Johan Falck: Gruppen för "särskilda" insatser

Efter att ha sett de tre föregående filmerna med samma huvudperson så var det med en hel del förväntan som jag satt mig tillrätta i biosalongen för att avnjuta den fjärde filmen i serien om Johan Falck. Normalt sett så är jag inte speciellt imponerad av svensk film, och speciellt då kriminalfilmer, men i min mening har filmerna om Falck varit lite av ett undantag i genren.
De har alla haft en intressant story med en internationell flärd som tiltalat mig. Att Johan Falck dessutom inte är någon typisk svensk polishjälte; det vill säga lite grå, gammal, lönnfet, lyssnar på den obligatoriska klassiska musiken och klär sig i brun manchesterkostym ala Martin Beck, gör ju inte saken sämre. Falck kan om det behövs faktiskt övermanna ett par internationella terrorister med bara händerna och få det se ganska godkänt ut och kännas ganska trovärdigt ut med tanke på hans bakgrund i bland annat ONI.
Kort och gott, mina förhoppningar var ganska höga på denna film.

Handling
Denna gång har Falck precis lämnat sin tjänst vid Europol eftersom en sådan tjänst alltid är begränsad till fem år på grund av korruptionsrisken. Han återvänder därför till Sverige för att jobba inom den nya avdelningen GSI (Gruppen för särskilda insatser), medan fru och barn fortfarande är kvar i Europa. Introduktionen in i gruppen går snabbt och snart har de ett fall att ta tag i. Ett gäng med välorganiserade rånare angriper ett flertal värdetransporter och orsakar kaos för polisen. Det finns också en parallel historia som kretsar kring den kriminella Frank Wagner, som blir involverad i GSI:s jakt på rånarligan.

Reflektioner
Som sagt, mina förhoppningar var ganska höga på denna film, eftersom jag tyckte de tidigare filmerna varit ganska bra. Tyvärr måste jag direkt konstatera att denna film inte håller samma klass. Något måste ha gått fruktansvärt fel under denna produktion, det mesta som man kunde lita på i de föregående filmerna har på något vis slarvats bort. Det som gjorde föregångarna till vad de var, att de stod ut, verkar ha glömts bort och istället har produktionen degenererat och lagt sig till med de svagheter som karaktäriserat så många andra svenska deckare och gjort dem olidliga att se. Den tidigare godkända dialogen verkar den här gången ha skrivits av en tioåring, som dessutom aldrig släppts ut bland folk, för han verkar inte ha en uppfattning om hur normala människor konverserar eller interagerar med varandra. Skådespelarna lider förstås under den undermåliga dialogen, men någon som står ut trots detta är Mikael Tornving. Varför vid allt heligt har man släpat in honom i denna roll? Visst det är hans första film, mig veterligt, men människan håller ju samma ansiktsuttryck och ton i rösten genom hela filmen. Kanske det hörde det till rollen att framstå som lobotomerad? Dessutom känns han felcastad för sin roll, jag hade faktiskt hellre sett honom i en skurkroll där jag tror han klarat sig bättre. Generellt känns birollskådisarna amatörmässiga, egentligen hela GSI-gruppen får underkänt när jag tänker efter.
Som om det inte var illa nog med usel dialog och dåliga skådespelarprestationer så finns också gigantiska problem i själva filmen. Denna grupp som ska tackla den tyngsta organiserad brottsligheten i Sverige verkar ha fått sin operativa utbildning vid den Marockanska polisen; om de fått någon överhuvudtaget. Operationen vid hotellet en bit in i filmen är näst intill en instruktionsvideo i inkompetens och alla som har någon slags insyn i hur sådana här saker går till kan bara häpna över hur denna s.k. elit klantar sig som om de nyss kommit ut från polishögskolan. Kanske har det "speciella" i namnet en annan typ av innebörd...
Även om operationen vid hotellet är lågvattenmärket i filmen så slås man inte vid något tillfälle av hur skicklig den här gruppen är, jag skulle inte betro dem att hitta min stulna cykel än mindre gripa en farlig brottsling. Förutom bristen i gruppens allmänna kompetens så finns det även andra problem, t.ex dörrar som öppnas i filmen för intressanta "kringhistorier" som påbörjas utan att avslutas; ett bra exempel är Sophies uppenbart dåliga relation med sin man.
Logiska luckor finns det också, för många att räkna upp faktiskt, och de förekommer genom hela filmen. Något som skulle ha kunnat rädda upp filmen lite är några spektakulära actionscener, men inte ens det mäktar man med i denna film. Personligen såg jag fram emot den oundvikliga uppgörelsen mellan GSI och rånarligen som jag hoppades skulle bli maffig och lyfta filmen litegrann. Tji fick jag. Uppgörelsen är över på ungefär trettio sekunder och lämnar alla actionfans besvikna och undrande över vad nu detta var för något. Uselt...
Men nog om det dåliga, det finns faktiskt det som är bra i filmen också. Sidohandligen som följer Frank Wagner är mycket intressant och Joel Kinnaman gör en eminent roll som engagerar och berör. Faktum är att man nästan önskat att hela filmen bara handlat om honom och hans situation, som är långt mer spännande än filmen i sin helhet och jakten på rånarligen känns nästan som en sidohandling på slutet. Det är Joels insats och hans sidohandlig som räddar filmen från ett riktigt magplask, men trots det kunde jag inte lämna salongen utan att vara rejält besviken. Jag hade väntat mig mer än detta.

Betyg
Betyget kan naturligtvis inte bli speciellt bra, men jag vågar sträcka mig till (5/10) mycket tack vare Joel Kinnaman. Vill du se en bra svensk thriller? Hyr de föregående filmerna istället eller en gammal hederlig Roland Hassel-rulle istället.