådisar som vi har? Frågan är berättigad. För en gångs skull slipper vi till och med de tidigare nämnda endimensionella birollerna som ser ut som de befinner sig på en anställningsintervju och låter som de läser direkt från ett papper (se Wallander- och Beck-filmerna). För över hela spektrat levererar skådespelarna lysande prestationer. Ett särskilt omnämnande kräver Mattias Padin och Dragomir Mrsic, som både är som klippta och skurna för sina roller. Den fantastiske Joel Kinnaman gör förstås heller ingen besviken och visar att hans insats i Johan Falk-filmerna inte var en lyckoträff, han kommer utan tvekan framträda som en, om inte den, främsta unga svenska skådespelare vi har i Sverige. Med ett bra tempo, intressanta karaktärer, en trovärdig historia, ovanligt kreativt kamera- och ljudarbete tillsammans med suveräna skådespelarinsatser så är Snabba cash en av de bästa och mest kompletta svenska filmer jag sett. Den är riktigt bra, och inte för att vara svensk, utan fullt jämförbar med internationella gelikar.

Upddatering Stardust

Som jag skrev om i december så pekade rykten på att Stardust skulle finnas tillgänglig som bluray under februari månad. Verkar som den informationen var pålitigt och även gäller för Sverige, Discshop listar nu filmen som tillgänglig den 10 februari. Det här är en special edition så det finns en del extramaterial med också som inte fanns med på DVD-utgåvan. Bara att förboka =)

http://www.discshop.se/shop/ds_produkt.php?lang=&id=79069&lang=se&subsite=movies&&ref=

Steven Sjömås

Var bara tvungen att tipsa om en serie som jag just upptäckt. Kommer ni ihåg den gamla actionstjärnan Steven Seagal? Klart ni gör! Nu har ni äntligen chansen att se honom mot bad guys på riktigt i Steven Seagal: Lawman. Serien är ungefär upplagd som tv serien cops, men med undantaget att här är det Steven som står för gripanden, patrulleringar och kick ass. Så nu kanske vi äntligen kan få svaret på frågan: Hur skulle Steven Seagal klara sig mot riktigt bus ute på gatorna? =)

http://www.imdb.com/title/tt1329291/

Några filmtips för det nya året

Då har vi tagit steget in i 2010 och ett nytt filmår. Så vad passar då bättre än några filmtips för att starta igång det på ett bra sätt? =)

Det har varit ganska kallt och mörkt ute under julledigheten så det har funnits tid för att se en inte helt försumbar mängd med film. Tänkte nämna några av de filmer som jag tyckte var bäst. Som vanligt tänkte jag presentera dem per kategori.

Drama
The Messenger - En ganska tung film som följer soldaten Will Montgomerys återkomst till USA efter att ha skadats i Irak. På grund av sin skada placeras han vid en enhet som har som uppdrag att meddela närstående om att deras anhöriga stupat i kriget mot terrorn. Det är ett mentalt mycket påfrestande uppdrag som han tar sig an med till en början måttligt intresse. Till sin hjälp har han den luttrade Tony Stone, en veteran inom området, som försöker lära honom att undvika de vanligaste fallgroparna. Saker och ting går dock inte som planerat när Will blir kär i en av
änkorna som de informerat om att hennes make avlidit.
Denna film levererar en rörande, trovärdig, om än lite ofokuserad historia, om en desillusionerad soldat och den verklighet han möter efter sin tid i Irak och hans konfrontation av en annan sida av kriget som han tidigare inte kommit i kontakt med. Två mycket fina skådespelarinsatser ser vi också från Ben Foster och Woody Harrelson. Ingen film för den som vill att det händer mycket hela tiden, det här är en lugn film som kräver tålamod från tittaren, men belöning är väl värd ansträngningen.

Action/komedi
Zombieland - Om en zombiefilm görs rätt kan den vara mycket underhållande. Görs den fel kan den vara otroligt plågsam att överhuvudtaget ta sig igenom. Zombieland är en film av den förstnämnda typen. Här blandar man den typiska zombiefilmen med en stor portion av humor och det fungerar förvånansvärt bra. Jag ska inte gå in på storyn, den tror jag ni redan kan föreställa er. Det jag kan säga är att det är en typ av roadmovie, åtminstone delvis. Handling fokuserar runt tönten Columbus, som är på väg hem för att se om hans föräldrar fortfarande lever, och hårdingen Tallahassee, som egentligen endast verkar vilja döda zombies och hitta den sista twinkien. Dessa två slår sig ihop när de möts ute på en motorväg eftersom de båda ska åt samma håll. Efter vägen stöter de sedan på två tjejer, Wichita och Little Rock och filmen tar en ny vändning.
Filmen innehåller flera riktigt roliga scenar, bland annat ett besök i skådespelaren Bill Murrays hus (känd från Lost in translation, Groundhog day mfl). Roligt och lättsamt, med en gnutta romantik inbakat. En perfekt popcornrulle.

Thriller
Nothing but the truth - Hur långt är en journalist redo att gå för att skydda en källa? Den frågan måste Rachel Armstrong (Kate Beckinsale) ställa sig efter att hon publicerat en artikel där hon pekar ut en CIA-agent. Naturligtvis anser inte staten att det är förenligt med lagen att skydda någon som lämnat ut namnet på en hemlig agent och därmed äventyrat den nationella säkerheten. Vad ska Rachel ta sig till och vad blir konsekvenserna om hon vägrar lämna ut namnet på sin källa? Detta är en spännande, om än något långsamt berättad, thriller som man snabbt dras in i och som får en att tänka efter och ställa sig frågan hur man själv skulle agerat i samma situation. När man ser konsekvenserna av besluten som Rachel fattar så känns allting faktiskt inte så svart och vitt som man först kan tro.
Välgjord, tänkvärd film med en mycket bra insats från Kate Beckinsale, som jag tror har gått och blivit en ny favoritskådis för mig =)

Dokumentär
Grizzly man - Det här en sådan dokumentär som man kommer ihåg långt efter att man sett den. Den är såpass speciell att jag faktiskt lovar att du kommer att tänka på den titt som tätt i flera dagar efter att du sett den. Filmen är en dokumentär om Timothy Treadwell, en man som under en tioårsperiod till och från levde bland grizzlybjörnar uppe i Alaska. Hans tragiska öde fick filmaren Werner Herzog att göra denna film om hans liv. Trots att vi får reda på hur Timothys liv ska sluta redan i början av dokumentärfilmen så tar det inte bort intresset, snarare tvärtom. Ju längre filmen går desto mer vill man veta om denne mycket specielle man, vad som drev honom och hur han tänkte. Timothy filmade själv sin tid bland björnarna och det är dessa klipp som utgör grunden för filmen och blandas sedan med Herzogs egna klipp från intervjuer med sådana som kände Timothy. Trots sina egenheter så lyckades Timothy komma fysiskt närmare björnar än vad åtminstone jag sett tidigare, men ju mer tid Timothy spenderade bland björnarna desto mer världsfrånvänd blev han och allt mer fäst vid sina björnar och den tillvaro han skapat bland dem.
Herzog tecknar skickligt ett porträtt av denne unika man och försöker också ge en insikt till varför Timothy valde att leva som han gjorde och varför det slutade på det vis det gjorde. Ett rörande, fascinerande och tragiskt livsöde som gör intryck.