måndag 14 maj 2012

The Avengers

De är inte dumma i Hollywood. Eller jo det är de faktiskt, men inte när det gäller serietidningshjältar. Sedan slutet av nittiotalet så har vi mer eller mindre dränkts av en till synes ändlös ström av mer eller mindre framgångsrika män och kvinnor i trikåer. Men även inom detta filmsegment finns risken för en flopp, för bland alla Spiderman, Batman och Iron Man så finns också Cat woman, The Phantom och The Green Lantern, bara för att nämna några. Hollywood verkar nämligen oförmögna att klarlägga varför vissa hjältar funkar så bra på vita duken, och varför andra bara blir fruktansvärt dåliga. Så vad gör man då, för att vara riktigt säker på framgång? Jo, man tar naturligtvis en massa hjältar som redan visat sitt värde i egna filmer och trycker in dem i samma! Konceptet är lika enkelt som genialt. Men frågan är, funkar det i verkligheten? Det korta svaret är ja.

The Avengers är en actionfylld specialeffektskavalkad av stora mått, där man trots det inte glömt bort vad som är viktigast. En fungerande story med passande tempo och karaktärerna. Det kan låta fånigt att prata karaktärer i en sån här typ av film, men det spelar ingen roll hur mycket effekter och action en film har om det inte finns något att relatera till. Nu ska man förstås inte förvänta sig något i stil med Daniel Day Lewis porträtt av Daniel Plainview från There will be blood i The Avengers; det vore heller inte önskvärt. Men likväl så vill man ha något att knyta an till, på någon nivå. Det lyckas man bra med i The Avengers, men bara med några karaktärer. Lyckligtvis är dessa så bra att de kan bära de andras misslyckanden. Robert Downey Jrs. färgsprakande och karismatiske Tony Stark och Mark Ruffalos klyftige, men samtidigt plågade, Dr Banner kompenserar för de ganska platta porträtt som Jeremy Renner och Scarlett Johansson levererar av Hawkeye och Black Widow. Det är nog inte enbart skådisarnas fel, utan även en manusfråga. Jag är inte speciellt bekant med varken Black widow eller Hawkeye, men jag ifrågasätter konceptet att sätta dessa två bredvid "larger than life"-karaktärer som Tony Stark eller Thor. De reduceras tyvärr bara till ganska ointressanta bi-saker i det stora sammanhanget, utan "riktiga", synliga superkrafter eller egenskaper så blir de bara en side-show. Detta hade man till viss del kunnat kompensera med riktiga intressanta karaktärer a'la Tony Stark, men där finns väl förstås begränsningar från serietidningsarvet.

Förutom vissa svagheter i persongalleriet finns även andra mindre problem. Storyn är okej i serietidningssammanhang, det är vad man kan förvänta sig. Vem trodde att det rörde sig om något annat än att rädda jorden? Att det är Thors bror Loki som är huvudantagonist gör ju genast saken lite intressantare och han levererar en underhållande skurk som väl kompletterar hjältarna.

Tempot är aningen långsamt i början av filmen, men det tar sig efterhand med lite internt käbbel mellan hjältarna och en show down ombord på ett luftburet hangarskepp, och drar verkligen igång på allvar mot slutet. Avslutningen av filmen är också The Avengers starkaste punkt, med så mycket action som man kan tänka sig och imponerande strider och effekter. Att man sparsamt använt hulken fram till denna punkt av filmen är smart gjort och gör hans debut på slagfältet så mycket mer minnesvärd. Med det sagt så kan jag konstatera att Hulken är min absoluta favorit och att hans raseri är utmärkt gestaltat, man känner det ända nere i biostolen. Men även Mark Ruffalos porträtt av Dr Banner är värt att lyfta fram; jag finner det nästan lika fascinerande som det gröna monstret, och en karaktär jag omedelbart känner att jag ville veta mer om. Både Hulken och Iron Man förtjänar faktiskt att lyftas fram, de är klistret som håller ihop filmen, och de gör det bra.

Man måste bedöma en sån här film utifrån vad den försöker vara, och som serietidningsunderhållning på filmduken så är den mycket bra. Troligtvis den mest underhållande filmen av dess slag som jag sett sedan Captain America. Betyget blir (6.9/10).

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar