The next three days börjar, som är ganska vanligt nu för tiden, när en stor del av filmen redan utspelat sig. I ett avgörande ögonblick, när något stort hänt, men man förstår inte riktigt vad, för man har inte alla pusselbitar ännu. Precis som regissören vill ha det förstås. Efter den inledningen så börjar historien som leder upp till detta avgörande ögonblick att presenteras, pusselbitarna läggs på plats en efter en. Kärnhändelsen i filmen är att John Brennan(Russell Crowe)s fru (Elizabeth Banks) anklagas för att ha mördat sin chef. Bevisen verkar är inte överväldigande, men samtidigt tillräckliga för att hon ska dömas för brottet. I och med den händelsen så vänds deras liv upp och ner och Russell försöker desperat att hålla hålla igång ett så normalt liv som det går under omständigheterna med att besöka sin fru, uppfostra deras son, sköta sitt jobb och, förstås, att bevisa att hans fru är oskyldig. Det visar sig lättare sagt än gjort och man kan verkligen ta på den frustration som han visar upp när inget verkar fungera. Tiden går och det blir att svårare för familjen att uthärda den situation den hamnat i. Till slut måste Russell fatta ett livsavgörande beslut. Han måste ställa sig frågan: Hur långt är han egentligen villig att gå för att rädda sin familj? Det är kärnfrågan som Haggis verkar vilja utforska och han gör det elegant och med fingertoppskänsla.
Att Paul Haggis kan göra en bra film vet vi ju sen Crash och In the valley of Elah, men han verkar dessutom vara ganska konsekvent, vilket är mer ovanligt. Den här filmen är ett mycket skickligt hantverk och bygger till stora delar på en intressant grundhistoria och prestationerna från de två skådespelare som gör huvudrollerna, Russell Crowe och Elizabeth Banks. Båda levererar imponerande porträtt som inte sviker för en sekund och med så mycket tid på duken så är det förstås ett måste. Ett speciellt omnämnande förtjänar dock Crowe. Jag gillar Russell Crowe. Han är motorn i den här filmen. Han må vara lite av en idiot privat, men han levererar på duken och hans bredd är större än vad många tror. Det är något som gör att man lätt identifierar sig med honom, kanske är det hans vardagliga utseende. Det gör att han passar för många olika roller. Man tycker synd om honom när han är en lysande matematiker med bristande social kompetens, och man hejar på honom när han är fängslad romersk general som söker hämnd. Därför är det inte förvånande att han är trovärdig även som en sympatisk och något mesig lärare och pappa. Men nog om Russel Crowe.
Filmen kan delas upp i två delar. Första delen av filmen känns mer som ett drama än någonting annat och sätter upp förutsättningarna för den avslutande delen. Den andra delen skruvar upp tempot och filmen transformeras till mera av en thriller. Båda delarna fungerar förvånansvärt bra och blandning känns inte konstig och går in i varandra utan synbara sömmar. Det här en stark, medryckande och engagerande historia som får en att tänka efter hur man själv skulle resonerat och handlat i samma situation och understryker hur otroligt bräcklig vår position i samhället egentligen är, att vi även i vår moderna, trygga värld kan ryckas ur vår bekväma vardag så brutalt och utan förvarning.
The next thrre days är en av de bästa thrillers jag sett på länge. Den har inte mycket i form av action, för den här filmen bygger på skådespelarnas insatser, på dialogen, på miljöerna och på frågorna som väcks. Den här filmen är för någon som söker en film som engagerar och ger spänning på samma gång.
Betyget blir förstås högt, 8/10. Ska du se en thriller i år, så se The next three days.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar