Jag är en stor beundrade av Ryan Gosling. Tillsammans med Ben Foster och Tom Hardy tycker jag att han utgör eliten av de nya "up-and-coming"-skådespelarna i Hollywood. De som ska ta över efter Matt Damon, Jake Gyllenhaal och andra unga, men nu väletablerade skådisar. Goslings senaste film heter Drive och i den spelar han en något udda karaktär, en man som är liten av en paradox och ett ementionellt mysterium. Tystlåten på gränsen till stum. Till synes blyg, men samtidigt självsäker; något disträ, men samtidigt väldigt medveten om vad som händer; sävlig, men samtidigt med blixtsnabba reflexer. Det är en intressant människa vi ställs inför, inte den typiske tyste actionhjälten a la Vin Diesel. Det är en man med ett förflutet som vi aldrig riktigt får grepp om, men som vi ändå kan ana, något som både gör det svårt att relatera till honom, men samtidigt vill vi veta mer om honom.
Handlingen kretsar kring Goslings karaktär; som vi talande nog aldrig får reda på namnet på. Han är ett ess på bilar, både vad gäller att meka med dem och att köra dem. Hans jobbar halvtid som stuntförare och mekaniker, men ibland jobbar han även som flyktbilsförare åt rånare och här får man en försiktig glimt av den våldsamme, actionsökande delen av den annars till synes lugna unga mannen. Hans situation förändras drastiskt när han blir förälskad i en granntjej och på så vis blir indragen i hennes problem. Snart får vi se att det finns mer under ytan på Ryans karaktär än man först kan tro.
Drive är en blandad kompott på flera sätt. Första delen av filmen är som ett lugnt drama, men det ändrar sig efter ungefär halva filmen. Då transformeras filmen till en mer konventionell thriller- och actionfilm. En sådan stark förändring brukar sällan fungera speciellt bra i filmer och jag anser att det är lite av en brist även i den här filmen. Första delen är stämningsfull och minimalistisk, med lågt tempo och lite, men charmig konversation, medan andra delen är snabbare, kallare och med ett sällsynt brutalt våld som är i så stark kontrast mot första delen av filmen att man blir helt paff. Troligen är detta också meningen, men jag tycker inte det fungerar speciellt bra. Det känns helt enkelt inte naturligt och upplägget leder till att de som förväntat sig action och våld blir besvikna på första delen av filmen, medan de som fastnar för den lugna första delen blir brutalt väckta ur sin trivsamma upplevelse. Detta är det stora problemet med Drive, den består av två gedigna pusselbitar som helt enkelt inte passar tillsammans. Bilscenerna är till exempel välgjorda, medryckande och känns naturliga och inte så överdrivna som de ofta är i dagens actionfilmer och på samma sätt är dramascenerna stämningsfulla och känns inte konstgjorda. Det går bara inte bra ihop.
Vad gäller skådespelarinsatserna så briljerar Ryan Gosling inte helt oväntat, och det är hans porträtt av denna mystiske förare som gör att filmen ändå fungerar så pass bra som den gör. Utan Gosling skulle jag nog inte ge denna film mycket mer än en femma i betyg. Men nu är Gosling med och han gör ett mycket fint jobb. Tyvärr lever inte den resterande ensemblen upp till hans nivå. Speciellt hans romantiska intresse, Carey Mulligan, gör ett särskilt initiativlöst och dött intryck och gör henne fullständigt ointressant. Man får faktiskt svårt att förstå hur Goslings karaktär kan falla för henne.
Det är svårt att veta vilka man ska rekommendera denna film. Den är varken det ena eller det andra, men det är en stark upplevelse. Någon som uppskattar skickligt skådespeleri och filmer med ett viss mått av minimalism över sig kan nog finna denna film sevärd. Naturligtvis också en film för en Gosling-fan.
Jag ger den (6/10) i betyg.
måndag 19 december 2011
torsdag 24 november 2011
onsdag 23 november 2011
Huvudjägarna
Ingen kan väl påstå att jag har någon överdriven respekt för vårt norska broderfolks förmåga att producera film; eller något annat heller för den delen. Men ibland blir man positivt överraskad. Den första film som gjorde att jag lade märke till norsk filmkonst var Max manus, en krigsskildring där man får följa den norska motståndsrörelsens kamp mot de tyska ockupanterna. Den var gripande och spännande och med en produktionskvalitet som man sällan ser i nordisk film. Sedan den filmen har jag sett ytterligare ett par bra exempel på norsk film, vilken den senaste är den bioaktuella Huvudjägarna.
Huvudjägarna kretsar kring Roger Brown, en lysande "head hunter" med lille-manskomplex och som lever långt över sina tillgångar för att försäkra sig om att hans vackra och långa fru inte lämnar honom. För att kunna upprätthålla denna chimär tvingas han ge sig in i grumliga vatten för lite sidoinkomster. Hans liv tar emellertid snart en dramatisk vändning när han bestämmer sig för att "fånga" in en åtråvärd VD, Clas Greve, till ett företag Roger arbetar för. Greve visar sig dock vara något annat än Roger förväntat sig och Roger kämpar snart för sitt liv och för sin fru, när pusselbit efter pusselbit försvinner från hans rika och bekväma existens och han inte tycks kunna lita på någon. Ställd inför svårigheter får han en ny respekt för vad han faktiskt kan åstadkomma och vad som är viktigt i livet.
Det finns mycket positivt att säga om filmatiseringen av Jo Nesbøs bok Huvudjägarna. Det är en fartfylld, gastkramande, medryckande och intelligent thriller med tvära kast och oväntade händelseutvecklingar som håller tittaren fastkedjad vid duken och gissande om fortsättningen. Karaktärerna är genomtänkta och genomarbetade och i de flesta fall intressanta, om än inte alltid tilltalande. Speciellt utmärkande är Aksel Hennie som är helt lysande i sin huvudroll som Roger Brown. Det är fascinerande att inse hur man under filmens gång helt ändrar sin inställning till hans till en början motbjudande personlighet. Hans fru Diana, som spelas av Synnøve Macody Lund, gör också ett bra jobb i att förmedla den frustration hon känner inför Rogers vägran att på allvar överväga möjligheten att skaffa barn, och senare också den ånger hon känner efter ett stort och förhastat misstag. Rogers vän Ove är en annan karaktär som står ut och bidrar med lite "comic relief" i denna annars ganska allvarsamma historia. Det enda tveksamma kortet i leken är Nikolaj Coster-Waldaus karaktär Clas Greve, som känns outvecklad och i vilkens sinne man får alldeles för lite insyn, vilket är synd. Hans bakgrund är intressant, men utan en bättre fördjupning i denna kan han uppfattas som något endimensionell och det känns mer som om han slängts in som ögongodis.
Huvudjägarna kretsar kring Roger Brown, en lysande "head hunter" med lille-manskomplex och som lever långt över sina tillgångar för att försäkra sig om att hans vackra och långa fru inte lämnar honom. För att kunna upprätthålla denna chimär tvingas han ge sig in i grumliga vatten för lite sidoinkomster. Hans liv tar emellertid snart en dramatisk vändning när han bestämmer sig för att "fånga" in en åtråvärd VD, Clas Greve, till ett företag Roger arbetar för. Greve visar sig dock vara något annat än Roger förväntat sig och Roger kämpar snart för sitt liv och för sin fru, när pusselbit efter pusselbit försvinner från hans rika och bekväma existens och han inte tycks kunna lita på någon. Ställd inför svårigheter får han en ny respekt för vad han faktiskt kan åstadkomma och vad som är viktigt i livet.
Det finns mycket positivt att säga om filmatiseringen av Jo Nesbøs bok Huvudjägarna. Det är en fartfylld, gastkramande, medryckande och intelligent thriller med tvära kast och oväntade händelseutvecklingar som håller tittaren fastkedjad vid duken och gissande om fortsättningen. Karaktärerna är genomtänkta och genomarbetade och i de flesta fall intressanta, om än inte alltid tilltalande. Speciellt utmärkande är Aksel Hennie som är helt lysande i sin huvudroll som Roger Brown. Det är fascinerande att inse hur man under filmens gång helt ändrar sin inställning till hans till en början motbjudande personlighet. Hans fru Diana, som spelas av Synnøve Macody Lund, gör också ett bra jobb i att förmedla den frustration hon känner inför Rogers vägran att på allvar överväga möjligheten att skaffa barn, och senare också den ånger hon känner efter ett stort och förhastat misstag. Rogers vän Ove är en annan karaktär som står ut och bidrar med lite "comic relief" i denna annars ganska allvarsamma historia. Det enda tveksamma kortet i leken är Nikolaj Coster-Waldaus karaktär Clas Greve, som känns outvecklad och i vilkens sinne man får alldeles för lite insyn, vilket är synd. Hans bakgrund är intressant, men utan en bättre fördjupning i denna kan han uppfattas som något endimensionell och det känns mer som om han slängts in som ögongodis.
Den en timme och trettioåtta minuter som filmen tilldelats är ganska lagom och tempot känns för det mesta väldisponerat med få partier där filmen tappar fart. Karaktärsuppbyggnaden är bra hanterad och lägger en solid grund för filmen att bygga vidare på när det börjar hända stora saker. Actionsekvenserna är med nordiska mått mätt bra och med inslag av oväntade detaljer som förhöjer filmens sevärdhet.
Om man nu måste säga något negativt om denna film så finns det även här några punkter. En del saker känns för dåligt förklarade, till exempel skurkens motiv för att göra vad han faktiskt gör. Det är avhandlat mycket snabbt och nästan som en bisak, en detalj som jag känner borde ha ägnats större uppmärksamhet för att förklara hans sätt att agera. En annan sak som
stör den perfekta harmonin är också tidigare nämnda skurks konstanta
misslyckande med att åstadkomma det han så tydligt pekas ut på att vara
expert på och hans till synes inkonsekventa och ambivalenta sätt att gå tillväga. Utan att avslöja för mycket så är skurken särskilt kompetent
på att avlägsna människor från denna jord, men uppvisar i sitt hantverk
flagrant slarv som den invigde direkt rynkar på näsan åt. Dessutom kunde denna karaktär utforskats mer i filmen, det hade gett mer liv åt helheten. Den sista punkten man kan anföra mot filmen är att den kräver en hel del av tittaren. Det är en ganska invecklad historia man får följa och man behöver vara alert som tittare för att förstå varför personerna i filmen handlar som de gör. Här känns det som att filmen kunnat vara något tydligare och därmed besparat tittaren onödigt huvudbry som därmed kunnat njuta än mer av en spännande thriller.
Som sammanfattning kan jag konstatera att det här är en av de bästa thrillers jag sett och en stor triumf för norsk filmindustri. Kan de fortsätta leverera filmer av denna kvalitet, så har de funnit en ny beundrare. Betyget blir förstås mycket bra (8.5/10).
Passa på att se den innan den slutar gå på bio.
Som sammanfattning kan jag konstatera att det här är en av de bästa thrillers jag sett och en stor triumf för norsk filmindustri. Kan de fortsätta leverera filmer av denna kvalitet, så har de funnit en ny beundrare. Betyget blir förstås mycket bra (8.5/10).
Passa på att se den innan den slutar gå på bio.
torsdag 17 november 2011
Conan the barbarian
När jag såg den första Conan-filmen någon gång i början av nittiotalet så tyckte jag att det var en av de coolaste filmer jag någonsin sett. Den hade allt som jag gillade. Action, humor, äventyr, magi, vackra kvinnor, häftiga miljöer och onda skurkar. Dessutom var Arnold Schwarznegger vid tillfället den största actionhjälten i Hollywood. Det var inte konstigt att jag fastnade för filmen.
Den efterföljande filmen tyckte jag var var mer av ett matinéäventyr, med för mycket glättighet och för lite av det mörker och ondska som genomsyrade den första filmen, men trots det ett kul äventyr.
Conan the barbarian har genom åren fortsatt att ha en speciell plats i mitt filmhjärta. Nu och då när jag är på det humöret så ser jag den igen. Det var därför med stor glädje som jag läste om att en ny Conan-film var på gång. Jag valde att inte läsa mycket om den så att jag kunde bli överraskad när jag väl gick och såg den.
När den så dök upp på bio hade jag tyvärr inte tid att gå och se den direkt, utan fick vänta en vecka eller två. Till min stora förvåning hade filmen då slutat gå på biografen. Detta var förstås ett illavarslande tecken på att filmen kanske inte var något mästerverk. Trots detta ville jag se den och fick vända mig till internet för lite hjälp.
Det dröjde inte många minuter in i filmen innan jag insåg att detta nog inte skulle bli så njutbart som jag hoppats. Filmen skulle inte leva upp till den första filmens storhet. Det var till och med frågan om den skulle komma i närheten av uppföljaren. För varje ny krystad scen med ostig dialog, nottställda skådisar och en historia som inte drog in mig i filmen, så sjönk mitt mod. Ganska snart insåg jag att det här var riktigt, riktigt uselt. Jag har normalt sett inget emot en hjärndöd actionfilm, men Conan har för mig varit lite mer. Det fanns inget mer i den här filmen. Det var ett typexempel på hur Hollywood tar en etablerad karaktär och universum, kör det igenom någon slags Hollywoodifieringsmaskin och lägger till matrix-aktiga slagsmålsscener, spektakulära jakter, snygga men talanglösa skådisar utan karisma och onda skurkar som saknar allt vad trovärdighet heter; och detta oavsett vilken typ av film det är! Det blir ett generiskt hafsjobb, enbart inriktat på en yngre publik som bländas allt som rör sig och glittrar i filmen och missar att den egentligen är så banal och intetsägande att det borde vara straffbart. Man kan likna det vid att starkt krydda en utgången bit kött för att dölja hur det egentligen smakar. Det må kännas som kött i munnen, men snart gör din mage dig uppmärksam om att det här egentligen är sådant som brukar komma ut i andra änden.
På tal om dåliga skådisar. Jason Mamoa är ingen Arnold Schwarznegger. Arnold är ingen stor skådespelare, men han var åtminstone trovärdig i rollen som Conan. Jason Mamoa är det tyvärr inte. Han är helt fel i rollen som Conan och hans skådespelartalang otillräcklig för att på något vis kompensera för det. Till viss del kan hans bleka intryck skyllas på manuset som mer liknar en samling av orelaterade scener som råkar innehålla samma skådisar, men det är svårt att inte inse att han fått en roll som han inte kan bära upp när han desperat försöker se arg och tuff ut utan att lyckas.
Resterande skådisar gör heller inga stora insatser. Ron Pearlman ser oinspirerade ut, och vem kan lasta honom för det med så usel dialog som han tilldelas. Stephen Lang som spelar skurken, och som normalt brukar leverera, känns mest som en parodi på en ond skurk. Ofokuserad och utan dragningskraft.
Tempot är ett annat problem. Det är ryckigt och många scener känns bara som de är ditlagda för att få visa några snygga tjejer eller coola specialeffekter.
Tyvärr är den här filmen ett riktigt bottennapp. Vill ni se en Conanfilm, så se originalet istället, ni kommer tacka mig.
Betyget blir (4/10).
Den efterföljande filmen tyckte jag var var mer av ett matinéäventyr, med för mycket glättighet och för lite av det mörker och ondska som genomsyrade den första filmen, men trots det ett kul äventyr.
Conan the barbarian har genom åren fortsatt att ha en speciell plats i mitt filmhjärta. Nu och då när jag är på det humöret så ser jag den igen. Det var därför med stor glädje som jag läste om att en ny Conan-film var på gång. Jag valde att inte läsa mycket om den så att jag kunde bli överraskad när jag väl gick och såg den.
När den så dök upp på bio hade jag tyvärr inte tid att gå och se den direkt, utan fick vänta en vecka eller två. Till min stora förvåning hade filmen då slutat gå på biografen. Detta var förstås ett illavarslande tecken på att filmen kanske inte var något mästerverk. Trots detta ville jag se den och fick vända mig till internet för lite hjälp.
Det dröjde inte många minuter in i filmen innan jag insåg att detta nog inte skulle bli så njutbart som jag hoppats. Filmen skulle inte leva upp till den första filmens storhet. Det var till och med frågan om den skulle komma i närheten av uppföljaren. För varje ny krystad scen med ostig dialog, nottställda skådisar och en historia som inte drog in mig i filmen, så sjönk mitt mod. Ganska snart insåg jag att det här var riktigt, riktigt uselt. Jag har normalt sett inget emot en hjärndöd actionfilm, men Conan har för mig varit lite mer. Det fanns inget mer i den här filmen. Det var ett typexempel på hur Hollywood tar en etablerad karaktär och universum, kör det igenom någon slags Hollywoodifieringsmaskin och lägger till matrix-aktiga slagsmålsscener, spektakulära jakter, snygga men talanglösa skådisar utan karisma och onda skurkar som saknar allt vad trovärdighet heter; och detta oavsett vilken typ av film det är! Det blir ett generiskt hafsjobb, enbart inriktat på en yngre publik som bländas allt som rör sig och glittrar i filmen och missar att den egentligen är så banal och intetsägande att det borde vara straffbart. Man kan likna det vid att starkt krydda en utgången bit kött för att dölja hur det egentligen smakar. Det må kännas som kött i munnen, men snart gör din mage dig uppmärksam om att det här egentligen är sådant som brukar komma ut i andra änden.
På tal om dåliga skådisar. Jason Mamoa är ingen Arnold Schwarznegger. Arnold är ingen stor skådespelare, men han var åtminstone trovärdig i rollen som Conan. Jason Mamoa är det tyvärr inte. Han är helt fel i rollen som Conan och hans skådespelartalang otillräcklig för att på något vis kompensera för det. Till viss del kan hans bleka intryck skyllas på manuset som mer liknar en samling av orelaterade scener som råkar innehålla samma skådisar, men det är svårt att inte inse att han fått en roll som han inte kan bära upp när han desperat försöker se arg och tuff ut utan att lyckas.
Resterande skådisar gör heller inga stora insatser. Ron Pearlman ser oinspirerade ut, och vem kan lasta honom för det med så usel dialog som han tilldelas. Stephen Lang som spelar skurken, och som normalt brukar leverera, känns mest som en parodi på en ond skurk. Ofokuserad och utan dragningskraft.
Tempot är ett annat problem. Det är ryckigt och många scener känns bara som de är ditlagda för att få visa några snygga tjejer eller coola specialeffekter.
Tyvärr är den här filmen ett riktigt bottennapp. Vill ni se en Conanfilm, så se originalet istället, ni kommer tacka mig.
Betyget blir (4/10).
tisdag 8 november 2011
Jurassic Park Ultimate Trilogy blu-ray
Blev helt överraskad när jag stegade in på hemmakväll i Östersund här om dagen. Där framför mig stod ovan nämnda box och stirrade triumferande på mig.
"Ja, du har helt missat mitt releasedatum" tycktes den hånfullt vilja säga.
Jag fick bara böja mitt huvud i skam och acceptera att så var fallet. Jag hade lovat mig själv att jag skulle köpa Jurassic Park-filmerna direkt när boxen kom ut till affärerna. Nu vet jag inte hur länge den funnits ute, men troligen flera veckor.
Nå väl, nog om detta. Boxen är nu åtminstone i min ägo och den är precis så fantastisk som recensenterna på nätet vill ge sken av. Fantastiskt ljud, fantastisk bild och förstås även ett fantastiskt innehåll. Har inte hunnit gå igenom extrainehållet ännu så det kan jag inte uttala mig om ännu. Trots det så är boxen värd sitt pris enbart för bildkvaliteten i spelfilmerna, toppbetyg!
Boxen
"Ja, du har helt missat mitt releasedatum" tycktes den hånfullt vilja säga.
Jag fick bara böja mitt huvud i skam och acceptera att så var fallet. Jag hade lovat mig själv att jag skulle köpa Jurassic Park-filmerna direkt när boxen kom ut till affärerna. Nu vet jag inte hur länge den funnits ute, men troligen flera veckor.
Nå väl, nog om detta. Boxen är nu åtminstone i min ägo och den är precis så fantastisk som recensenterna på nätet vill ge sken av. Fantastiskt ljud, fantastisk bild och förstås även ett fantastiskt innehåll. Har inte hunnit gå igenom extrainehållet ännu så det kan jag inte uttala mig om ännu. Trots det så är boxen värd sitt pris enbart för bildkvaliteten i spelfilmerna, toppbetyg!
Boxen
Blade på blu-ray
Det är nog inte bara jag som skulle vilja äga Blade-trilogin på blu-ray. Även om filmerna funnits utomlands under en längre tid så har de lyst med sin frånvaro i Sverige. Nu har jag åtminstone lyckats finna Blade II och Blade Trinity som import på Discshop.se för den som inte känner att de behöver svensk text.
Handla blade på blu-ray
Vi hoppas naturligtvis att en riktig svensk version av hela trilogin ska dyka upp inom kort.
Handla blade på blu-ray
Vi hoppas naturligtvis att en riktig svensk version av hela trilogin ska dyka upp inom kort.
onsdag 26 oktober 2011
Contagion
Jag och ett par kompisar var iväg på premiären av den senaste i raden av virus-hotar-att-slå-ut-mänskligheten-filmer, Contagion. Den här filmen har emellertid lite mer tyngd bakom sig än många av de produktioner vi sett tidigare, för denna är regisserad av ingen mindre än Steven Soderbergh, med framgångsrika filmer som Syriana, Traffic och Oceans-triologin bakom sig.
Soderbergh gestaltar skickligt hur världen med viss skepsis tar emot nyheterna om att ännu ett nytt virus från asien sprider sig över världen på ett nästan dokumentärt sätt. Filmen tar sin början på dag två av utbrottet och fokuserar på Gwyneth Paltrows snörvlande karaktär som är den person som tar smittan till USA efter en resa till nämnd kontinent. Komplikationer följer naturligtvis väl på hemmaplan och hennes familj utsätts för oerhört hårda påfrestningar till följd av detta. Matt Damon gör rollen som hennes make, och visar återigen att han kan spela allt ifrån lugn hemmafar till Jason Bourne. När så utbrottet börjar sprida sig på allvar och amerikanska CDC får upp ögonen på det, sätter filmen igång på allvar.
Även om Cotagion aldrig blir en fartfylld film så är den spännande på samma sätt som en dokumentär kan vara spännande, man tycker det är intressant att se ett scenario spelas upp som man har svårt att föreställa sig i verkligheten, men som man inser lätt skulle kunna inträffa. Det är kittlande och skrämmande på samma gång.
Soderbergh dirigerar oss mellan de olika parallella historierna för att driva filmen framåt och för att vi ska få en uppfattning om hur viruset påverkar världens, och främst amerikanares liv; från de som står i frontlinjen för att bekämpa viruset till "average Joe's". De parallella historierna är både en styrka och en svaghet för filmen. Det är många kända skådespelare med i Contagion i större och mindre roller. Tyvärr känns några av dessa mindre roller aningen tveksamma, de skulle antingen ha utvecklats och getts mer tid, eller strukits helt från manuset. Som tur är finns dock starkare spår som bär upp filmen. Ett sådant är Laurence Fishburnes Cheever, chef för CDC. Genom honom får man följa utbrottets spridning "från insidan" av den amerikanska staten och deras åtgärder för att hitta ett vaccin. Laurence Fishburne gör sällan en dålig insats och Contagion är inget undantag. Faktum är att detta är en perfekt roll för Fishburne, hans lugn och pondus tar sig igenom filmduken och hans roll är den fasta punkt kring vilken historien snurrar. Även Kate Winslet gör en otypiskt avskalad och dyster roll som visar sig passa henne utmärkt. Hade gärna sett mer av henne.
Som helhet en intressant och spännande film som ger flera tankeställare. Förvänta er inte action i Contagion, för den finns knappt. Förvänta er dock gediget filmarbete, bra skådespelarinsatser och en skrämmande, men fascinerande historia som inte lämnar besökaren orörd.
Betyget blir (7/10).
Soderbergh gestaltar skickligt hur världen med viss skepsis tar emot nyheterna om att ännu ett nytt virus från asien sprider sig över världen på ett nästan dokumentärt sätt. Filmen tar sin början på dag två av utbrottet och fokuserar på Gwyneth Paltrows snörvlande karaktär som är den person som tar smittan till USA efter en resa till nämnd kontinent. Komplikationer följer naturligtvis väl på hemmaplan och hennes familj utsätts för oerhört hårda påfrestningar till följd av detta. Matt Damon gör rollen som hennes make, och visar återigen att han kan spela allt ifrån lugn hemmafar till Jason Bourne. När så utbrottet börjar sprida sig på allvar och amerikanska CDC får upp ögonen på det, sätter filmen igång på allvar.
Även om Cotagion aldrig blir en fartfylld film så är den spännande på samma sätt som en dokumentär kan vara spännande, man tycker det är intressant att se ett scenario spelas upp som man har svårt att föreställa sig i verkligheten, men som man inser lätt skulle kunna inträffa. Det är kittlande och skrämmande på samma gång.
Soderbergh dirigerar oss mellan de olika parallella historierna för att driva filmen framåt och för att vi ska få en uppfattning om hur viruset påverkar världens, och främst amerikanares liv; från de som står i frontlinjen för att bekämpa viruset till "average Joe's". De parallella historierna är både en styrka och en svaghet för filmen. Det är många kända skådespelare med i Contagion i större och mindre roller. Tyvärr känns några av dessa mindre roller aningen tveksamma, de skulle antingen ha utvecklats och getts mer tid, eller strukits helt från manuset. Som tur är finns dock starkare spår som bär upp filmen. Ett sådant är Laurence Fishburnes Cheever, chef för CDC. Genom honom får man följa utbrottets spridning "från insidan" av den amerikanska staten och deras åtgärder för att hitta ett vaccin. Laurence Fishburne gör sällan en dålig insats och Contagion är inget undantag. Faktum är att detta är en perfekt roll för Fishburne, hans lugn och pondus tar sig igenom filmduken och hans roll är den fasta punkt kring vilken historien snurrar. Även Kate Winslet gör en otypiskt avskalad och dyster roll som visar sig passa henne utmärkt. Hade gärna sett mer av henne.
Som helhet en intressant och spännande film som ger flera tankeställare. Förvänta er inte action i Contagion, för den finns knappt. Förvänta er dock gediget filmarbete, bra skådespelarinsatser och en skrämmande, men fascinerande historia som inte lämnar besökaren orörd.
Betyget blir (7/10).
fredag 21 oktober 2011
Captain america
Jag hade starka reservationer emot denna film när den gick upp på biograferna. Det verkar som om filmbranschen inte kan få nog av seriehjältar och det får dem att dra fram den ena obskyra hjälten efter den andra för att få till en ny Batman eller Spiderman. Det senaste försöket är alltså Captain America, en hjälte som jag haft i stort sett noll kontakt med i min barndom. Som man kan ana genom namnet så är han förstås stor i USA. Det var också detta som gjorde mig avigt inställd till filmen. Hur kan en film om en hjälte som heter Captain America inte bli den svulstigaste, mest moralpredikande och patriotiska film du någonsin sett? Nej, precis...
Det blev alltså inte en biobesök den gången, men när den senare dök upp på dvd så passade jag på att se den en kväll då jag inte hade så mycket annat för mig.
Till stor del besannades givetvis mina fördomar, men det blev ändå inte så mycket att det skymde handlingen och fick en att vilja skrikvomera. Visst är den patriotisk. Visst är den svulstig och visst är den moralpredikande, men trots detta så var filmen inte helt utan charm. Actionsekvenserna är välgjorda, Chris Evans är väl lämpad för rollen som Captain America och Hugo Weaving är förstås alltid sevärd, speciellt som ond nazistisk skurk! Just att filmen utspelar sig under andra världskriget är något som får filmen att stå ut en aning från de andra filmerna i genren och ger en bra inramning till filmen som helhet. Det är även välkänt att nazister alltid är de bästa skurkarna, så även det ger pluspoäng! Till detta kommer många häftiga miljöer, en liten portion humor och några romantiska intressen. Som sammanfattning en ganska förutsägbar och banal film, men inte helt utan mysfaktor och med lättsam underhållning. Gillar du Spiderman eller X-men så kommer du nog gilla den här också.
Betyg: (5/10)
Det blev alltså inte en biobesök den gången, men när den senare dök upp på dvd så passade jag på att se den en kväll då jag inte hade så mycket annat för mig.
Till stor del besannades givetvis mina fördomar, men det blev ändå inte så mycket att det skymde handlingen och fick en att vilja skrikvomera. Visst är den patriotisk. Visst är den svulstig och visst är den moralpredikande, men trots detta så var filmen inte helt utan charm. Actionsekvenserna är välgjorda, Chris Evans är väl lämpad för rollen som Captain America och Hugo Weaving är förstås alltid sevärd, speciellt som ond nazistisk skurk! Just att filmen utspelar sig under andra världskriget är något som får filmen att stå ut en aning från de andra filmerna i genren och ger en bra inramning till filmen som helhet. Det är även välkänt att nazister alltid är de bästa skurkarna, så även det ger pluspoäng! Till detta kommer många häftiga miljöer, en liten portion humor och några romantiska intressen. Som sammanfattning en ganska förutsägbar och banal film, men inte helt utan mysfaktor och med lättsam underhållning. Gillar du Spiderman eller X-men så kommer du nog gilla den här också.
Betyg: (5/10)
lördag 17 september 2011
Star wars: the complete saga
Sedan den tolfte september finns star wars-filmerna för första gången samlade i en box på blu- ray-formatet. Många handlade säkert direkt när boxen dök upp på svenska nätbutiker, själv väntade jag, märkt åv tidigare hastiga inköp. Den här gången inväntade jag recensioner. Lyckligtvis verkar de flesta överens om att filmerna överlag håller hög kvalitet, både vad gäller bild och ljud.
Det enda riktigt negativa jag läst är att Lucas justerat vissa scener och dialog. Till exempel ska Darth Vader nu skrika "Nooooo" när han slänger ner kejsaren i schaktet i return of the jedi. Herregud vad bedrövligt...
måndag 12 september 2011
Andy Whitfield har avlidit
Skådespelaren Andy Whitfield har avlidit, endast 39 år gammal. Han gick tragiskt bort i cancer i söndags. För er som följt serien Spartacus: blood and sand känner igen honom som just Spartacus. Hans roll i serien för säsong två kommer att tas över av Liam Mcintyre.
söndag 21 augusti 2011
Cinema
Igår snubblade jag över en intressant svensk tidning för alla filmälskare. Den heter kort och gott Cinema och verkar hålla en mycket hög kvalité både vad gäller innehåll och utformning. Finns bland annat att låna på länsbiblioteket. Värd att kolla in.
fredag 12 augusti 2011
Strike back
Snubblade över en spännande brittisk serie idag. Jag har länge letat efter en värdig ersättare till The unit som jag följde under fyra säsonger. Tyvärr har jag inte hittat något i riktigt samma klass förrän nu.
Serien heter Strike back och handlar om en före detta SAS-soldat som tagit avsked efter en tragisk incident under ett uppdrag i Irak. Sju år senare dyker en chans upp för honom att göra något åt minnet som plågat honom så länge.
Är du ett fan av actionserier som utspelar sig inom det militära så kan jag starkt rekommendera denna. Välspelad, bra manus, skickliga skådisar, schysst budget och en hel del spänning. Som kuriosa kan nämnas att det är Chris Ryan som ligger bakom serien. Därför kan man vara säker på att de militära detaljerna är så nära verkligheten som en sån här serie kan tillåta.
Serien heter Strike back och handlar om en före detta SAS-soldat som tagit avsked efter en tragisk incident under ett uppdrag i Irak. Sju år senare dyker en chans upp för honom att göra något åt minnet som plågat honom så länge.
Är du ett fan av actionserier som utspelar sig inom det militära så kan jag starkt rekommendera denna. Välspelad, bra manus, skickliga skådisar, schysst budget och en hel del spänning. Som kuriosa kan nämnas att det är Chris Ryan som ligger bakom serien. Därför kan man vara säker på att de militära detaljerna är så nära verkligheten som en sån här serie kan tillåta.
tisdag 9 augusti 2011
Blade på blu-ray
Snubblade över några inlägg på ett forum som pekar på att första blade-filmen är på gång på blu-ray. Om det stämmer dröjer det nog inte länge förrän hela trilogin dyker upp. Goda nyheter för alla Wesley Snipes-fans och actionfans i allmänhet!
Kolla in inläggen själva:
Blade
Kolla in inläggen själva:
Blade
onsdag 20 juli 2011
Högupplöst ring på väg...
Idag har jag beställt Sagan om ringen-boxen i extended edition på blu-ray från discshop! Finns 25 kvar i lagret så det är bara att passa på. 699 kronor kostade boxen och det känns som ett billigt pris för vad man får. Totalt femton skivor, varav sex stycken är blu-ray. Kommer bli riktigt grymt att äntligen få uppleva hela sagan i HD och dessutom få ta del av det volymiösa extramaterialet. Återkommer med en recension när jag tagit mig igenom alla skivor =)
Beställ boxen
Beställ boxen
fredag 15 juli 2011
Seriesguide
Känner ni igen uttrycket "Det finns en app för det"? Ja, det flesta har nog hört det och det är sant i många fall. Här kommer ett sådant fall. Om du har ett sjå att hålla reda på alla serier du följer och när de sänds så har jag en app thttp://www.blogger.com/img/blank.gifill dig. Den heter Seriesguide Show Manager och finns för Android, men liknande program finns säkerligen även för IOS och andra operativsystem.
Med Seriesguide kan du mata in de serier du följer och sedan få dem presenterade för dig på ett enkelt sätt. Du kan få en övergripande beskrivning av serien, leta i tidigare och kommande säsonger, få information om ett visst avsnitt och mycket mer, men det bästa är det schema som genereras där du kan se när nya avsnitt av dina serier sänds. Schemat finns även som en widget som du placerar på en av dina homescreens. Den uppdaterar sig automatiskt och du kan enkelt se vilka serier som snart sänder ett ny avsnitt. Kort och gott ett utmärkt verktyg för att se till att du inte missar ett enda avsnitt av dina favoritserier!
Seriesguide
Med Seriesguide kan du mata in de serier du följer och sedan få dem presenterade för dig på ett enkelt sätt. Du kan få en övergripande beskrivning av serien, leta i tidigare och kommande säsonger, få information om ett visst avsnitt och mycket mer, men det bästa är det schema som genereras där du kan se när nya avsnitt av dina serier sänds. Schemat finns även som en widget som du placerar på en av dina homescreens. Den uppdaterar sig automatiskt och du kan enkelt se vilka serier som snart sänder ett ny avsnitt. Kort och gott ett utmärkt verktyg för att se till att du inte missar ett enda avsnitt av dina favoritserier!
Seriesguide
måndag 4 juli 2011
Ett par serier att hålla ögonen på
Många serier har säsongsuppehåll just nu och det kan därför vara svårt att få sitt tv-behov tillfredställt. Själv har jag letat igenom utbudet och funnit två serier som verkar lovande.
Den första heter Falling skies och utspelar sig i en framtid där jorden blivit invaderad av utomjordingar och de överlevande människorna kämpar för att klara sig. Konceptet är inte nytt, men än så länge tycker jag att serien fortfarande känns intressant. Man kan beskriva serien som en slags blandning av Jericho, Battlestar galactica och Terminator-universumet.
Den andra serien heter The killing och är något av en korsning mellan Twin Peaks och Millenium (serien av Chris Carter). Den följer ett par mordutredare som försöker lösa mordet på en ung flicka. Serien är mörk och det verkar som det alltid regnar, men sånt gillar jag. I en av huvudrollerna finner ni faktiskt vår egen Joel Kinnaman. Bara det är en anledning att ge serien en chans.
Den första heter Falling skies och utspelar sig i en framtid där jorden blivit invaderad av utomjordingar och de överlevande människorna kämpar för att klara sig. Konceptet är inte nytt, men än så länge tycker jag att serien fortfarande känns intressant. Man kan beskriva serien som en slags blandning av Jericho, Battlestar galactica och Terminator-universumet.
Den andra serien heter The killing och är något av en korsning mellan Twin Peaks och Millenium (serien av Chris Carter). Den följer ett par mordutredare som försöker lösa mordet på en ung flicka. Serien är mörk och det verkar som det alltid regnar, men sånt gillar jag. I en av huvudrollerna finner ni faktiskt vår egen Joel Kinnaman. Bara det är en anledning att ge serien en chans.
tisdag 28 juni 2011
Blu-ray: Lord of the rings extended edition
Det har tagit en lång, lång tid. Men nu är det på gång. Det har redan dykt upp flera recensioner på denna efterlängtade box. När den första boxen släpptes med bioversionerna av filmerna så var jag länge i valet och kvalet om hur jag skulle göra. Skulle jag köpa bioversionerna och veta att jag mest troligen inte skulle kunna stå emot och även köpa de förlängda versioner när de anlände, eller skulle jag vänta? Det blev till slut det sistnämnda alternativet, men när jag fattade det beslutet kunde jag aldrig tro att jag skulle få vänta så länge.
I vilket fall som helst, nu är jag grymt sugen på att lägga vantarna på dessa skivor och ta in varenda detalj kring filmerna i full-HD. Recensionerna tycks bekräfta att den nya releasen är bra (enda frågetecknet är att något verkar lite skumt med bildkvaliteten på första filmen) och värd att vänta på.
Recension
När kommer boxen att finnas tillgänglig i Sverige? Enligt discshop så är det den trettonde juli som gäller, och det går att förboka redan nu.
Förboka
Bara att börja förbereda sig på ett nytt Lord of the rings-marathon!
I vilket fall som helst, nu är jag grymt sugen på att lägga vantarna på dessa skivor och ta in varenda detalj kring filmerna i full-HD. Recensionerna tycks bekräfta att den nya releasen är bra (enda frågetecknet är att något verkar lite skumt med bildkvaliteten på första filmen) och värd att vänta på.
Recension
När kommer boxen att finnas tillgänglig i Sverige? Enligt discshop så är det den trettonde juli som gäller, och det går att förboka redan nu.
Förboka
Bara att börja förbereda sig på ett nytt Lord of the rings-marathon!
måndag 23 maj 2011
Game of thrones
Här kommer ett nytt tips om en serie som jag nyss börjat titta på, Game of thrones.
Den utspelar sig i en fiktiv värld med fantasyinslag, men är mörkare och råare än många andra fantasyserier, som till exempel Camelot. I känsla skulle jag beskriva den som en blandningen mellan Sagan om ringen-filmerna, Gladiator och Rome. Tack vare brittiska skådespelare och påkostade scenografi så ges serien direkt en känsla av tyngd och allvar.
Serien utspelar sig i de sju kungarikena av Westeros och handlingen får drivkraft från de olika kungliga familjernas kamp och intriger för att säkra kontroll över hela riket genom att placera sig på Järntronen, där den kung som regerar samtliga riken sitter. Även krig, kärleksdraman och mycket annat förekommer förstås i serien. Det förekommer även en hel del våld och mycket naket i serien, så det bör man vara medveten om.
I väntan på nästa säsong av Spartacus så är det detta jag kommer att följa med störst intresse. Än så länge finns sex avsnitt ute. Enjoy!
Game of thrones
Den utspelar sig i en fiktiv värld med fantasyinslag, men är mörkare och råare än många andra fantasyserier, som till exempel Camelot. I känsla skulle jag beskriva den som en blandningen mellan Sagan om ringen-filmerna, Gladiator och Rome. Tack vare brittiska skådespelare och påkostade scenografi så ges serien direkt en känsla av tyngd och allvar.
Serien utspelar sig i de sju kungarikena av Westeros och handlingen får drivkraft från de olika kungliga familjernas kamp och intriger för att säkra kontroll över hela riket genom att placera sig på Järntronen, där den kung som regerar samtliga riken sitter. Även krig, kärleksdraman och mycket annat förekommer förstås i serien. Det förekommer även en hel del våld och mycket naket i serien, så det bör man vara medveten om.
I väntan på nästa säsong av Spartacus så är det detta jag kommer att följa med störst intresse. Än så länge finns sex avsnitt ute. Enjoy!
Game of thrones
onsdag 18 maj 2011
Dual survival
Noterade igår att den härliga överlevnadsserien Dual survival dragit igång sin andra säsong. Vanligtvis brukar jag ha koll på när nya säsonger av serier jag gillar startar upp igen, men denna hade jag missat det. Hela fyra avsnitt verkar redan ha sänts. Nåväl, det är bara att se ikapp =)
dual survival
dual survival
tisdag 17 maj 2011
Prometheus
Det var glädjande att för några månader sedan läsa om att Ridley Scott arbetade på en ny film som fått namnet Prometheus och som skulle utspela sig i "Alienuniversumet". Vid det tillfället lät det som det skulle bli en prequel till Alienfilmerna och fokusera på de varelser man fick se en skymt av i första Alienfilmen när tre personer från Nostromo undersöker ett jättelikt utomjordiskt skepp. Det verkar nu ha förändrats. Enligt flera källor så verkar det som om historien visserligen fötts ur Alienfilmerna, men att den sedan dess växt och utmynnat i ett "eget universum och en egen mytologi".
Det är alltid intressant med helt färska idéer i science fiction-världen, men frågan är om man kommer kunna skaka av sig sina Alienförväntningar när filmprojektet lanserades som en "Alienfilm". Hur som helst, det ska blir intressant att följa utveckligen, men jag blir nog besviken om jag inte kommer att få se några Aliens i Prometheus.
Det är alltid intressant med helt färska idéer i science fiction-världen, men frågan är om man kommer kunna skaka av sig sina Alienförväntningar när filmprojektet lanserades som en "Alienfilm". Hur som helst, det ska blir intressant att följa utveckligen, men jag blir nog besviken om jag inte kommer att få se några Aliens i Prometheus.
torsdag 5 maj 2011
Star Wars på blu-ray
Det har gått rykten om att Star Wars-filmerna skulle vara på gång som blu-ray under en längre tid nu. Det vore förstås en dröm för alla Star Wars-fantaster att kunna se slaget på Hoth, eller kejsarens läckra nuna i HD-upplösning, och det ser ut som de kommer få sin önskan uppfylld relativt snart. Enligt Engadget så kommer vi få ta del av dessa den 12:e september i år. Filmerna kommer finnas tillgängliga som en komplett box med alla filmer (1-6), men även som boxar med enbart originalfilmerna eller de nya för sig.
Även om de nya filmerna var lite av en besvikelse, så kommer jag sikta på att köpa den kompletta boxen. Jag tror att de nya filmerna kan se riktigt bra ut i HD, men jag har inte samma höga förhoppningar på de äldre. Trots det så är det här ett must-buy!
Kolla in artikeln på Engadget för mer information:
Star Wars
Även om de nya filmerna var lite av en besvikelse, så kommer jag sikta på att köpa den kompletta boxen. Jag tror att de nya filmerna kan se riktigt bra ut i HD, men jag har inte samma höga förhoppningar på de äldre. Trots det så är det här ett must-buy!
Kolla in artikeln på Engadget för mer information:
Star Wars
fredag 15 april 2011
The Hobbit
Efter framgången med filmatiseringen av Sagan om ringen-böckerna så är det nu dags för två filmer som bygger på Tolkiens bok The hobbit. Projektet, som sattes i rullning redan för flera år sedan, har kantats av allehanda problem, det ena knivigare än det andr. Nu verkar emellertid alla bitar till slut ha fallit på plats och inspelningen kan ta sin början. The hobbit kommer precis som Sagan om ringen-filmerna att spelas in på Nya Zeeland, så oavsett hur filmerna blir i slutändan så kan vi vara säkra på en sak: vi kommer att få se liknande fantastiska naturvyer som vi bjöds på i ringenfilmerna. Att sen Peter Jackson sitter i regissörsstolen gör i alla fall att jag känner mig lugn över resultatet. The hobbit är inte en lika spekatakulär historia som Sagan om ringen, så jag tror vi inte kan vänta oss samma svulstighet, men jag tror ändå det kommer att bli en fantasisk upplevelse. Troligen kommer den mer likna den första Sagan om ringen-filmen mer än de efterföljande två vad gäller tempo och actiontäthet.
Håll tummarna för en problemfri och snabb produktion!
The hobbit
Håll tummarna för en problemfri och snabb produktion!
The hobbit
onsdag 9 mars 2011
Stargate universe vår-startar
En av de bästa science fiction-serierna just nu är Stargate universe, en slags hybrid mellan den suveräna serien Battlestar galactica och de tidigare Stargate-serierna.
SGU är nu inne på sin andra säsong och tycks ha hittat formen. Avslutningen i november (avsnitt tio) lämnade Destinys besättning i ett prekärt läge och det är säkert många som gått och längtat efter att nya avsnitt ska sändas. Väntan är nu över. Vårens första avsnitt sändes på amerikansk tv i förrgår, den 7:e mars. Tio avsnitt verkar det som vi kommer att bjudas på under resten av säsong 2. Jag hoppas resten av säsongen blir av samma höga kvalitet och med lika mycket spänning som den första delen.
SGU är nu inne på sin andra säsong och tycks ha hittat formen. Avslutningen i november (avsnitt tio) lämnade Destinys besättning i ett prekärt läge och det är säkert många som gått och längtat efter att nya avsnitt ska sändas. Väntan är nu över. Vårens första avsnitt sändes på amerikansk tv i förrgår, den 7:e mars. Tio avsnitt verkar det som vi kommer att bjudas på under resten av säsong 2. Jag hoppas resten av säsongen blir av samma höga kvalitet och med lika mycket spänning som den första delen.
torsdag 24 februari 2011
IMDB
Om man är väldigt intresserad av film som jag är, så är IMDB lite av ett andra hem på nätet. Varje gång jag surfar runt och hör talas om en ny film som är på gång, så vill jag automatiskt kolla upp den på IMDB. Då måste man öppna ett nytt fönster, skriva in filmens namn och klicka några gånger. Jobbigt va? Ja, precis. Därför vill jag tipsa om ett litet tillägg i Firefox som kort och gott heter SearchIMDB. Med den installerad kan du enkelt markera text på en sida och högerklicka för att få upp alternativet "SearchIMDB" och vips öppnas en ny flik med en sökning på IMDB. Efter ett tag blir man ganska bortskämd och förstår inte hur man klarade sig innan.
Dagens i-landsproblem sponsras av Ivar Östlund.
Dagens i-landsproblem sponsras av Ivar Östlund.
tisdag 15 februari 2011
Filmer att kryssa av
Är du sugen på att se en bra film, men har lite brist på uppslag? Har du avverkat de 250 högst rankade filmerna på IMDB? Jag vet hur det känns... För att underlätta för andra stackare som hamnat i samma situation så har jag sammanställt en liten lista över filmer jag starkt rekommenderar folk att se. Om en film är bra eller dålig är förstås en högst subjektiv bedömning, så det här är naturligtvis mina högst personliga åsikter. Håll till godo.
Filmerna är uppdelade i kategorier för att underlätta för människor som vet vad de letar, eller inte letar efter. Listan är på intet sätt komplett; det är säkerligen massor av bra filmer som jag glömt, och den är tänkt att kompletteras och hållas levande. Har du en film som du tycker hör hemma på listan? Skicka in ett förslag!
Actionfilmer
Apocalypto
Braveheart
First blood
Terminator
Terminator 2
Escape from New York
Gladiator
Rob roy
Die hard
Lethal weapon
Batman begins
The dark knight
The rock
Mad Max: The road warrior
The Blade Trilogy
3000 miles to Graceland
Casino royale
Cubic/Equilibrium
Heat
Cliffhanger
Taken
Thrillerfilmer
Man on fire
Bourne identity
Bourne supremacy
Bourne ultimatum
Shutter island
Silence of the lambs
Seven
Red dragon
Rear window
Vertigo
Ninth gate
The shining
LA Confidential
V for vendetta
8 mm
The game
Pulp fiction
The next three days
Shutter island
Inception
Dramafilmer
The Man Without a Face
Stand by me
Der untergang
Die Fälscher
Schindler's list
American History X
Million dollar baby
Mystic river
Crash
Alive
American beauty
The Shawshank Redemption
Sling blade
Komedifilmer
Adventureland
Superbad
Anger management
Office space
Kick ass
Little miss sunshine
Äventyrsfilmer
Indiana Jones and the Raiders of the Lost Ark
Romancing the stone
The 13:th warrior
Jurassic park
Conan the barbarian
Fantasyfilmer
The Lord of the Rings (1-3)
Willow
The neverending story
Stardust
Legend
Sciene fictionfilmer
Star wars (1-6)
Star trek: First contact
Serenity
The abyss
The thing
Alien
Aliens
Screamers
Blade runner
Cloverfield
The Matrix
2001: A space odyssey
District 9
Star trek
Event horizon
ET
Krigsfilmer
Saving private ryan
Enemy at the gates
A midnight clear
Black hawk down
Letters from Iwo Jima
Platoon
Apocalypse now
Southern comfort
Full metal jacket
Where eagles dare
The guns of Navarone
Tears of the sun
Ubåtsfilmer
Das boot
The hunt for Red October
Crimson tide
Gangsterfilmer
The godfather
Millers crossing
American gangster
Carlitos way
The untouchables
Västernfilmer
Open range
Silverado
Unforgiven
Once upon a time in the west
Dances with wolves
Seraphim falls
A fistful of dollars
Kamsportsfilmer
Blood and bone
Ong bak
Fighting
Never back down
Filmerna är uppdelade i kategorier för att underlätta för människor som vet vad de letar, eller inte letar efter. Listan är på intet sätt komplett; det är säkerligen massor av bra filmer som jag glömt, och den är tänkt att kompletteras och hållas levande. Har du en film som du tycker hör hemma på listan? Skicka in ett förslag!
Actionfilmer
Apocalypto
Braveheart
First blood
Terminator
Terminator 2
Escape from New York
Gladiator
Rob roy
Die hard
Lethal weapon
Batman begins
The dark knight
The rock
Mad Max: The road warrior
The Blade Trilogy
3000 miles to Graceland
Casino royale
Cubic/Equilibrium
Heat
Cliffhanger
Taken
Thrillerfilmer
Man on fire
Bourne identity
Bourne supremacy
Bourne ultimatum
Shutter island
Silence of the lambs
Seven
Red dragon
Rear window
Vertigo
Ninth gate
The shining
LA Confidential
V for vendetta
8 mm
The game
Pulp fiction
The next three days
Shutter island
Inception
Dramafilmer
The Man Without a Face
Stand by me
Der untergang
Die Fälscher
Schindler's list
American History X
Million dollar baby
Mystic river
Crash
Alive
American beauty
The Shawshank Redemption
Sling blade
Komedifilmer
Adventureland
Superbad
Anger management
Office space
Kick ass
Little miss sunshine
Äventyrsfilmer
Indiana Jones and the Raiders of the Lost Ark
Romancing the stone
The 13:th warrior
Jurassic park
Conan the barbarian
Fantasyfilmer
The Lord of the Rings (1-3)
Willow
The neverending story
Stardust
Legend
Sciene fictionfilmer
Star wars (1-6)
Star trek: First contact
Serenity
The abyss
The thing
Alien
Aliens
Screamers
Blade runner
Cloverfield
The Matrix
2001: A space odyssey
District 9
Star trek
Event horizon
ET
Krigsfilmer
Saving private ryan
Enemy at the gates
A midnight clear
Black hawk down
Letters from Iwo Jima
Platoon
Apocalypse now
Southern comfort
Full metal jacket
Where eagles dare
The guns of Navarone
Tears of the sun
Ubåtsfilmer
Das boot
The hunt for Red October
Crimson tide
Gangsterfilmer
The godfather
Millers crossing
American gangster
Carlitos way
The untouchables
Västernfilmer
Open range
Silverado
Unforgiven
Once upon a time in the west
Dances with wolves
Seraphim falls
A fistful of dollars
Kamsportsfilmer
Blood and bone
Ong bak
Fighting
Never back down
onsdag 9 februari 2011
Förändring av säkerhetspolicy
Fram tills nyligt har möjligheten att kommentera inlägg på Cinematoriet varit begränsad till personer med ett google-konto eller liknande. Detta har främst varit en åtgärd för att avskräcka spammare och naturligtvis inte för att avskräcka folk från att kommentera; vilket det verkar ha gjort. Därför går det från och med idag att kommentera utan att logga in. Läsare kan använda alternativet namn/webadress eller anonym som profiltyp och de är ganska självförklarande. Om ni vill kommentera så rekommenderar jag att ni använder namn/webadress eftersom det då går att ha lite koll på vilka som kommenterar.
tisdag 8 februari 2011
Gränsen - vår beredskap är god?
För er som inte läste mitt tidigare inlägg om filmen så kommer här en snabbresumé av handlingen. Året är 1942 och svenska styrkor ligger i beredskap vid den norska gränsen. Två ivriga soldater tar sig en sen kväll olovandes över gränsen för att ta sig en titt på tysken. Tyvärr går saker och ting inte som beräknat och de blir tillfångatagna. Kvar på svenska sidan finns den ene soldatens bror, Aron Stenström, som är är löjtnant i svenska armén. När han får reda på att hans bror är saknad så ger han sig ut på ett osanktionerat räddningsuppdrag.
Det är med blandade känslor som jag lämnar biosalongen efter att ha sett Gränsen. Å ena sidan är historien mycket intressant och jag tycker att det är ett bra och modigt initiativ som förtjänar att hyllas, jag skulle gärna se många fler svenska filmer från denna tid. Å andra sidan kan jag inte bortse från de många problemen med filmen. Min förhoppning var att man kunde nå upp i samma höga kvalitet som våra nordiska grannländers senaste produktioner från samma tidsperiod. Tyvärr har Gränsen valt ett mer actionbetonat stuk än tidigare nämnda filmer och dessutom fallit ner i många av de klassiska fallgropar som svensk film så ofta faller ner i. Där finns den stolpiga dialogen, skådespelare som inte klarar av sina roller (Hej André Sjöberg), skådespelare som spelar över (Hej Johan Hedenberg), skådespelare som är fel i sina roller, logiska missar, halvsunkigt ljud, men framförallt ett för grötigt manus. Det sistnämnda gör att filmen tappar tempo och förvirrar och distraherar publiken. Istället för att ha väl definerade och logiska delmål i filmens handling blir det bara en gröt av små händelser som bara verkar ha slängts in för att öka spänningen i filmen, den ena mer osannolik än det andra. Det är som om allt som skulle kunna gå fel också gör det. Hela tiden. Det ska snavas över stubbar, det ska vrickas tår, någon ska få ett piano i huvudet... ja kanske inte, men ni förstår principen. Att huvudpersonen och de svenska soldaterna dessutom verkar ha genomfört grundutbildningen hos Disneyklubben gör inte saken bättre. Om detta speglar vår stridsberedskap 1942 så kan vi nog vara ytterst tacksamma över att tyskarna inte ens skickade en endaste bataljon av malajer år vårt håll. De hade troligen varit i Stockholm inom en vecka.
Tyvärr kan jag inte ge filmen ett högre betyg än 5/10. Filmen är inte usel, den lever helt enkelt inte upp till sin potential. Det här hade kunnat bliva en fenomenal film, nu blir den bara godkänd. Jag hoppas ändå att folk går och ser den här filmen så att det öppnar upp för liknande filmer i framtiden. För er som är intresserad av tidsperioden eller bara vill ha lite action (och inte är så noga med detaljerna) så funkar filmen trots allt skapligt.
Det är med blandade känslor som jag lämnar biosalongen efter att ha sett Gränsen. Å ena sidan är historien mycket intressant och jag tycker att det är ett bra och modigt initiativ som förtjänar att hyllas, jag skulle gärna se många fler svenska filmer från denna tid. Å andra sidan kan jag inte bortse från de många problemen med filmen. Min förhoppning var att man kunde nå upp i samma höga kvalitet som våra nordiska grannländers senaste produktioner från samma tidsperiod. Tyvärr har Gränsen valt ett mer actionbetonat stuk än tidigare nämnda filmer och dessutom fallit ner i många av de klassiska fallgropar som svensk film så ofta faller ner i. Där finns den stolpiga dialogen, skådespelare som inte klarar av sina roller (Hej André Sjöberg), skådespelare som spelar över (Hej Johan Hedenberg), skådespelare som är fel i sina roller, logiska missar, halvsunkigt ljud, men framförallt ett för grötigt manus. Det sistnämnda gör att filmen tappar tempo och förvirrar och distraherar publiken. Istället för att ha väl definerade och logiska delmål i filmens handling blir det bara en gröt av små händelser som bara verkar ha slängts in för att öka spänningen i filmen, den ena mer osannolik än det andra. Det är som om allt som skulle kunna gå fel också gör det. Hela tiden. Det ska snavas över stubbar, det ska vrickas tår, någon ska få ett piano i huvudet... ja kanske inte, men ni förstår principen. Att huvudpersonen och de svenska soldaterna dessutom verkar ha genomfört grundutbildningen hos Disneyklubben gör inte saken bättre. Om detta speglar vår stridsberedskap 1942 så kan vi nog vara ytterst tacksamma över att tyskarna inte ens skickade en endaste bataljon av malajer år vårt håll. De hade troligen varit i Stockholm inom en vecka.
Tyvärr kan jag inte ge filmen ett högre betyg än 5/10. Filmen är inte usel, den lever helt enkelt inte upp till sin potential. Det här hade kunnat bliva en fenomenal film, nu blir den bara godkänd. Jag hoppas ändå att folk går och ser den här filmen så att det öppnar upp för liknande filmer i framtiden. För er som är intresserad av tidsperioden eller bara vill ha lite action (och inte är så noga med detaljerna) så funkar filmen trots allt skapligt.
fredag 4 februari 2011
The next three days
The next three days börjar, som är ganska vanligt nu för tiden, när en stor del av filmen redan utspelat sig. I ett avgörande ögonblick, när något stort hänt, men man förstår inte riktigt vad, för man har inte alla pusselbitar ännu. Precis som regissören vill ha det förstås. Efter den inledningen så börjar historien som leder upp till detta avgörande ögonblick att presenteras, pusselbitarna läggs på plats en efter en. Kärnhändelsen i filmen är att John Brennan(Russell Crowe)s fru (Elizabeth Banks) anklagas för att ha mördat sin chef. Bevisen verkar är inte överväldigande, men samtidigt tillräckliga för att hon ska dömas för brottet. I och med den händelsen så vänds deras liv upp och ner och Russell försöker desperat att hålla hålla igång ett så normalt liv som det går under omständigheterna med att besöka sin fru, uppfostra deras son, sköta sitt jobb och, förstås, att bevisa att hans fru är oskyldig. Det visar sig lättare sagt än gjort och man kan verkligen ta på den frustration som han visar upp när inget verkar fungera. Tiden går och det blir att svårare för familjen att uthärda den situation den hamnat i. Till slut måste Russell fatta ett livsavgörande beslut. Han måste ställa sig frågan: Hur långt är han egentligen villig att gå för att rädda sin familj? Det är kärnfrågan som Haggis verkar vilja utforska och han gör det elegant och med fingertoppskänsla.
Att Paul Haggis kan göra en bra film vet vi ju sen Crash och In the valley of Elah, men han verkar dessutom vara ganska konsekvent, vilket är mer ovanligt. Den här filmen är ett mycket skickligt hantverk och bygger till stora delar på en intressant grundhistoria och prestationerna från de två skådespelare som gör huvudrollerna, Russell Crowe och Elizabeth Banks. Båda levererar imponerande porträtt som inte sviker för en sekund och med så mycket tid på duken så är det förstås ett måste. Ett speciellt omnämnande förtjänar dock Crowe. Jag gillar Russell Crowe. Han är motorn i den här filmen. Han må vara lite av en idiot privat, men han levererar på duken och hans bredd är större än vad många tror. Det är något som gör att man lätt identifierar sig med honom, kanske är det hans vardagliga utseende. Det gör att han passar för många olika roller. Man tycker synd om honom när han är en lysande matematiker med bristande social kompetens, och man hejar på honom när han är fängslad romersk general som söker hämnd. Därför är det inte förvånande att han är trovärdig även som en sympatisk och något mesig lärare och pappa. Men nog om Russel Crowe.
Filmen kan delas upp i två delar. Första delen av filmen känns mer som ett drama än någonting annat och sätter upp förutsättningarna för den avslutande delen. Den andra delen skruvar upp tempot och filmen transformeras till mera av en thriller. Båda delarna fungerar förvånansvärt bra och blandning känns inte konstig och går in i varandra utan synbara sömmar. Det här en stark, medryckande och engagerande historia som får en att tänka efter hur man själv skulle resonerat och handlat i samma situation och understryker hur otroligt bräcklig vår position i samhället egentligen är, att vi även i vår moderna, trygga värld kan ryckas ur vår bekväma vardag så brutalt och utan förvarning.
The next thrre days är en av de bästa thrillers jag sett på länge. Den har inte mycket i form av action, för den här filmen bygger på skådespelarnas insatser, på dialogen, på miljöerna och på frågorna som väcks. Den här filmen är för någon som söker en film som engagerar och ger spänning på samma gång.
Betyget blir förstås högt, 8/10. Ska du se en thriller i år, så se The next three days.
Att Paul Haggis kan göra en bra film vet vi ju sen Crash och In the valley of Elah, men han verkar dessutom vara ganska konsekvent, vilket är mer ovanligt. Den här filmen är ett mycket skickligt hantverk och bygger till stora delar på en intressant grundhistoria och prestationerna från de två skådespelare som gör huvudrollerna, Russell Crowe och Elizabeth Banks. Båda levererar imponerande porträtt som inte sviker för en sekund och med så mycket tid på duken så är det förstås ett måste. Ett speciellt omnämnande förtjänar dock Crowe. Jag gillar Russell Crowe. Han är motorn i den här filmen. Han må vara lite av en idiot privat, men han levererar på duken och hans bredd är större än vad många tror. Det är något som gör att man lätt identifierar sig med honom, kanske är det hans vardagliga utseende. Det gör att han passar för många olika roller. Man tycker synd om honom när han är en lysande matematiker med bristande social kompetens, och man hejar på honom när han är fängslad romersk general som söker hämnd. Därför är det inte förvånande att han är trovärdig även som en sympatisk och något mesig lärare och pappa. Men nog om Russel Crowe.
Filmen kan delas upp i två delar. Första delen av filmen känns mer som ett drama än någonting annat och sätter upp förutsättningarna för den avslutande delen. Den andra delen skruvar upp tempot och filmen transformeras till mera av en thriller. Båda delarna fungerar förvånansvärt bra och blandning känns inte konstig och går in i varandra utan synbara sömmar. Det här en stark, medryckande och engagerande historia som får en att tänka efter hur man själv skulle resonerat och handlat i samma situation och understryker hur otroligt bräcklig vår position i samhället egentligen är, att vi även i vår moderna, trygga värld kan ryckas ur vår bekväma vardag så brutalt och utan förvarning.
The next thrre days är en av de bästa thrillers jag sett på länge. Den har inte mycket i form av action, för den här filmen bygger på skådespelarnas insatser, på dialogen, på miljöerna och på frågorna som väcks. Den här filmen är för någon som söker en film som engagerar och ger spänning på samma gång.
Betyget blir förstås högt, 8/10. Ska du se en thriller i år, så se The next three days.
onsdag 26 januari 2011
Gränsen
Svenska "krigsfilmer" som utspelar sig i skuggan av andra världskriget är inget som vi är bortskämda med. Oftast har svenska filmer från perioden varit dramafilmer som bara använt händelserna i våra grannländer som en bakgrund för en annan historia. Det är kanske ganska naturligt med tanke på att vi faktiskt aldrig var direkt delaktiga i kriget, men även om Sverige inte var krigförande så vet alla som är intresserade av perioden att det skedde en hel del bakom kulisserna som säkerligen skulle utgöra en bra grund för en film. Finland, Norge och Danmark å sin sida, som alla mer eller mindre deltog i kriget, har producerat sin beskärda del av sådana filmer. De senaste åren har vi faktiskt sett ett litet uppsving för sådana filmer, man kan nämna filmer som Max Manus och Flamman och Citronen som exempel. Eftersom jag är väldigt intresserad av tidsperioden så har jag njutit av dessa filmer, men samtidigt hoppats att Sverige skulle göra ett bidrag i kategorin. Det är därför glädjande att en sådan film nu äntligen tycks ha färdigställts.
Filmen som jag pratar om heter Gränsen och utspelar sig 1942 vid gränsen mot Norge. Två soldater tar sig över gränsen för att ta sig en titt på "tysken", men saker och ting går inte som planerat. När Aron Stenström får reda på att hans bror är en av de två soldaterna så ger han sig ut på ett desperat räddningsuppdrag.
Jag tycker upplägget känns spännande och intressant, hoppas bara att filmen kan hålla samma höga kvalitet som våra grannländers produktioner. Filmen har premiär 28 januari. Jag vet vart jag kommer befinna mig vid tillfället.
Filmen som jag pratar om heter Gränsen och utspelar sig 1942 vid gränsen mot Norge. Två soldater tar sig över gränsen för att ta sig en titt på "tysken", men saker och ting går inte som planerat. När Aron Stenström får reda på att hans bror är en av de två soldaterna så ger han sig ut på ett desperat räddningsuppdrag.
Jag tycker upplägget känns spännande och intressant, hoppas bara att filmen kan hålla samma höga kvalitet som våra grannländers produktioner. Filmen har premiär 28 januari. Jag vet vart jag kommer befinna mig vid tillfället.
tisdag 25 januari 2011
127 timmar
Om ni inte har läst boken En vilja av sten så borde ni. Det är en fascinerande verklighetsbaserad berättelse om en bergsklättrare som hamnar i en mycket prekär situation ute i vildmarken och blir tvungen att fatta ett beslut som få av oss skulle ha styrka nog att fatta och ännu färre ha förmågan att genomföra. Det är allt jag kommer att säga om handlingen. Nyheten är att man äntligen gjort film av boken och den heter 127 hours. Kan du verkligen inte förmå dig själv att läsa boken så se åtminstone filmen...
http://www.imdb.com/title/tt1542344/
http://www.imdb.com/title/tt1542344/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)