Snabba cash

** Tänkte det kunde vara kul att variera formen för mina recensioner, så den här gången blir det en i lite friare form än vanligt.**

Det är med en känsla av förundran man lämnar biosalongen. Hur har det här gått till? undrar man. För Snabba cash är något så ovanligt som en svensk film som håller internationell klass. Nu tänker du säkert att det måste finns många sådana svenska filmer? Om du frågar mig så är svaret tyvärr nej. Det är faktiskt ytterst få svenska filmer som har alla de element som krävs för att de ska kunna mäta sig med amerikanska och engelska produktioner. En del kanske är så vana vid saker som uselt ljud, taffligt kameraarbete, krystad dialog och pinsamt dåliga birollsskådespelare som verkar ha tagits in direkt från gatan, så att de helt enkelt kallar det för en del av svensk filmproduktion. Det är olyckligt. Jag anser helt enkelt att svensk film behöver studera tidigare nämnda nationers filmskapande istället. Det är därför som jag blir så glad när jag ser Snabba cash. Äntligen en film som vi kan skicka till internationella filmfestivaler utan att skämmas. För det som är så unikt med Snabba cash är att den har alla ingredienser som krävs för att film ska bli en riktigt njutbar upplevelse på alla plan, när du inte en enda gång under föreställning behöver snegla på klockan för att bittert konstatera att du kunnat varit hemma och sett på ett avsnitt av 24 istället, eller att du efter filmen känner dig manad att ge betyget: "Den var bra. För att vara svensk alltså..." till din kompis som undrade om han borde gå och se filmen.

Snabba cash har ett perfekt avvägt tempo som aldrig får tittaren att känna att filmen stannar av eller att den går för fort på något ställe. Uppbyggnaden av karaktärerna sker så smidigt att man knappt förstår att det är vad det handlar om i filmens inledning. Nästa sak som slår mig är skådespelarinsatserna. Vart i hela världen har man hållit ensemblen till denna film inlåst? Har dessa unga svenska skådisar internerats någonstans för att de ansetts utgöra ett hot mot de etablerade svenska skådisar som vi har? Frågan är berättigad. För en gångs skull slipper vi till och med de tidigare nämnda endimensionella birollerna som ser ut som de befinner sig på en anställningsintervju och låter som de läser direkt från ett papper (se Wallander- och Beck-filmerna). För över hela spektrat levererar skådespelarna lysande prestationer. Ett särskilt omnämnande kräver Mattias Padin och Dragomir Mrsic, som både är som klippta och skurna för sina roller. Den fantastiske Joel Kinnaman gör förstås heller ingen besviken och visar att hans insats i Johan Falk-filmerna inte var en lyckoträff, han kommer utan tvekan framträda som en, om inte den, främsta unga svenska skådespelare vi har i Sverige. Med ett bra tempo, intressanta karaktärer, en trovärdig historia, ovanligt kreativt kamera- och ljudarbete tillsammans med suveräna skådespelarinsatser så är Snabba cash en av de bästa och mest kompletta svenska filmer jag sett. Den är riktigt bra, och inte för att vara svensk, utan fullt jämförbar med internationella gelikar.